I ESBO. Risto-Matti Marin spelar på lördag Matthew Whittalls pianosvit Leaves of Grass. Foto: Richard Nordgren.

Intervju: Av kärlek till Liszt

– I ett gott pianoarrangemang förenas två mästare, kompositören och arrangören. Liszts arrangemang präglas dessutom av hans pianistiska stil. Han visste exakt vilka medel han skulle använda för att nå önskat resultat. Så förklarar pianisten Risto-Matti Marin sin fascination för Franz Liszt.

När pianoveckan i Esbo inleds i dag är 200-årsjubilerande Franz Liszt (1811–1886) ett givet tema. Tack vare Liszt etablerades mästerkurserna och pianorecitalerna som fenomen. Liszt influerade också och lät sig influeras av tidens tonsättarkolleger såsom Chopin, Schumann, Berlioz, Brahms och Wagner, för att nämna några.

I Helsingfors satte Liszt sina spår när Martin Wegelius anställde hela tre av hans elever som lärare vid Helsingfors musikinstitut på 1880-talet, Karl Pohlig, Ludwig Dingeldey och Carl Schuler. En fjärde av Liszts elever undervisade i Helsingfors i början av 1890-talet, William Humphrey Dayas.

– Det konstiga är förstås att Wegelius inte anställde Alie Lindberg, som var elev till både Liszt, Carl Tausig och Adolf Henselt och en av våra främsta pianister på den tiden, säger Risto-Matti Marin, själv pianist som studerat Liszt i allmänhet och hans pianoproduktion i synnerhet.

Livslångt förhållande

Marins fascination för Liszt började redan som barn när han spelade ett förenklat arrangemang av Liszts andra ungerska rapsodi. Senare upptäckte han h-mollsonaten, där han fascinerades över å ena sidan det högstämda och å andra sidan en otrolig mångfald i uttrycket. Speciellt Vladimir Horowitz tidiga inspelning av sonaten lyssnade han på till lust och leda. Marins Lisztintresse ledde till att han i fjol doktorerade på bland annat Liszts pianotran­skriptioner.

– Liszt var en utmärkt arrangör som visste vilka effekter han sökte. Om man till exempel ser till arrangemangen av Beethovens symfonier vet Liszt exakt hur han skall ta fram den klangliga rikedomen ur pianot.

Marin påpekar att den information som ingår i ett pianoarrangemang ofta skiljer sig märkbart från originalverket.

– Även om en analys av formen eller strukturen visar att innehållet är identiskt, säger örat något annat. Även om man kanske förlorar något i klangfärg, finns det motiviska kopplingar som kan träda fram ännu tydligare i ett arrangemang. I Liszts fall sätter dessutom hela hans pianistiska stil en speciell prägel på det hela.

Marin säger att Liszt både gjorde fria tolkningar, operaparafraserna är ett gott exempel, och strikta transkriptioner.

– Det intressanta är att Liszt i sina arrangemang av Bachs orgelverk är mycket mera texttrogen än till exempel Busoni. Ibland kan linjerna brytas hos Busoni när han strävar efter en maximal klangeffekt och efterapar det romantiska klangideal som präglade Bachspelet på den tiden, säger Marin.

På vilket sätt hörs Liszts röst i hans arrangemang?
– Kanske Liszts sena stil i någon mån tränger fram i hans sena pianoarrangemang, till exempel i parafrasen på en sakral dans och slutduetten ur Verdis Aida. Det som för Verdi var egyptiskt och bara en exo­tisk krydda, har Liszt fokuserat på och accentuerat.

PROFIL
Risto-Matti Marin
  • Född: 1976 i Kuopio. Bor på Drumsö i Helsingfors.
  • Yrke: Pianist, musices magister 2004, doktor 2010.
  • Projekt: Spelar Matthew Whittalls Leaves of Grass i Sellosalen på lördag. Verket utkommer samtidigt på skiva (Alba). Ämnar spela in August Stradals arrangemang av Liszts samtliga tondikter för Toccata (första skivan utkom i fjol). Spelar i Musikhusets Cameratasal 2.11, mästerkurs för knattar på Drumsö musikinstitut 12.11. Spelar i en saxo­fon-pianoduo tillsammans med Olli-Pekka Tuomisalo.
  • Läser: Olika saker vid olika tillfällen: Alastair Reynolds science fiction (för idéernas skull), nationella episka sagor såsom Kalevala, Gilgamesh, Beowulf (slående likheter med musikalisk frasering och gestaltning), Alan Walkers tredelade Lisztbiografi (rolig läsning som vänder på varje sten i Liszts liv).
  • Pianistiska ideal: ärlighet mot musiken, fördomsfrihet mot all musik, speciellt ny eller mind­re känd.

Stort cykliskt verk

På pianoveckan i Esbo spelar Risto-Matti Marin inga pianoarrangemang och ingen Liszt. På programmet står i stället Matthew Whittalls tolv preludier för piano, Leaves of Grass, som Marin uruppförde i fjol och som nu utkommer på skiva.

– Verket är ett av de största cykliska verk som skrivits i Finland och det fascinerande är förstås den stilistiska mångfalden. Jag fick styckena allt eftersom de blev färdiga och upptäckte alltid nya stilar: stilarna sträcker sig från modernism, via Debussy och Ravel till minimalism och proge och allt är lika lättillgängligt skrivet.

Dessutom har Whittall förmågan att skriva välklingande för piano.

Marin säger sig också ha fascinerats av att helheten räcker en timme, men att det aldrig känns så. När Leaves of Grass nu framförs för första gången med recitatör kommer helheten att räcka ännu längre.

– Det är i sig en kulturgärning att pianofestivalen har låtit översätta Walt Whitmans dikter hör till den centrala poesin i USA (översättningen gjordes av Jaakko Mäntyjärvi). Att dessutom få samarbeta med en topprecitatör som Hannu-Pekka Björkman är ett privilegium.

Pianoveckan i Esbo presenterar i år flera framträdande pianister, bl.a. Eero Heinonen, Roope Gröndahl, Brendeleleven Kit Armstrong, andrapristagaren i Chopintävlingen 2010 Ingolf Wunder och vinnaren i Tjajkovskijtävlingen 1998 Denis Matsujev. På onsdag och torsdag uruppförs Uljas Pulkkis pianokonsert av Henri Sigfridsson och HSO. På lördag inleds Finländska kammarorkesterns och Radu Lupus serie med samtliga Beethovens pianokonserter i Musikhuset.