15 minuter med John Malkovich
John Malkovich talar extremt långsamt – som för att spara på orden under de 15 minuter som tilldelats oss. Ändå hinner han uttala sig om filmens tillstånd och varför en femtio år gammal roman alltjämt känns så tilltalande.
John Malkovich är första gången i Helsingfors, men inte första gången i Finland. För några år sedan förverkligade han under två på varandra följande år ett projekt för Åbo musikfestspel. Då som nu handlade det om musikaliska föreställningar där Hollywoodstjärnan med sin uppenbarelse tolkade musikaliska verk, men inte som musiker utan som skådespelare och recitatör.
Projektet som han förverkligar i Helsingfors heter Report on the Blind (Rapport om blinda), och kombinerar Alfred Schnittkes Konsert för piano och stråkar från 1979 med ett utdrag ur Ernesto Sabatos roman Om hjältar och gravar (Sobre héroes y tumbas) från 1961.
Att det blev just Schnittkes pianokonsert som användes som grund var pianisten Ksenia Kogans förtjänst. Hon samarbetade med Malkovich inom projektet Technobohemians 2012 och föreslog för honom konserten för en produktion som första gången framfördes i Seoul i våras.
– Schnittkes musik är imponerande och så pass suggestiv att det omedelbart som att den var möjlig att kombinera med något annat. Sabatos Rapport om blinda, med sin paranoida stämning, kändes angelägen och som ett optimalt val i dessa tider.
Hur menar du?
– Tiderna är både betungande och lustiga, och rädslan för att världen egentligen leds av blinda tror jag är en träffande metafor på många plan. Många av världens ledare är säkert blinda medan andra är rädda för att ledas i blindo.
Vidgat perspektiv
- Född: 9 december 1953.
- Känd: Som skådespelare i knappt hundra filmer enligt IMDB, bland dem Dangerous Liaisons (1988), Being John Malkovich (1999), Burn After Reading (2008) och Empire of the Sun (1987). Har nominerats för flera Oscars men aldrig vunnit någon. Har också regisserat ett par filmer.
- Aktuell: Uppträder med Helsingfors stadsorkester på Musikhuset i Helsingfors på trettondagen klockan 15. Dirigent är József Hárs, pianist Anastasia Terenkova.
Malkovich låter det vara osagt om hans kombination av text och musik egentligen tillför något till någondera konstformen – det får andra avgöra – men han håller med om att litteraturens och musikens världar i någon mån är åtskilda och att han i bästa fall kan verka som brobyggare.
– Om ett projekt som detta uppmuntrar folk från det ena lägret att utforska det andra är det säkert värt det. Det skadar i varje fall knappast att vidga perspektivet.
Kombinerandet av text och musik är inget som Malkovich känner något inre tvång att förverkliga, han har inte heller något stycke som han absolut skulle vilja iscensätta, men nog några förslag, även om han inte yppar något.
– Det finns en fransk kompositör som jag gillar mycket, säger mannen som ytligt läser noter men som egentligen lär sig styckena genom att lyssna på dem om och om igen. Schnittkekonserten har han vid det här laget hört hundratals gånger.
Varför musik?
Malkovich har gjort närmare hundra filmer som skådespelare och till hans mest kända alster hör filmen I huvudet på John Malkovich (Being John Malkovich, Spike Jonze 1999), som blev ett rätt surrealistiskt porträtt på honom, eller hans alter ego. På ett nästan lakoniskt sätt tar han ändå avstånd från rollkaraktären.
– Manuset skrevs av Charlie Kaufman och jag tyckte det verkade roligt, men jag förhöll mig till rollen som till vilken annan roll som helst.
Så vad får en Hollywoodstjärna som Malkovich att jobba med musik och har en förskjutning skett i hans tidsanvändning? För tjugo år sedan jobbade Malkovich inte alls med klassiska musiker eller ens nutida musiker eller opera. Men under åren har han samarbetat med personer som Alberto Iglesias (spansk kompositör), Aleksej Igudesman (partner med Richard Hyung-ki Joo i humorgruppen Igudesman & Joo), Martin Haselböck (österrikisk dirigent), Michael Sturminger (österrikisk regissör och pjäsförfattare), Philip Glass (amerikansk kompositör) och Julian Rachlin (violinist född i Vilnius och utbildad i Wien) och på den vägen är han.
En förklaring torde också finnas i filmens tillstånd överlag i dag.
– Du vet, just nu upplever filmen som konstform, trots enskilda pärlor, inte särskilt intressanta tider i någon form någonstans.
Tiden är slut och vi har inte alls pratat om Malkovichs kroatiska rötter, hans engagemang i modevärlden som kläddesigner, hans andel av restaurangen Bica do Sapato i Lissabon, hans likheter med Sean Connery, hans ateism och de påstådda högersympatierna eller ryktet som gör gällande att han ofta reser under pseudonym.
Till Helsingfors har han ändå kommit som John Malkovich och här uppträder han som John Malkovich.