Föränderlig. Anne-Sophie Mutter är ständigt beredd att tänka om. – Jag blir aldrig färdig med mina tolkningar, säger hon. Foto: Harald Hoffmann.

Hon är tonsättarens ödmjuka tjänarinna

I snart fyrtio år har violinisten Anne-Sophie Mutter stått på konsertestraderna världen över. Under åren har världen förändrats och med den hennes världsbild och tolkningar. Alltjämt vill hon ändå vara en ödmjuk tjänarinna för sina tonsättare. Till Helsingfors kommer hon i sällskap av två Wolfgangar.

På måndag spelar tyska violinisten Anne-Sophie Mutter i Musikhuset. På programmet står Wolfgang Amadeus Mozarts violinkonserter nr 3 och 5, Divertimento K 137 och ett stycke av den tyska kompositören Wolfgang Rihm, Lichtes Spiel med underrubriken Ein Sommerstück.
Lichtes Spiel skrevs 2009 och uruppfördes året därpå av Anne-Sophie Mutter och New York-filharmonikerna. Det är ett sjutton minuter långt, lyriskt stycke med sockersöta nyanser, skrivet på beställning av Mutter för en liten ensemble av Mozartstorlek.
Mutter säger att hon beställde stycket uttryckligen för att kombinera det med Mozarts violinkonserter.
– Samtidigt som det är roligt att spela musik av två Wolfgangar, tilltalas jag av enkelheten som finns i båda tonsättarna. Rihmstycket fungerar bra som pendang till Mozart. Det är annorlunda utan att krocka. Förhållandet mellan Rihm och Mozart liknar samtidigt det mellan Bach och Gubajdulina. Det handlar om att finna en röd tråd mellan tonsättarna, säger Mutter per telefon från München.
Mutter är känd för sina tolkningar av såväl klassiker som samtida musik och listan över verk som hon uruppfört ter sig oändligt lång. Trots att hon speciellt tidigare har spelat en hel del virtuos musik säger hon sig i dag tilltalas mest av den repertoar som hon kallar den filosofiska repertoaren.
– Jag tänker på Mozart och Beethoven. Till exempel i Beethovens vio­linsonater tror jag det är en ganska lång resa som man måste göra för att lära känna dem, funderar Mutter.

Och vilka har dina ledtrådar varit för din tolkning av Mozarts violinkonserter?
– Jag letar alltjämt efter mina ledtrådar och jag tror mina tolkningar har förändrats en hel del sedan 80-talet. Mina tidiga inspelningar av Mozartkonserterna har bättre och sämre sidor, men det som jag försökt fokusera på under senare år handlar om detaljer i harmoni och stämföring, kontrapunkt och frasering, och en viss elegans i Mozart. Jag försöker tänka på violinkonserterna som om de vore minioperor, säger Mutter.

Tyskt-österrikiskt samarbete
Till Helsingfors kommer Anne-Sophie Mutter med kammarorkestern Wien-Berlin. Själv har hon aldrig spelat med ensemblen tidigare, men hon tilltalas av tanken på att orkestern består av musiker ur både Wien- och Berlinfilharmonikerna.
– När musiker ur båda orkestrarna uppträder tillsammans sätter det kanske punkt eller åtminstone paus för diskussionen om vilken av orkestrarna som är bättre. Det är lite som att fråga sig om Mozart är mera tysk eller österrikisk, säger Mutter. Båda orkestrarna förenas av ett europeiskt klangideal och de smälter på ett underbart sätt ihop.

Profil
Anne-Sophie Mutter
  • Född: 29 juni 1963.
  • Yrke: Violinist. Upptäcktes tidigt av Herbert von Karajan, debuterade med Berlinfilharmonikerna som 13-åring. Har sedan dess byggt upp ett starkt rykte som interpret av samtida musik av bland andra Henri Dutilleux, Krzysztof Penderecki, Witold Lutosławski, Wolfgang Rihm och Sofija Gubajdulina.
  • Skivor: I fjol utkom en 40 skivors box med Anne-Sophie Mutters inspelningar för Deutsche Grammophon för att markera hennes 35 år på scenen.
  • Den 21.5 på Musikhuset i Helsingfors tillsammans med musiker ur Wien- och Berlinfilharmonikerna.

Karajans skötebarn
Nästan alltid när Anne-Sophie Mutter kommer på tal nämns i nästa andetag dirigenten Herbert von Karajan (1908–1989). Det var han som upptäckte henne i tidiga år, det var han som dirigerade när hon gjorde sitt första offentliga framträdande med Berlinfilharmonikerna i augusti 1976 och det var han som tog henne under sitt beskydd och gav henne hennes skolning.

Besväras du av att alltid bli hopkopplad med Karajan?
– Nej, inte alls. Det att jag kopplas ihop med Karajan tror jag är ett positivt oundvikligt faktum. Nästan alltid när jag i dag i radion hör en inspelning där jag upplever att det finns ett exceptionellt starkt inre drama, visar det sig att det är Karajan eller Carlos Kleiber som dirigerar. Så klart att man i dag kan diskutera Karajans förhållningssätt till exempelvis barocken, där vet vi i dag mycket mera om uppförandepraxis än då – även jag har fått ompröva mitt förhållande till barocken – men vem vet vad man om tjugo år tycker om de saker vi gör i dag, funderar Mutter.
Att ifrågasätta sig själv och sina tolkningar säger Mutter är fullständigt naturligt för henne.
– Ja, det är naturligt, eftersom jag aldrig är riktigt nöjd. Det märkliga är att man aldrig blir färdig med att luska ut vad som på riktigt står i partituret. Jag kommer aldrig att hitta ett slutgiltigt förhållande till den musik jag spelar. Och om man någon gång lyckas speciellt bra, vet man att den stunden aldrig kommer igen. Det kan vara ganska frustrerande, säger Mutter.
Själv ser Mutter en stor risk med den professionalisering av musikeryrket som pågått redan en längre tid.
– Det handlar inte bara om att orkesterklangerna blir mera likriktade, utan också om att solisterna låter allt mera likadana. Violinisterna före min generation, med Joseph Szigeti, David Ojstrach och Jascha Heifetz för att nämna några, var kanske inte alltid perfekta som musiker men de var alla unika personligheter.

Och hur skapar du själv din unika personlighet?
– På flera sätt. Jag tror åtminstone att min tidiga skolning under Aida Stucki har format min profil märkbart. Jag lärde mig bland annat att partituret bara är en skugga av kompositörens fantasi.

Väntar på Boulez
Bland sina framtidsprojekt nämner Mutter uruppförandet av Pierre Boulez violinkonsert som vid det här laget kunde liknas vid ett evighetsprojekt. Tanken var att Mutter skulle ha uruppfört verket långt tidigare. Nu är uruppförandet inprickat till schweiziska Luzern i september 2014, men ännu har inte en ton synts till.
Innan dess hinner hon troligtvis uruppföra hela hopen av stycken av sin ex-make, dirigenten och pianisten André Previn. Redan i början av juli står uruppförandet av hans andra violinsonat på programmet.
Inför gästspelet i Musikhuset är Mutter uppenbart entusiastisk.
– Alla kolleger brukar utbyta tankar när de möts och alla mina kolleger har satt Musikhuset högt på listan över världens bästa salar. Det gör mig nyfiken.