Det goda livet kommer inte gratis

Jag föreslår intervju vid Glaspalatset i centrum, men Tuomas Enbuske vill träffas på Mattolaituri i Brunnsparken, stans finaste – och dyraste – uteservering. Han anländer lite sent, klädsamt så, för hans enorma champagnefärgade BMW får inte plats på parkeringen i närheten.

Enbuske kommer direkt från en tv-debatt där man diskuterat klassklyftor i samhället, där han spelade djävulens advokat och sågade utjämnande inkomstfördelningar. Journalisten och humoristen Enbuske, 34, har plötsligt blivit en röst i den seriösa ekonomiska debatten.

Han tycker själv också att det gått lite för lätt.

– Det är tydligen inte mycket som krävs för att bli expert i Finland …

Han har ”inte studerat ekonomi en dag i livet”, berättar han, men är ändå en övertygad kapitalist och radikal marknadsliberal. Sina attitydstinna åsikter ventilerade han i fjol i en blogg för nättidningen  Uusi Suomi, och nu i somras kom den uppmärksammade pamfletten Ajatusten alennusmyynti (sv. Idéernas reamarknad), ett beställningsjobb av näringslivets tankesmedja EVA.

I pamfletten försöker Enbuske ve­derlägga nio vanliga anti-kapitalistiska påståenden.

– Jag ville att den skulle heta Debattguide för kapitalister, men det tyckte inte (EVA:s chef Matti) Apunen.

Behöver kapitalismen verkligen försvaras?

– Så klart! Med eurokrisen kommer välvilliga, populistiska politiker som föreslår allt fler regleringar och förbud. Det var politikerna som åstadkom subprimekrisen i USA också, när de i populistisk iver tillät bankerna att ge utfattiga människor lån som de aldrig kunde betala igen.

Däremot ser Enbuske att den allmänna trenden i samhället har vänt mot höger, vilket han välkomnar. Det är de tuffa högerkillarnas – Jone Nikula, Jussi Heikelä, Aleksi Valavuori – tid nu.

– Åsikter går i cykler. För tio år sedan var det tufft att vara rödgrön, men det är helt last season nu, säger Enbuske med sin vanliga – och rätt förvirrande – blandning av allvar och humor.

Själv kallar han sig högerliberal: ”Jag tycker bögar ska få gifta sig – och behålla alla de pengar de förtjänar”, som han skrev på Twitter-
Enbuske för en otröttlig kamp i alla möjliga medier mot samhällets förmynderi, mot religioner, mot småsinthet och mot den finländska rädslan för vad andra ska tycka.

– Det är ett slags narcissism att tro att folk bryr sig om vad just man själv gör. Jag har aldrig haft ångest för vad jag skriver, jag är ju den där narren … men folk är för rädda i Finland överlag och tar sig själva på för stort allvar.

Enbuske berättar hur hans kompis till exempel, som är partiaktiv, började svamla som en byråkrat när droger kom på tal.

– Kom igen, vi har ju en utrikesminister som skrivit en opera när han var hög! Jag tror på att man ska tala öppet om saker; då kan man som journalist också motivera sina gäster att öppna sig.

Yle avslöjar ett marknadsfel

– Folk himlar sig ofta över hur det skall gå om ”allt” blir tillåtet. Kaos, säger dom. Men se dig bara omkring – kvinnor har rösträtt och får gå på krog ensamma i dag, inte blev det någon katastrof av det. Jag litar på att människor klarar sig utan myndigheter som berättar för oss vad vi får göra, vilken tid på dygnet butikerna ska vara öppna, eller om jag ska få röka en pipa cannabis.

Pamfletten – som tills vidare endast finns på finska – är mera tufft käftsläng än analys, det erkänner Enbuske själv, men håller fast vid att han inte blivit en ”nyttig idiot” för Apunen, Ollila och Wahlroos.

– Det är mina egna åsikter.

