Jakten på Schjerfbecks hemliga kärlek

Helene Schjerfbeck var bara 18 år när hon år 1880 ensam åkte i väg till Paris för att studera på Académie Colarossi. Utrikesvistelsen kom att vara i tio år. Från Paris fortsatte  Schjerfbeck till Bretagne och därifrån vidare till St Ives i Cornwall.
Om den här perioden, som kom att bli avgörande för Schjerfbecks utveckling som konstnär, handlar Charlotte Airas film Den unga  Schjerfbeck.
– Perioden är okänd men viktig i Helene Schjerfbecks liv. När hon återvände till Finland anslöt hon sig inte till pojkgänget med Akseli Gallen-Kallela och Albert Edelfelt i spetsen. De hade en politisk agenda och satsade på nationalismen men  Schjerfbeck ville fortsätta utforska färgerna och ytan.
Eftervärlden älskar att beskriva Helene Schjerfbeck som neurotisk och isolerad. Charlotte Airas ville utmana den vedertagna myten.
– Helene Schjerfbeck var målinriktad och professionell. Hon visste vad hon ville och att hon anslöt sig till konstnärkollektiven var hennes eget val och viktigt för henne.
Helene Schjerfbecks höftskada, som hon ådrog sig som fyraåring, har ofta anförts som orsaken till den depression konstnären enligt myten led av. Charlotte Airas påpekar att höftskadan inte var värre än att Schjerfbeck kunde promenera långa sträckor när hon skulle måla utomhus i Cornwall. Och hennes finländska kusiner har i brev vittnat om att hon både seglade och körde hästspann.
Höftskadan förvärrades först efter återkomsten till Finland. En anledning var Ateneums höga trappor som Schjerfbeck måste forcera under sina tio år som lärare vid Finska Konstföreningens ritskola.
Dessutom anses höftskadan ha varit en anledning till att ”engelsmannen” det vill säga Helene Schjerfbecks fästman, slog upp förlovningen. Ingen vet med säkerhet vem denne engelsman var. Helene Schjerfbeck och han träffades under åren utomlands och ett namn som det spekuleras om i filmen är svensken Otto Hagborg.

Fästman eller kollega
Otto Hagborg var bror till August Hagborg. Han var konstintresserad och simhoppare och rörde sig i samma trakter som Helene Schjerfbeck vid samma tidpunkter. Han bytte senare medborgarskap och blev faktiskt engelsman.
Ett annat namn som förs fram är engelsmannen Henry Detmold som bodde i huset bredvid Helene Schjerf- beck i St Ives. Två verk, målade av Detmold och Schjerfbeck på samma plats vid samma tidpunkt och med samma motiv anses bekräfta att de var goda vänner.
Teorin om Henry Detmold som den okände fästmannen presenteras av engelska konsthistoriker som intervjuas i Charlotte Airas film.
– Konsthistoriker älskar att pussla. Det är ett sätt att kartlägga en konstnärs förflutna och hitta vägval som blev betydelsefulla för konstnärskapet, påpekar Airas.
Under de första åren i Paris umgicks Helene Schjerfbeck med sina finländska kvinnliga konstnärskolleger. Ibland var de hembjudna till den store Albert Edelfelt som var föga imponerad. ”Varför kan kvinnliga konstnärer inte vara vanliga?” klagade Edelfelt i ett brev, irriterad över att en var halt, en annan enögd och en tredje omöjlig i största allmänhet.
– Albert Edelfelt tyckte att de kvinnliga konstnärerna var besvärliga och de pikade honom, konstaterar Airas.

Sparsamt leverne
Men när det blev aktuellt att göra en kopia av Edelfelts målning av Louis Pasteur gick uppdraget till Helene Schjerfbeck.
Om det arvode Helene Schjerfbeck fick för kopian finns olika tolkningar. Enligt ett seglivat rykte, nerklottrat på en lapp av Venny Soldan-Brofeldt, skulle Edelfelt ha betalat Schjerfbeck med en ask chokladkonfekt. Charlotte Airas tror inte på skvallret.
– Helene Schjerfbeck har själv skrivit att jobbet var tråkigt och att hon kände sig otillräcklig men att hon fick bra betalt. Och Albert Edelfelt ber i ett brev hem om 1 500 mark för att kunna ersätta Schjerfbeck för jobbet. Han konstaterar också att hon inte skall få hela summan men åtminstone 500 mark.
Helene Schjerfbeck tvingades leva sparsamt hela sitt liv och var beroende av stipendier. Charlotte Airas påpekar att läget för många konstnärer är detsamma i dag. För Schjerfbeck kom mötet med Gösta Stenman att bli en vändpunkt.
– Schjerfbecks och Stenmans relation är ett viktigt och outforskat kapitel. Jag har inte planerat en ny film om Scherfbeck men skulle kunna tänka mig en film med just den tyngdpunkten.

Filmen Den unga Schjerfbeck visas i Yle Fem den 14 juni. Filmen visas också på Schjerfbeckutställningen i Ateneum som öppnar i morgon.