Hatten är huvudsaken i höst

Är det ett nedfallet fågelbo som fastnat i håret? Eller en fiskelina som trasslat till sig? Kanske en dammvippa som oväntat landat på huvudet?

På engelska talar man om fascinators, dessa mellanting mellan hårband och hatt.

Engelska Kate Middleton, gift med prins William, hör till de flitigaste anhängarna och ofta är det något vippigt av hattkonstnären Philip Treacy som sitter på hennes hjässa.

Men är det tjusigt? Eller rentav genialiskt att kunna pryda huvudet utan att frisyren förstörs?

Tja. Modeoraklen världen över är lika kluvna som slitna hårtoppar över fascinators.

Oberoende av om den är en symbol för nyrika eller den sötaste trenden någonsin är användarna en växande skara, och många hittar vad de söker hos modisten Annina Nyberg-Saxberg.

I Hjorthska huset, ett funkishus från 1937 i centrum av Tammerfors, driver Nyberg-Saxberg modebutik tillsammans med Maija Onnela.

I det pyttelilla arbetsrummet i anslutning till butiken står hattstockar av trä och en grönfärgad Husqvarnasymaskin – ”en trotjänare som varit farmors”. Här skapar modisten enligt couture millinery-principen: hattarna är unika och arbetsmetoderna traditionella. Mycket handarbete ligger bakom varje produkt som får bära märket Av Annina.

Korp och svan
Av tradition är prydnaderna på en damhatt till höger och till vänster på en herrhatt. Fascinators ska därför ligga till höger – om inte frisyren kräver annat. Nyberg-Saxberg demonstrerar modeller och material.

– Sinamay, som är ett gräsaktigt fibermaterial och kommer från Filippinerna, har slagit igenom stort när det gäller fascinators. Det kommer i packe och kan färgas.

– Nyligen gjorde jag en lilafärgad fascinator åt en brud.

Sanningen är förstås den att det inte är värst lukrativt att göra hattar i ett land som varken har något som heter Ascot eller kungligheter. Men intresset har ökat, framför allt bland unga.

– Folk börjar bli vana vid att använda olika slags hårprydnader och huvudbonader. Jag tror att förhållandet till hatten håller på normaliseras, att folk börjar förhålla sig till den som till väskor eller skor, säger Nyberg–Saxberg.

Materialen importerar hon från Luton i England, liksom fjädrarna: korp-, höns- och strutsfjädrar.

– Nog för att jag också har plockat svanfjädrar här på stranden som jag sedan använde i en brudutstyrsel. Det tycker jag var väldigt romantiskt, säger modisten som alltid försöker välja etiskt och ekologiskt.

Det finns inte en så liten tygbit eller en så udda knapp att en skicklig hattmakare inte skulle ha användning för den. En och annan gammal filthatt brukar också sluta som fascinatorsmaterial i Nyberg-Saxbergs ateljé.

Hon hör dessutom till den krets som sätter ihop sina hattar med stygn, i stället för att limma dem, så i princip kan alla kreationer tas upp och göras om.

Hattmakare genom kris
Annina Nyberg-Saxberg utbildade sig till modist i mogen ålder. En släng av en 30-årskris gjorde att pol.mag.-examen vid Åbo Akademi inte kändes tillräcklig så det blev modiststudier i stället.

Hon har också hunnit bo sju år i Malaysia samtidigt som hon var mammaledig.

– När jag återvände för sju år sedan och skulle börja på nytt for jag till England för att ta mig en funderare och märkte att de gjorde sådant som även jag kan göra. Där tillverkade de även fascinators.

Höstens övriga hattrender är framför allt bredbrättat, kvinnliga versioner av herrhattar och turbaner i olika material. Den gula färgen kommer starkt.  Visserligen har både herrhatten och turbanen synts flitigt i modemagasinen under de senaste åren men den finländska kvinnan på gatan har varit mer svårflörtad.

– När det gäller turbanen bär många säkert på bilder av Simone de Beauvoir eller Farah Diba och känner sig obekväma. Men turbanen är väldigt praktisk. Den kan vara vardaglig eller festlig, varm eller sval, och den skyddar öronen. Å andra sida blir ansiktet väldigt bart och en del tycker kanske att näsan framhävs onödigt mycket.

Tack och lov finns det alternativ. Ibland kan det räcka med ett litet fågelbo i håret för att man ska se fin ut.