HBL väljer: Lyssna till årets skivor
Skivindustrin är inte död, små och stora producerar med glöd. Utanför sidans ramar föll det mesta, men här är några av årets bästa.
Anne-Mari Kivimäki
Lakkautettu kylä (Kihtinäjärvi Records)
• Det karelska dragspelet är rätt begränsat, men med de några ackord man kan spela på det har Anne-Mari Kivimäki trollat fram helt olika slags skivor. Lakkautettu kylä hör ihop med en fotoutställning och det finns sällsynt mycket utrymme för tankar i denna spännande, rätt meditativa helhet. Kolla också in Kivimäkis andra skiva i år, Suistamon Sähkö med karelsk dragspelselectronica! – Tove Djupsjöbacka
Pekko Käppi & KHHL
Sanguis Meus, Mama! (GAEA Records)
• Pekko Käppi har vandrat en lång väg, från stråkharpsentusiast till fullfjädrad rockstjärna. På sin mest harmoniska skiva hittills backas han upp av en intensiv trio med ett behagligt sound. Käppis röst känns varm i uttrycket, trots att texterna är laddade med blod och död och skräckromantik. Det hela andas både 2010-talspop och ugrisk urkraft. – Tove Djupsjöbacka
Celenka
Celenka (Kuu Records)
• Celenka vispar ihop finländska folkmusikingredienser med Balkantongångar och musicerar av hjärtans lust. Ofta är Balkanmusiken försedd med finsk text. En charmigt hemvävd trio med bland annat kantele, trumpet och tramporgel. – Tove Djupsjöbacka
Antti Tuisku
En kommentoi (Warner)
• Med en imponerande dos kaxighet och attityd levererar Tuisku hittar som Peto on irti och Keinutaan och visar att han har hittat hem. En pånyttfödelse som andas betydligt mer än bara musikalisk bekvämlighet. Tuisku har aldrig varit större och En kommentoi är en stor anledning till det. – Ola Södermark
Adele
25 (XL/Playground)
• Med röst, inlevelse och ett gäng nya potentiella hitlåtar skapar Adele musikalisk magi och visar att det fyra år långa uppehållet sedan förra plattan har varit värt varenda minut. De sentimentala betraktelserna längs minnenas allé i exempelvis Million Years Ago eller When We Were Young är precis så bra som man kan vänta sig från en av vår tids bästa sångerskor. – Ola Södermark
Years & Years
Communion (Polydor)
• Brittiska Years & Years gav oss elektropop i världsklass när de släppte sin debutplatta i somras. Lättsam och melodisk popmusik som skickligt balanserar mellan hjärta, djup och dansgolv. Mycket tack vare sångaren Olly Alexanders varma och intima röst. Esset är självklart hitten King. – Ola Södermark
Sebastian Fagerlund: Darkness in Light
RSO & Hannu Lintu. Pekka Kuusisto, violin. (BIS)
• Pekka Kuusisto och RSO skiner i Fagerlunds explosiva violinkonsert. Spelas med schvung och sväng. – Wilhelm Kvist
Veli-Matti Puumala: Anna Liisa
Tapiola sinfonietta, Helsingfors kammarkör & Jan Söderblom (Ondine)
• Gedigen operamodernism med folkmusikinslag. Stiliga insatser av alla. Helena Juntunen är förförisk i huvudrollen. – Wilhelm Kvist
Rolf Wallin: Manyworlds
Bergenfilharmonikerna & John Storgårds. Håkan Hardenberger, trumpet. (Ondine)
• Magnifikt med komplexa men flexibla texturer. Tar en god stund att komma in, men dramatiken är fascinerande. Orkestern taggad till tusen. – Wilhelm Kvist
Barockmusik från Finland
Tuuli Lindeberg, sopran, Opus X ensemble, Petri Tapio Mattsson, violin. (Alba)
