Han skapar luffarens ljudvärld

Klockriketeatern inledde sin verksamhet 1991 med Kristin Olsonis dramatisering och regi av nobelförfattaren Harry Martinsons roman Vägen till Klockrike.

I början av nästa år lämnar Klockriketeatern Dianascenen i centrala Helsingfors och blir en nomadteater utan fast scen.

Som en hyllning till teaterns historia återvänder man nu till Martinsons text genom ett läsdrama – även den här gången regisserat av Olsoni – och en ljudinstallation.

Det är skådespelaren och ljuddesignern Matti Raita som skapat en ljudvärld till Martinsons roman från 1948 om luffaren Bolles vandring genom sekelskiftets Sverige.

– Jag utgick från rörelsen, vandringen i romanen. Luffarens varande är ett aktivt val att inte delta i samhället, att till skillnad från de flesta människor ställa sig utanför samhället, berättar Raita.

Han beskriver verket Vägen – revisited som en sagostund för vuxna. En besökare åt gången kommer in på Dianascenen och möts av en skådespelare som läser högt ur romanen. På olika ställen i rummet finns rörelsecensorer och kontaktmikrofoner som styr ljudvolymen och gör att besökarens rörelser påverkar ljudet, sätter i gång olika läten och musikslingor.
 

"Jag har en romantisk bild av luffarnas samlingsplats. Ibland är man ensam där, ibland dyker andra luffare upp", berättar Matti Raita. Foto: Kasper Gustavsson

– Tekniken är slutligen ett medel för att skapa en atmosfär kring skådespelarens röst. På grund av min skådespelarutbildning blir den mänskliga rösten nyckelpunkten i verket.

Tidpunkten för installationen är speciell. Under två veckors tid kan man boka in sig på ett halvtimme långt pass – det tidigaste börjar sju på morgonen.

– Det råder en speciell atmosfär på morgonen innan all rörelse kommit i gång.

Man behöver inte lämna rummet efter passet, men det gäller att vara beredd på att andra åhörare kan dyka upp allt efter.

– Jag har en romantisk bild av luffarnas samlingsplats. Ibland är man ensam där, ibland dyker andra luffare upp.
 

Europa näst i tur

Matti Raita deltar också som skådespelare i läsdramat som görs utifrån samma manus som användes i föreställningen 1991.

– Det är spännande för mig som jobbat här från och till sedan 2004. Jag har hört så mycket om uppsättningen och det är roligt att själv få uppleva vad det egentligen är som alla pratat om, att förstå var inspirationen kommer ifrån.

Att Klockriketeatern lämnar Dianascenen betyder inte att verksamheten skulle trappas ner. För tillfället förbereds föreställningen Three Musketeers – East of Vienna som regisseras av lettiske Valters Silis.

Klädda som Dumas tre musketörer har skådespelarna Matti Raita, Carl Alm och Noora Dadu, rest runt i Östeuropa och spelat in material för föreställningen.

– Vi har träffat en massa människor och stött på både konkreta och mentala gränser. Utifrån det här gör vi en föreställning som granskar Europas tillstånd, säger Raita.
 

Ljudinstallationen Vägen - Revisited börjar 7.12. Tider finns på klockrike.fi

Läsdramat Vägen till Klockrike har premiär 12.12 kl. 15. Samtal om Martinson efter föreställningen.

Three Musketeers – East of Vienna har premiär på Mad House i Södervik 5.4.