På fall. Miljardären Rupert Murdoch stötte på patrull och en ”raklödderstårta” när han och ex-chefredaktören Rebekah Brooks (i bakgrunden) skulle försvara sig i det brittiska parlamentet i tisdags. Foto: Lehtikuva / AFP photo / Odd Andersen

Ett brittiskt Watergate nystas upp

För två veckor sedan såg Rupert Murdoch ut att få total dominans över det brittiska medielandskapet. I dag står hans imperium i lågor och elden slickar många på båda sidorna om Atlanten. Hur gick det så här?

Det har pyrt sedan 2005. News of the World publicerade då en nyhet om att prins William fått en knäskada. Misstankar väcktes och en polisutredning öppnades. Enda sättet tidningen kunnat få nys om nyheten var genom att bryta sig in i en av kungahusets anställdas röstbrevlådor.

Sedan dess har polisutredningar öppnats och lagts ner. En reporter fick ta skulden, och sitta i fängelse för brott som vi nu vet att hela redaktionen sysslade med. Men polisen saknade huggtänder. Politikerna var tysta och umgicks med Rupert och James Murdoch och Rebekah Brooks bakom stängda dörrar, på privata fester där landets inflytelserika kunde mingla.

I stället tog privatpersoner som skådespelaren Sienna Miller saken i egna händer. Hon var en av många som stämde News of the World för att tidningen kränkt deras privatliv.

Tidningarna The Guardian och The New York Times fortsatte gräva och lyckas avslöja att hackningen var betydligt mer utbredd än polisutredningarna visat.

Sedan avgår David Camerons presschef Andy Coulson, som arbetade som chefredaktör på News of the World mellan 2003 och 2007. Något hände bakom kulisserna. Och för två veckor sedan kom bombnedslaget. Den mördade skolflickan Milly Dowlers telefon hade hackats, familjemedlemmarna till dem som omkom under bombattacken i London hade hackats, till och med familjerna till soldater som omkommit i Irak och Afghanistan hade fått sina röstbrevlådor avlyssnade.

Mutor och tystnad

Det var vad kändisinformatören Max Clifford kallat för en PR-katastrof. Familjen Murdoch verkade under de senaste sex åren har trott att de kunnat köpa sig ur skandalen. De betalade stora summor i skadestånd till alla som stämde eller tänkte stämma dem. De mutade polisen. Och de såg till att politikerna var så rädda för deras inflytande att ingen ifrågasatte vad som egentligen pågick inom News International, den brittiska falangen av Murdochs medieimperium. De teg och de fortsätter tiga.

Men mediekonsumenter är inte lika lättköpta i dag som tidigare. Trots att News of the World och The Sun hör till de mest lästa tidningarna i Storbritannien har också de förlorat läsare som föredrar gratisnyheter på internet.

Det var också tack vare internetkampanjer som annonsörerna började bojkotta News of the World. Murdochs ursäkt blev alltså att lägga ner tidningen. Ett beslut som lönade sig också ekonomiskt.

En av landets populäraste tidningar som tryckts sedan 1843 blev det första offerlammet. Det blev också de 160 journalisterna som förlorade sina jobb. Men rötan spred sig.

Oppositionsledaren Ed Miliband, som hittills ansetts vara en svag ledare utan klara mål, hittade plötsligt sin röst. Till skillnad från sin bror David, som var Tony Blairs gunstling och länge såg ut att bli den nya Labourledaren, har Ed Miliband inga starka band till det gamla etablissemanget.

Ed Miliband hade ett val, han kunde antingen följa de spår hans föregångare stakat ut för honom: kamratskap med Murdoch. Eller så kunde han välja just den här skandalen för att bryta tystnaden. Han valde det senare alternativet. Högertidningarna hade redan börjat räkna hur många månader han hade kvar vid makten. Han hade inget att förlora. Miliband vågade kräva News Internationals chef Rebekah Brooks avgång och han vågade kräva en oberoende utredning.

Huvuden kan rulla

Två veckor senare börjar de brittiska medierna försiktigt undra hur lång tid premiärminister David Cameron har kvar vid makten. Cameron som anställde News of the Worlds förre chefredaktör Andy Coulson som presschef. Cameron som är nära vän med Rebekah Brooks och till och med firat jul med hennes familj.

Landets högsta polisbefäl har redan avgått på grund av härvan, eftersom polischeferna anställt personer som tidigare arbetat för News International. En del frågar sig varför premiärministern inte gör samma sak. Rötan har spridit sig längre än någon kunnat ana.

Men det kommer heller inte som någon överraskning att det råder ett slags mjuk korruption i Storbritannien. Framtidens ledare börjar ofta som klasskamrater i samma elitskolor och går sedan vidare till ett av landets två elituniversitet. Efter det är deras framtid ganska långt utstakad.

Inte heller Labourledaren Ed Miliband är helt immun. Också han har gått i samma skolor och också han har anställt en presschef som tidigare arbetat vid en av News Internationals tidningar.

Det är snarare Murdoch och Brooks som sticker ut i detta landskap: en australisk superentreprenör som under sin livstid blivit en av världens mest framgångsrika mediemoguler, och en brittisk kvinna från en helt vanlig medelklassfamilj som siktat högt och arbetat upp sig inom medievärlden tack vare en ambition och en förmåga att skapa nätverk som enligt hennes kolleger och bekanta inte bara är i världsklass utan är nästan övernaturlig.

Rebekah Brooks första man var god vän med Tony Blair, hennes andra man är barndomskompis till David Cameron. Men på onsdagen ställdes hon, Rupert och James Murdoch inför en kommitté av så kallade backbenchparlamentariker. Världsherrarna och deras lakejer förhörs nu av något som i brittisk press jämförs med byadomstolar.

Bye bye Murdoch

Vi har ännu inte sett utgången av skandalen. Men en premiärminister kan falla, en opinionsbildande tv-kanal i USA kan läggas ner och medielandskapet i Storbritannien kommer att förändras för evigt. Först då korthuset rasar märks det hur långt Murdochs inflytande egentligen nått.

Men då stormen blåst över kommer det att vara tjänster och gentjänster as usual mellan Westminster och Fleet Street.

Det finns ett mycket större hot och det kommer från en annan australisk publicist. Någon som också sysslat med olaga intrång och läckor, någon som är intresserad av politiska hemligheter i stället för smutskastning och skandaler i privatlivet. Det är sådana som Julian Assange som politikerna måste lära sig att handskas med i framtiden. Skandalen visar att moguler som Murdoch hör till det förflutna.