Jonas Karlsson vägrar välja

Vid det här laget har svenska Jonas Karlsson fått förklara ett dussin gånger varför han som skådespelare plötsligt började skriva böcker. Ändå är orsaken enkel. Redan på gymnasiet skrev Karlsson dikter och dagböcker och sedan dess har han sett sig som en skrivande person. Det var bara det att så mycket annat kom emellan: teaterroller, filmprojekt, tv-serier och till och med en guldbagge.
– För åtta år sedan jobbade jag så mycket att det inte gick längre. Jag kände mig jagad, höll på att gå in i väggen och insåg att jag måste varva ner. För att kunna göra något annat tog jag tjänstledigt från teatern. Jag hade en idé till en pjäs jag ville skriva. Processen gick bra och stycket sattes upp på Stockholms Stadsteater och såldes också vidare. Det gav mig litterärt mod.
Inledningsvis blev det därför mest dramatik. Eftersom han är skådespelare låg det närmast. Men så övergick Karlsson till att skriva ner historier i friare form. Resultatet blev tre novellsamlingar: Den perfekte vännen kom 2009, sedan följde lika hyllade Det andra målet 2007 och nu senast Spelreglerna från i höstas. Och till skillnad från många ofta självbiografiska böcker av andra kända skådespelare och mediepersonligheter har ingen av dem Karlssons ansikte på omslaget, enligt kritikerna ett bevis för att han nu sällar sig till den riktiga författareliten.
– Visst finns det en klar ”bli vid din läst-mentalitet” inom kulturlivet. Den har jag känt av framför allt när jag skulle debutera som bokförfattare. Pjäserna var okej, så länge jag höll mig till teatern. Sedan blev det mycket ”jaha, varför måste skådisar också bli rockstjärnor”.
Karlsson noterade med glädje att när han gav ut en singelnovell för något år sedan recenserades den för första gången som enbart författaren Jonas Karlssons bok.
– Det krävdes alltså tre böcker för att accepteras, säger han. Folk blir kanske nervösa om de inte kan sätta in en i ett fack, det gäller även mig själv.

Slippa stora egon
Fortfarande är Karlsson också aktiv som skådespelare, nu senast i rollen som Gustav Ekdahl i Dramatens uppsättning av Fanny och Alexander.
– En av anledningarna till att det är så skönt att varva skrivandet och skådespeleriet är alla intriger, konflikter och stora egon som samsas inom teatern. Visserligen älskar jag verkligen allt det där men ibland blir man fullproppad av skvaller. Då är det skönt att sätta sig i sin ensamhet och bestämma allt själv. När jag sedan suttit där ett halvår börjar jag längta efter folk igen.

Ditt sätt att skriva har beskrivits som att du skulle bo granne till Kafka, stämmer det?
– Jo, det stämmer nog. Vi bor inte nästgårds men kanske i samma kvarter. Jag gillar det surrealistiska och bestämmer aldrig slutet på novellen när jag börjar utan har i stället massor av starter. Sen ser jag var det tar vägen, det är min metod och något jag odlat, liksom det avskalade språket som brås på teatern.
I senaste boken Spelreglerna är en av novellerna extra lång. Berättelsen har fått namnet Fakturan och handlar om en man som får en märklig räkning av ett organ som övervakar människornas samlade lycka i livet.
– Idén kom via tanken på att det i dag blivit nästan skamligt att må bra. Jag har en kompis som lyckas hitta en massa fantastiska saker att vara glad över, medan andra alltid hittar fel på allt oberoende hur bra de än har det. Till en början tänkte jag att hela fakturan därför skulle vara en bluff, en symbol för hur lättlurade vi är men ju längre jag kom desto mer kände jag att det måste vara på riktigt.

Vad upplever du är svårast med att skriva?
– Säkert det där när man i princip har historien klar men ändå känner att något är fel, att det borde vara på ett annat sätt. Då är det som om man hade en ädelsten inuti ett ägg man hela tiden rör sig runt men inte kommer in i. Att försöka hitta nyckeln till de formuleringarna kan bli rent deprimerande.
Tänker du hålla fast vid novellerna eller väntas en roman snart?
– Visst har jag längre historier som kunde bli romaner, men förrådet av korta historier fylls hela tiden på. Jag älskar noveller och är väldigt nöjd över att ha fått det förtroendet, så åtminstone kommer en novellsamling till. När det gäller skådespeleriet och skrivandet tänker jag vägra välja.

Jonas Karlsson var en av de inbjudna gästerna under Mariehamns litteraturdagar som arrangerades förra helgen.