UTKIK. Modedesignern Irene Häggkvist mellan två av sina designväskor i renskinn och trä. Foto: Tor Wennström

Irene Häggkvist: Mode är stort som livet

Hon kombinerar det minimalistiskt finska med det lyxigt italienska, och är övertygad om att finländarna en dag kommer att diskutera mode lika naturligt som fotboll. Irene Mikaela Häggkvist är en 26-åring att lägga på minnet.

– Högklassig design är vår grej, slår Irene Häggkvist fast, och med vår menar hon Finland.

Modedesignern är övertygad om att finländskt mode har alla chanser att erövra världen och klä kräsna utlänningar.
Epitetet högklassig design gäller även Häggkvists egen design: avskalad, genomtänkt och så självklart vacker som den kan bli när begåvning och envishet bor i samma formgivarpaket.

Irene Häggkvist designar väskor, bälten, korsetter, klänningar och nu senast smycken.
Hennes grej är att para ihop det stramt inhemska och det sydeuropeiskt eleganta till kvinnlig lyx. Träytor av tuja möter blingbling av swarovskikristaller på en handväska, ekfaner kombineras med renskinn på en annan.

Överlag använder Häggkvist mycket trä i sina produkter, och det är Alvar Aaltos fel – eller förtjänst.
– Han fick fram träets runda former men jag ville testa om jag kan göra mjuka former. Jag är nog vad man kunde kalla en materialstyrd designer.
Det är framför allt mönstret och färgen på träet som fascinerar Häggkvist. Tack vare variationerna i träet blir varje produkt unik.

Utmanande material
Det svåraste med materialvalet är enligt Häggkvist att hitta kunnigt folk, sådana som klarar av att konkretisera hennes beställningar.
– Jag trodde att det bara skulle vara att ringa första bästa verkstad men så var det ingalunda. Till exempel mitt breda så kallade Helsinki-bälte i läder med ett stort spänne i trä görs nu av ett par i Amerika som jag hittade på nätet. Det var en lång process innan bältet kunde börja tillverkas.

Någon annan hade gett upp för länge sedan och tummat på sin vision, men inte Häggkvist. Kanske beror det på att hon har sega rötter.
Hon är född i Vasa men har växt upp i Uleåborg. Pappan är finlandssvensk men Häggkvist är noga med att påpeka att hon inte själv är det. ”Folk brukar bli lite besvikna när jag inte talar svenska”.

Efter studentexamen började hon studera kläddesign vid Lapplands universitet i Rovaniemi, men siktade hela tiden på ”en lite större modemetropol än Rovaniemi”. Häggkvist reste till Milano som utbytesstudent och tog sin Master of fashion design-examen vid ansedda Istituto Marangoni Milano 2009.
Hon talar följaktligen flytande italienska vilket är ett stort plus inom modevärlden.

Men det är också professionalism att kunna designa enligt andras önskemål. Jag har inget emot att göra olika slags arbeten, inte bara egna.

Samma år som hon utexaminerades vann hon förstapriset i Swarovskis designertävling och fick visa sina kreationer på modevisningar i London, Paris och Milano. Tidningar som italienska och finska Elle, Haute Couture Collezione samt Wallpaper har uppmärksammat hennes arbeten.
Just nu filar Häggkvist på sin pro  gradu-avhandling vid Lapplands universitet, hon tänker bli färdig  i år.

Galen ska man vara
Hon konstaterar krasst att hon knappast på flera år än kommer att kunna leva på sin high fashion-linje utan att den mer fungerar som en kanal för hennes kreativitet.

– Men det är också professionalism att kunna designa enligt andras önskemål. Jag har inget emot att göra olika slags arbeten, inte bara egna.
Häggkvist beskriver sig som perfektionist.
– Och galen måste man vara!

PROFIL
Irene Mikaela Häggkvist
  • Född: 23.7.1985 i Vasa.
  • Bor: I Ulrikasborg, Helsingfors.
  • Familj: En hund och en häst, men annars mamma, pappa, en syster och en bror.
  • Studier: Kläddesignlinjen vid Lapplands universitet (räknar med att bli utexaminerad i år), Master of fashion design vid Istituto Marangoni Milano.
  • Jobb: Designar mode under märket IreneMikaela. Har senast gjort en smycke­skollektion för Kultakeskus.
  • Drömmer om: Om att bli en bättre dressyrryttare.
  • Jag älskar: Bella vita­-livet som italienarna kan så mycket bättre. Att till exempel mitt på dagen kunna njuta av en lång lunch och vänners sällskap.
  • Jag hatar: Avundsjuka.
  • Om fem år: Ingen aning. Jag är egentligen nöjd att jag inte kan svara på den frågan.
  • Jag i tre ord: Pratkvarn, drömmare, temperamentsfull.
  • Om jag var ett plagg: Skulle jag vara en kappa, för den är hållbar. En snygg kappa kan rädda allt. Designern Hillevi ”Iris” Aalto har kallat kappan för klädernas drottning.

Hur förklarar man annars valet att arbeta i så krävande material som trä eller renskinn.
Det lyxigt mjuka skinnet som blir klänningar à la IreneMikaela har kvar sina naturliga ristningar och skavanker eftersom renarna får vandra fritt och därför rispas av grenar och andra renar.

Det kommer från anrika Ahlskog Leathers i Kronoby, som även levererar skinn till namn som Giorgio Armani – en designer som Häggkvist beundrar stort eftersom hon börjar inse hur mycket hårt arbete som ligger bakom varje framgångsrikt modehus. Ändå har denna modets grande uomo inte tappat kontakten till vardagen.

– I Milano kunde jag ibland se Armani flanera på gatorna och prata med folk. Där talar man om mode på samma sätt som man talar om fotboll, och mode hör till livet i stället för att begränsa sig till en liten grupp. Men jag tror att den inställningen är på väg hit. Jag tycker att det bubblar under ytan i Helsingfors, och jag har stora förhoppningar på designhuvudstadsåret 2012.

Mot framtiden
En designer måste vara öppen, träffa folk, studera, följa med sin samtid men också känna till historien, enligt Häggkvist, som hellre har koll på konst och kultur än samtida designare.
– Historien avspeglas ju i modet. Därför borde vi inte tänka på mode som något lösryckt fenomen, utan som en del av tillvaron.
Säger hon som sydde in moderna ledlampor i en klänning för sitt slutarbete och sedan under visningen stod backstage med en verktygslåda för alla eventualiteters skull.

Ingen har ju förbjudit en designer att använda sig av både dåtid och nutid. Det är så man skapar framtidens mode.