Vissa begränsningar i marknadsdiktaturen vill Enbuske ändå upprätthålla.

– Det skulle inte fungera med privat polis, armé eller räddningsväsen. Skolor får gärna vara offentliga, och Rundradion.

Enbuske har jobbat för de flesta mediehus i Finland, men trivs bäst på privata produktionsbolag.

– Jag är ingen Ylemänniska. Tänk bara att (tidigare nyhetsankaret) Arvi Lind fick samma lön som jag för tio år sen, då jag gjorde någon fånig talkshow på Fyran. Han borde ha fått fem gånger mer, men Yle funkar inte rationellt. Ändå tycker jag de ska få finnas, det är en bugg i marknaden som gör att public service inte fungerar i privat regi.

I våras fick han själv smaka på marknadens nycker, när hans senaste tv-show på lilla kanalen Viisi floppade.

– Det var ingen som tittade … men jag ser det som att vi (Enbuske och producenten Aki Linnanahde) fick göra fyrtiofem pilotavsnitt på ett tyskt börsbolags bekostnad. Det vi lärde oss tar vi nu med oss till vår nya morgonshow på Radio Nova, som börjar på måndag.

Är du inte lite för arg och människo­fientlig för en mainstreamkanal som Nova?

– Det är sant att jag inte är särskilt förtjust i människor, men jag inte arg, skrattar Enbuske. Och Novas linje är en bra mix mellan sak och underhållning.

– Senare ska showen också börja synas i Sub-TV, men det är ännu hemligt, och så kör vi mycket crosspromotion med sociala medier.

För den som missat det, så är Tuomas Enbuske också Finlands kung på Twitter med 14 000 följare.

– Det var inte planerat, det bara blev så.

Men det är just det perfekta formatet för hans torra drapor och infall, som kommer så ofta att twittrare redan undrar hur han hinner med något annat än sarkasmer på 140 tecken.

Bloggar, pamfletter, radio, tv och tidningar … Enbuske syns och hörs regelbundet, och jag undrar om hans konstanta framryckningar i offentligheten är en strävan efter att bli ”hela folkets Enbuske”?

– Det skulle jag gärna bli, men det går inte. Jag är för ful för det. Men allvarligt talat nej, det finns tyvärr ingen grandios plan bakom allt­ihop. Det går inte att planera sådant. Min enda strävan är att uppnå ekonomisk frihet. Sen är man orörbar som Niklas Herlin och kan säga precis vad man vill.
Tuomas stiger upp för att hämta en cappuccino, men kommer snabbt tillbaka.

– Jag vägrar köa. I USA hade man fått bordsbetjäning, muttrar han, kavlar upp byxbenet och visar sina strumpor som föreställer stjärnbaneret.

– USA har sina sidor, men jag beundrar deras företagsamhet. Om det börjar regna i New York dyker det genast upp någon som vill sälja ett paraply. Det är därför jag tror att jänkarna kommer att klara den ekonomiska krisen bättre än någon annan.

”Inte så bra pappa”

– Vad jag gjorde i sommar? Vi var i Vasa och Uleåborg, och så drack jag ganska mycket vittvin. Det stämmer faktiskt det de säger att man börjar dricka mer när man köper lådvin.

– Och javisst, så fick vi barn också. Men jag är inte så bra pappa, tycker inte om att ligga på golvet och leka, utan sätter helst på en dvd med Mumin eller Hello Kitty.

Villa i Esbo, dyr och stor bil, vacker hustru och två små barn. Börjar du inte vara farligt nära borgerlig idyll?

– Ja, det är dit vi strävar. Jag funderade på att skaffa hund också, men någon sade att man måste rasta dem varje dag.

Är du inte rädd att bli lat i bekvämligheten?

– Men jag är ju lat. Alla är lata. Jag ser ingen orsak att jobba hårdare för att staten ska må bättre, jag jobbar just så mycket som jag själv vill och behöver. Där är jag och Apunen av olika åsikter.