Fredrik Sonck • Annika Hällsten • Hans Sundström • Sara Ehnholm-Hielm • Krister Uggeldahl

Annika Hällsten tipsar:

Jag är Ingrid (2015)

Ingrid Bergmans dotter Isabella Rossellini tog initiativet till dokumentären om sin berömda mamma. Stig Björkman regisserade men en stor del av bild- och textmaterialet är Ingrid Bergmans eget, och därmed unikt. I dokumentären möter vi en kvinna som blev självständig redan som tonåring och som tidigt visste vad hon ville. Filmen kommer på dvd den 14 december

Tusen bitar (2014)

I Hoola Bandoola Band stod Björn Afzelius (1947–99) i skuggan av Mikael Wiehe. Som soloartist fick Afzelius säregna blandning av proggrock, country och trallvänlig dansbandsmusik ett gensvar som hette duga. Magnus Gerttens och Stefan Bergs dokumentär presenterar en folkkär artist som kritikerna inte förstod sig på, men också en notoriskt otrogen man, svårt traumatiserad av en sjuk mamma.

Interstellar (2014)

Under ledning av Matthew McConaughey som astronaut färdas vi till en annan galax, via ett maskhål bakom Saturnus. Christopher Nolans rymdäventyr är inte alls så science fiction som jag befarade, men en häftig fantasi om vad som kunde ske om missväxt och hungersnöd hotade planeten Jorden.

 

Hans Sundström tipsar: 

Nibelungen (1924)

Specialeffekterna och den skräckinjagande draken imponerar inte nödvändigtvis på moderna åskådare men Fritz Langs tvådelade stumfilm, I. Siegfried, II. Kriemhilds hämnd, är och förblir ett överdådigt filmepos. En hjältesaga om ödets oundviklighet, suggestiv naturmystik och till monumental ornamentik omstöpta människomassor.

Med tio cents på fickan (1941)

Hollywoods pendling mellan underhållande drömindustri och uppriktigt engagemang fick ett av sina storartade uttryck i Preston Sturges Sullivan’s Travels. Joel McCrea tolkar den framgångsrike filmregissören Sullivan som tröttnat på att bara skapa underhållning och som förklädd till luffare beger sig ut för att upptäcka det verkliga Amerika och få inspiration.

Den tystlåtne mannen (1952)

Maureen O’Hara avled i oktober 95 år gammal. En av topparna i hennes karriär är tvivelsutan The Quiet Man, John Fords poetiska, romantiska och uppsluppna hyllning till ”den gröna ön” . Och till den rödhåriga skönheten som växte upp i Dublin.

 

Fredrik Sonck tipsar:

Wild Tales (2015)

Det är så sant som det är sagt: Almodóvar möter Tarantino i Damián Szifróns mörka komedi om orättvisor, hämnd och utagerande av mer eller mindre våldsam art. Här ingår sex kortfilmer ett polygamt äktenskap av det lyckade slaget. Berättartempot sitter som gjutet.

Boyhood (2014)

Richard Linklaters uppväxtskildring nominerades för flera tunga Oscars men fick nöja sig med en – Patricia Arquettes för bästa kvinnliga biroll. Lite snopet kanske, för i sin oerhörda vanlighet är Boyhood en berörande, originell och lyhört berättad film. Det beror inte alls bara på det originella konceptet: Ellar Coltrane i huvudrollen var sju år gammal då inspelningarna började och nitton då de avslutades.

Breaking Bad (2008–2013)

Få saker går upp emot att börja se en tv-serie som redan avslutats. I synnerhet inte om man kan börja titta med hyggliga garantier om att allt knyts ihop på ett snyggt sätt efter inte alltför många säsonger. Breaking Bad är en sådan serie. Följ Walter Whites (Bryan Cranston) resa från timid kemilärare till hänsynslös knarkkung. En mörk och mångbottnad allegori över 2000-talets Amerika.

 

Sara Ehnhom Hielm tipsar:

Inside out (2015)

Ett år av enastående välgjorda barnfilmer. Pixars Inside out om förkroppsligade känslor fick många vuxna att gråta, Kenneth Branaghs spelfilm Cinderella bjöd ut vänlighet och flickdrömmar nästan provokativt oironiskt och den lilla björnen Paddington var bara oemotståndligt vilsen i London.

The End of the Tour (2015)

Filmen om geniförklarade författaren David Foster Wallace (Jason Segel i sitt livs roll) lär inte komma till Finland men går direkt in på listan över de bästa författarfilmerna, denna erkänt torra genre. Kulturjournalister får än roligare – och vrider sig nog av pinsamhet – över Jesse Eisensteins hungriga intervjuare med streberaktig mix av öppen avundsjuka och dold beundran. Beställ på nätet.

Mad Men (2007–2015)

De senaste åren har jag alltid rekommenderat Mad Men men nu är den epoken avslutad med stilen intakt i de sista sju avsnitten någonsin. Enda sättet att komma över saknaden efter Don, Peggy, Pete och de andra är att börja från början. Brittiska miniserien Wolf Hall efter Hillary Mantels lysande romaner var också sevärd.

 

Krister Uggeldahl tipsar: 

Minioner (2015)

Gula faran anno 2015 handlar inte nödvändigtvis om The Simpsons utan om Kevin, Stuart och Bob, de busiga rackarna från Dumma mej-lägret. Efter att gänget betat av Tyrannosaurus Rex, Dracula och Napoleon spänner man blicken i Englands drottning av alla. Inspirerad galenskap som lämpar sig även för vuxen smak.

How I Met Your Mother (2005–2014)

Friends i all ära men frågan är om inte HIMYM i termer av 20–30-nånting är ett strå vassare. Här finns ju det mest engagerande av karaktärsgallerier – med Neil Patrick Harris alias Barney Stinson som självklar målspottare – som i kombination med den sylvassa dialogen och de berättarmässiga glidtacklingarna gör detta till en modern klassiker.

Biobiljetter (2015–2016)

Efter julen kommer jullov och sportlov och vad är då bättre än en bunt biobiljetter, i synnerhet som prissäsongen nu närmar sig. Den som inte känner för Stjärnornas krig (The Force Awakens) eller Quentin Tarantino (The Hateful Eight) kan med fördel bänka sig framför Oscarsfavoriterna Spotlight, Carol och The Reverant eller varför inte Love Records-rullen Anna mulle Lovee med legendarerna Atte Blom, Chrisse Schwindt och Otto Donner i hetluften.