Lemmy är borta – dödad av döden
Lemmy ångrade ingenting. Han var här, gjorde saker och så var det med det.
Det är som i sången. ”Killed by death”, dödad av döden.
Ian Fraser ”Lemmy” Kilmister, 70 år på julafton och Guds gåva till rock'n'roll, tackade för sig med stövlarna på.
Sjukdomen bekräftades så sent som på annandag jul och om man får lita på tidningen Rolling Stone var Lemmy hemma i Los Angeles vid ett tevespel när han fick beskedet. Cancer är cancer och efterklokhet mera cancer men man måste undra om det nu var så klokt att gå från Jack Daniel's & coke till hälsobrännvinet Screwdriver (vodka och apelsinjuice). Han hade i alla fall sina Hitlertallrikar.
Ett annat stort val i livet handlade om att gå vidare från Hawkwind. Det gjorde Lemmy efter att ha skrivit låten Motorhead. Den var för snabb för progrockarna och Kilmister fick sparken. Resten är historia, eller Motörhead som det heter.
Foto: Cata Portin / KSF Media
Själv vaknade jag upp en morgon vintern 1981 och hörde ”Ace of Spades” i statens radio. Klockan var tio över sju. Revolutionen hade börjat och jag var i kallingarna, 11 år gammal. I juli 1985 stod Motörhead på en scen i Österbotten. HBL:s utsände Stig Kankkonen rapporterade: ”I en timme dånar musiken ur högtalaranläggningar som liknar små hus. Fönstren i granngårdarna darrar och hela Närpes centrum dränks i heavy.” Vi var många som önskade att vi hade varit där. Lite senare det vill säga 1999 kan jag ha varit på plats, minns ej, när Östnylands hårdaste Motörheadfan Sigurd ”Saliven” Gustavsson ville bryta arm med Lemmy. Men vi ska inte gå händelserna i förväg. Lemmy kallas ju inte Lemmy för inget. Gustavsson, återgiven i boken Rocksidans hämnd – All smuts 1985–2002: Lemmy ”morjenstar” slappt och hittar en spelmaskin som han tänker vigga på ett gratisspel genom att mixtra med strömkopplingen. På detta sätt gör han följdriktigt skäl för smek- eller öknamnet som han enligt vissa urkunder skaffade sig i sina skotska ynglingaår. Ian led nämligen av lika patologisk kassaebb som törst och lär för jämnan ha antastat folk med uppmaningen ”Lemmy (lend me) a fiver!”, låna mig en femma. Lemmy ville sedan inte bryta arm.
Ian Kilmister rekommenderade alltid rocklevernet för aspirerande unga musiker. Världens bästa yrke. Men det är nog få som som kan leva som Lemmy. Många snubblar på strängarna eller alkoholen. Somliga på både och. Enklare är då att dra på sig tröjan med bandets logga, vilket miljoner människor bevisligen gjort och kommer att fortsätta göra. För bland allt annat var Lemmy även en stilikon. Svart, vitt, visdomständer som växer ut ur käken som oxhorn, kedjor och naturligtvis volymreglaget alltid på 11.
Och under tiden… Se den fina lilla filmen av Mikael Paananen, Lemmy’s Shades.