• Petri T. Mattsson och hans ensemble Opus X är något av en uppstickare bland dem som med ett ordmonster kunde kallas huvudstadens mainstreamperiodmusiker. Den här cd:n är det klingande resultatet av grävande i bibliotek och arkiv efter musik som spelades i Finland under barocken. Den brokiga repertoaren är historiskt fascinerande och inte så lite njutbar. – Folke Forsman
J.S. Bach: Cembaloverk
Aapo Häkkinen, cembalo. (Naxos)
• Turbocembalisten Aapo Häkkinen har packat ihop 80 minuter mest obekanta och även några dubiösa Bachstycken. Cembalon är jättestor, två manualer, kraftig klang. Sällan får man höra så medryckande och mångsidigt cembalospel. – Folke Forsman
The King’s Singers
Il trionfo di Dori (Signum Classics)
• Under rubriken Il trionfo di Dori gav musikförläggaren Angelo Gardano år 1592 ut 29 madrigaler, varje sång diktad och tonsatt av en skild person. Dessa 58 olika personers alster var en morgongåva från en venetiansk adelsman till sin hustru Elisabetta. För alla dem som gillar King’s Singers kliniskt rena sång är detta en välkommen julgåva. – Folke Forsman
Carl Nielsen: Symfonier nr 1–6
BBC Philharmonic, dir. John Storgårds. (Chandos)
• John Storgårds och BBC Philharmonics i fjol utkomna Sibelius-box var en avsevärd konstnärlig framgång och årets Nielsen-box smäller ännu högre. Storgårds har en intuitiv känsla för estetiken, Manchesterorkestern spelar Nielsen som om man aldrig gjort annat och Chandos-soundet är rena drömmen. – Mats Liljeroos
Valentin Silvestrov: To Thee We Sing – sakrala körverk
Lettiska Radiokören, dir. Sigvards Klava. (Ondine)
• Sagolikt känslosamma och berörande sakrala körverk av Ukrainas store son Valentin Silvestrov. Många påstår att Lettiska Radiokören är världens bästa kör och jag är benägen att hålla med. Vackrare än så här blir det knappast och mina ögon är definitivt inte torra. – Mats Liljeroos
Mozart: Pianokonserter nr 11–13
Tallinns kammarorkester, dir. Juha Kangas. Sol. Kalle Randalu, piano. (Alba)
• Helt otippat propsade detta glädjepiller till skiva på en topplacering. Mozartkonserterna 11–13 är en genial syntes av underhållning och konstfärdighet och Kalle Randalu, Juhas Kangas och Tallinns kammarorkester spelar med snärt, schvung och osvikligt gott humör. – Mats Liljeroos
Emma Salokoski
Kiellettyjä asioita (Warner)
• Emma Salokoski bjuder på en samling personliga och vackra låtar, som omedelbart går in i själ och märg. Kiellettyjä asioita är en snyggt producerad helhet med en solist som bjuder på en ny sida av sitt musicerande. Kiellettyjä asioita är Salokoskis mest helgjutna album hittills. – Niclas Lönnqvist
Hüsker Dü
Minneapolis Moonstomp (Sonic Boom)
• Hüsker Dü var ett av 80-talets viktigaste amerikanska indieband och den här nyutgåvan är en nostalgisk tillbakablick på hur det lät 1985 då bandet var på toppen av karriären. Uppkäftig och melodiös hardcore, perfekt för röjandet på hemmafesten. – Niclas Lönnqvist
Jesse Malin
Outsiders (Playground)
• Två album på ett år, som är lika bra av Jesse Malin. Valet blir ändå Outsiders som presenterar en lite råare sida av den här begåvade amerikanska sångaren och låtskrivaren. Kolla in den personliga tolkningen av The Clash Stay Free. – Niclas Lönnqvist
Raoul Björkenheim Ecstasy
Out of the Blue (Cuneiform)
• Ecstasy gör musik med stor bestämdhet och skarp attityd. Inget är halvdant, osäkert eller slumpmässigt även om bandet ofta improviserar utan skyddsnät. Musiken, som pressar in sig i lyssnaren genom varje kavitet och por, bygger inte barriärer mellan genrer utan förenar lyssnare som har olika musikaliska öron. – Jan-Erik Holmberg
