Bröderna Thomé arkebuserades – och glömdes bort
Valter, William och Ivar Thomé blev inbördeskrigets tidiga offer – kallblodigt mördade, så småningom bortglömda och nu åter framplockade ur historiens gömmor.
Bröderna Valter, William och Ivar Thomé var en säregen trio. Invånarna i det tidiga 1900-talets Helsingfors skrattade i mjugg åt bröderna som talade en svenska präglad av sydösterbottniska uttryck, gärna sjöng folksånger, gillade fysiskt arbete och tyckte om att betona sin manlighet.
Bröderna var också begåvade. Valter, som var arkitekt, kom att prägla centrum av Helsingfors, delvis assisterad av Ivar som var arkitekt även han. William var forstmästare och tippad som Forststyrelsens kommande direktör. Men inbördeskriget blev brödernas öde.
- Valter, William och Ivar Thomé ingick i en åttahövdad syskonskara. De växte upp bland allmogen i Alajärvi men gjorde som vuxna karriär i Helsingfors.
- Valter Thomé fick sitt genombrott som arkitekt med ritningarna till gamla Poli som stod klart 1903. Har även ritat Otavas hus, flera byggnader vid Skillnaden samt fabriker för Serlachius och Ahlström.
- Ivar och Valter Thomé vann första pris i tävlingen om Stockmanns varuhus i centrum. Efter deras död tog vännen Sigurd Frosterus över.
- Bland de sjutton som mördades i Vichtis den 1 februari 1918 fanns Holger Rancken, Holger Gulin, Carl Finnilä, Karl Ehrström, Magnus Gadolin, Erik Castrén, Väinö Hollo, Väinö Vuoristo och Frans Wegelius.
- Marko Paavilainens bok Murhatut veljet utkommer 1 februari.
Den 30 januari 1918 skidade bröderna Thomé ut på isen utanför Brunnsparken. De tog sig till Medvastö i Hirfsala där de övernattade hos mamma Agnes innan färden fortsatte norrut, mot de vita trupperna som fanns norr om Kyrkslätt. Nästa natt tillbringade de i Evitskog och dagen därpå tillfångatogs de av rödgardister. Den 1 februari 1918 sköts bröderna Thomé till döds, tillsammans med fem andra män, vid en landsväg i Vichtis.
"Åk till Helsingfors och hälsa min unga hustru med vilken jag varit gift en enda dag", uppges William Thomés sista ord ha varit.
Bödlar var rödgardisten Lauri Kara och hans flygande kompani – ett elitförband bland rödgardisterna. De kallblodiga mördarna tog livet av 17 män i Vichtis den här dagen – trots att de mycket väl visste att de handlade i strid med order från den röda ledningen som uttryckligen hade förbjudit mord på vitgardister.
Så varför arkebuserades männen?
– Det finns ingen förnuftig anledning, säger historikern, filosofie doktor Marko Paavilainen.
– Jag trodde länge att det fanns någon personlig koppling mellan mördarna och de avrättade men så var det inte.
Marko Paavilainens intresse för brödraskarans öde väcktes när han insåg att familjen Thomé ägt den tomt på Medvastö där han numera äger ett fritidshus. I samband med att han författade en biografi över L.J. Jouhki och dennes familjeföretag Thomesto stegrades nyfikenheten ytterligare.
Resultatet blev verket Murhatut veljet. Valter, Wiliam ja Ivar Thomén elämä ja kuolema (Siltala).
Marko Paavilainen ser paralleller mellan morden på de oskyldiga bröderna Thomé och dagens situation.
– Så här kan det gå när beväpnade unga män drar ut, fast beslutna att ta makten i egna händer och göra det de anser vara rätt.
– Tanken på vad rasande män kan ta sig till är mycket skrämmande.
Rykten och skvaller
Ryktet om mordet på bröderna Thomé nådde snabbt huvudstaden. Både i underjordisk press och på stan florerade fasansfulla berättelser om blåmärken på liken, vilket ansågs indikera att bröderna hade misshandlats före avrättningen. Den skrönan kan Paavilainen avliva.
I sin bok ger han en grundlig och detaljerad rapport om vad som hände mellan morddagen den 1 februari och begravningsdagen den 1 mars.
– Kyrkoherdens son i Vichtis förde dagbok och i den kan man läsa att liken av bröderna kastades i ett kärr genast efter morden. Några veckor senare plockades kropparna upp och transporterades till Helsingfors där de obducerades.
– Obduktionsprotokollen bekräftar att ingen misshandel hade skett. Kroppar blir blåa och stela när de förvaras i ett kärr, dessutom hade råttor gnagt på dem.
Däremot hade bödlarna lagt beslag på de mördades kläder, vapen, stövlar och värdeföremål.
Också ledningen för rödgardisterna fick snabbt besked om morden i Vichtis.
– Den röda ledningen lät meddela att den varken godkände eller uppmuntrade mord på vita. Men den gjorde heller ingenting för att stoppa det besinningslösa mördandet. Lauri Kara tilläts röra sig fritt under hela kriget.
Vad tror du det beror på?
– Om de röda hade börjat anhålla sina egna hade rörelsen splittrats och sedan vet man inte vad som hade skett. De röda var inte en sammansvetsad skara, de var amatörer och saknade militär disciplin.
Lauri Kara tillfångatogs av de vita trupperna i maj 1918. Han lyckades rymma och tillbringade sommaren på flykt innan han hösten 1918 tog sig till Ryssland. Kara fick militär utbildning och i det ryska inbördeskriget stred han i Röda armén mot de vita trupperna. I oktober 1919 stupade han i ett slag vid Tsarkoje Selo.
Men Lauri Karas hustru Elsa Kara avrättades och fick betala med sitt liv för de brott hennes make begått.
Vit hämnd
När de vita trupperna fick övertaget i inbördeskriget blev hämnden extra svår i Vichtis och Hyvinge.
– Anledningen till det är garanterat morden på bröderna Thomé och deras kamrater. De mördade var finlandssvenskar, liksom de vita som hämnades, säger Paavilainen.
Bröderna Thomé efterlämnade fruar och barn men inga dagböcker eller brev. Familjen Thomé uttalade sig aldrig om morden i offentligheten. Det gjorde inte ens brodern Verner Thomé, som blev en känd konstnär.
– Förlusten var för stor och familjen repade sig aldrig, konstaterar Paavilainen
Mot slutet av 1920-talet var de tre bröderna så gott som bortglömda, liksom tusentals övriga av inbördeskrigets offer.
Marko Paavilainens bok utkommer när Finland förbereder det kommande hundraårsjubileet av vår självständighet. Hur centralt är inbördeskriget i vår historia?
– Det är extremt centralt. Inbördeskriget är avlägset men ett ständigt närvarande spöke.
– Än har det till exempel inte gjorts en enda långfilm om inbördeskriget.