Tigran Hamasyan
Luys i Luso. Jerevans statliga kammarkör, dir. Harutyun Topikyan. (ECM)
• Den armeniska kyrkomusiken möter samtida klassisk komposition och improvisation. Resultatet är magiskt då Tigran lägger in moderna jazzharmonier mellan de ekande stämmorna. Pianojazz eller medeltida körmusik – epoker och stilar mister sin betydelse men andens kraft och seklernas visdom lever. – Jan-Erik Holmberg
Verneri Pohjola
Bullhorn (Edition)
• Behövde bara ett återbesök på 34 sekunder (den första tonen från trumpeten då) för att inse att denna skiva från årets början hör till årets toppar. Den håller även de återstående 62 minuterna och 13 sekunderna. Girls of Costa Rica på 9 minuter är ett av mina favoritspår. – Jan-Erik Holmberg
Kendrick Lamar
To Pimp a Butterfly (Aftermath/Interscope/Universal)
• Det är på hiphop-skivor som den här som vår tids mest relevanta soul, funk och (tidvis också rentav) jazz görs. Liksom sina stora företrädare (Marvin Gaye, John Coltrane, James Brown m.fl.) har Kendrick Lamar en unik röst, ett eget uttryck och förmågan att skapa en narrativ som håller över hela den mastiga albumlängden. – Ralf Sandell
Kurt Vile
b'lieve i'm goin down (Matador)
• Pretty Pimpin är årets rocklåt, men att hela trippelvinylen håller hög klass skadar inte det heller. – Ralf Sandell
Vijay Iyer Trio
Break Stuff (ECM/ Naxos)
• Oerhört jämnt skägg mellan tre strålande jazzutgåvor i år som alla ska ha ett omnämnande: vill man dra hemåt faller valet lätt på Verneri Pohjolas Bullhorn, Kamasi Washingtons The Epic vinner på kraft och storlek medan Vijay Iyer Trio handlar mera om minimalistisk magi och med bandets We Jazz-spelning i färskt minne går priset således till Break Stuff. – Ralf Sandell
Taraf de Haïdouks
Of Lovers, Gamblers and Parachute Skirts (Crammed Discs)
• Med den här 25-årsjubileumsplattan säkrar rumänska Taraf de Haïdouks sin orubbliga ställning som suveränt traditionellt lautarband. Skivan bjuder på nya versioner av gamla godingar som spelas och sjungs med romsk iver och en förbluffande skicklighet. – Ole Nerdrum
Tapani Rinne & Teho Majamäki
Under The Ground (Aani Records)
• Blåsaren Tapani Rinne och slagverkaren Teho Majamäki spelade in den här skivan på trettiofem meters djup i en tunnel under bygget av den i somras invigda ringbanan. Trots den steniga ambiensen utstrålar musiken värme, och därför känns färden i underjorden lika behaglig som ovanom. – Ole Nerdrum
Hazmat Modine
Extra – Deluxe – Supreme (Jaro Medien)
• New York-bandet Hazmat Modine spelar en energisk blandning av americana, klezmer och övrig världsmusik. Musiken kännetecknas av häftig sång, rosslande munspelssalvor och bastant blås i New Orleans-anda. Det gästande mongoliska strupsångsbandet Alashs taigapustar fläktar ljuvt i det hela. – Ole Nerdrum
Grimes
Art Angels (4AD)
• Efter en paus sedan 2012 kom Claire ”Grimes” Boucher i år tillbaka med Art Angels som hon skrivit, producerat och spelat in själv. Albumet är fyllt med överraskande musikaliska element. Framför allt utstrålar det feminism. Boucher struntar i kärlek och ifrågasätter i stället manlighet och en mansdominerad musikbransch. Mera sådant år 2016. – Anna Lillkung
Duvchi
With the World (Jens Duvsjö Musikproduktion)
• Jens "Duvchi" Duvsjös debutalbum With the World är svensk indiepop när den är som bäst. Albumet bjuder på en blandning av pop, R&B och egensinnigt ljudexperimenterande. Ingen låt är den andra lik och Duvsjös hypnotiserande röst överraskar med sina nyanser. Liksom han sjunger come away, come away with me tonight är det bara att följa med, och lyssna på albumet om och om igen. – Anna Lillkung
The Weeknd
Beauty Behind The Madness (Universal/Island)
• 2015 var Abel ”The Weeknd” Tesfayes år. Först låten Earned it, ledmotiv i filmen Fifty Shades of Grey, och sedan albumet Beauty Behind the Madness, som är en fullträff. Tesfayes emotionella R&B, tillspetsat med elektroniska effekter, är både berörande och catchigt. Michael Jackson-influenserna och Max Martins vägledande lyser igenom, men det är Tesfayes träffsäkra röst, mörka lyrik och soulmelodier som gör det fulländade albumet. – Anna Lillkung
Thåström
Den morronen (Razzia)
• ”Tänk att alltid vara på väg”, sjunger Thåström, och står trettiofem år efter Ebba Grön för sitt kanske starkaste album någonsin. Här kombineras gospel, industriflimmer, balladtyngd och rock på ett briljant sätt, och om ytan – och sången – ofta är entonig, dov och viskande finns det explosiva mullrandet hela tiden därunder. Stormen är på väg! – Henrik Jansson
Anna von Hausswolff
The Miraculous (Pomperipossa)
• Redan hennes debut var spännande, med en röst som tog för sig och ett otyglat piano, men det var då hon hittade kyrkorgeln som hennes originalitet och begåvning verkligen började komma till sin rätt. Och på senhöstens imponerande utgåva, där megapiporgeln och sången växelspelar, tar hon ytterligare ett steg in i det storslaget okända och visionära. – Henrik Jansson
Laura Marling
Short Movie (Virgin)
• Hon sjunger som Joni Mitchell och tvingar sin skrovliga akustiska gitarr till ackordföljder jag inte ens visste existerade. Melodier laddade med skönhet, och en röst full av undertryckt desperation. Sällsynt berörande. – Henrik Jansson
Verdi: Aida
Anja Hateros, Jonas Kaufman, Ekaterina Sementjuk. Santa Cecilia-akademins orkester, dir. Antonio Pappano. (Warner)
• Pappanos nya Aida är kanske en av de sista operor som spelats in dyrt i en studio. Resultatet är lika levande som en liveinspelning och därtill mera finslipat. Anja Harteros är ingen typisk Aida men sjunger härligt och Jonas Kaufmann är både heroisk och lyrisk med ett hisnande diminuendo på höga B i sin aria. Denna tolkning står stolt jämsides alla Aidalegender som Price och Callas. – Jan Granberg
Verdi: Siciliansk vesper
Lianne Haroutounian, Bryan Hymel, Michael Volle, Erwin Schrott. Regi Stefan Herheim. Royal Opera Houses orkester, dir. Antonio Pappano. (Warner DVD)
• Siciliansk vesper innehåller storartad musik men är inget stort mästerverk. Föreställningen på Covent Garden 2013 är en spännande modernisering av norrmannen Stefan Herheim och med full balett. Pappano och sångarna är förstklassiga, inte minst Erwin Schrott med sin starka scennärvaro. – Jan Granberg
Leonardo Vinci: Catone in Utica
Franco Fagioli, Valer Sabadus. Pomo d'Oro, dir. Riccardo Minasi. (Decca)
• Satsa på någonting originellt: napolitanen Vincis (1690–1730) opera Cattone in Utica. Sprakande koloratur och stämningsfulla passager med fyra kontratenorer i de manliga och kvinnliga rollerna med Franco Fagioli i täten som en strålande Julius Cesar och Valer Sabadus som Catos dotter. – Jan Granberg