I Strindbergs kalsonger fanns gåtans lösning
I Nils Strindbergs långkalsonger hittade Bea Uusma svaret på gåtan om ingenjör Andrées expedition till Nordpolen 1897. Nu fortsätter hon att lägga sitt polarfararpussel.
- Ålder 49 år
- Familj: två barn
- Karriär: Författare, illustratör och läkare. För boken Expeditionen. Min kärlekshistoria belönades hon 2013 med Augustpriset för bästa fackbok.
- Om jag fick ställa en fråga till Andrée: Då skulle jag fråga honom vad han har att tillägga till min teori om Nils Strindbergs död.
Barfota, utan överdragsbyxor och utan jacka hoppade Bea Uusma i en vak på Arktis. Vattnet var minus 1,8 grader, luften minus femton grader.
– Det var så jäkla kallt! Men jag måste få en aning om hur polarexpeditionens medlemmar hade det, säger Uusma.
Doppet i vaken var ett led i Bea Uusmas jakt på sanningen om Salomon Andrées misslyckade polarexpedition. Letandet inledde hon redan på 1990-talet då hon, uttråkad på en fest, på måfå plockade fram en bok ur bokhyllan och började läsa.
Boken hette Med Örnen mot Polen och var utgiven av Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi och Bea Uusma blev besatt av historien om tre män övergivna i en vit mardröm. Hon tog boken med sig hem och i dag står den på hedersplats i hennes egen bokhylla – trots att den är full av faktafel.
– Sedan dess har expeditionen och jag puttrat på, säger hon.
Myt och misslyckande
Ingenjör Andrées expedition till Nordpolen 1897 hör till de mytomspunna historierna i Sverige. I en vätgasballong var det tänkt att de tre polarfararna Salomon Andrée, Nils Strindberg och Knut Frænkel skulle flyga över Nordpolen och några veckor senare vackert landa i Alaska, Kanada eller Ryssland.
I verkligheten gick det så här – tre dagar efter starten från Svalbard dunsade ballongen ner på polarisen och de tre männen hittade sig själva i ett vitt ingenmansland, omgivna av is och snö och utan land i sikte.
Dyblöta och utmattade släpade de oförberedda polarfararna sin packning i issörjan tills de den 5 oktober 1897 nådde Vitön, slog upp sitt tält och förberedde sig på polarvintern. Den 8 oktober 1897 tog dagboksanteckningarna slut och 33 år senare hittades deras skelett.
Då tog mytbildningen åter fart.
– Men gåtan kvarstod för man visste inte vad de tre hade dött av, påpekar Bea Uusma.
– De hade kunnat överleva för de hade proviant, varma kläder och en hel låda full med ammunition. Någonting oförutsett inträffade.
I sin bok Expeditionen. Min kärlekshistoria lanserar Bea Uusma en ny, och sannolik, teori till dödsorsaken. Svaret fanns i Nils Strindbergs långkalsonger där Bea Uusma hittade en repa. I kavajen fanns hål som kunde ha uppstått av klor.
Bea Uusma målar upp ett scenario där Nils Strindberg rusar fram mot en isbjörn som slukar en säl expeditionen har fångat. Isbjörnen slår Strindberg till marken, griper tag om hans huvud och dödar honom. När Knut Frænkel kommer till undsättning får han ett kraftigt slag som några timmar senare tar livet också av honom.
Kvar blir Salomon Andrée som ensam i mörkret inser att det vimlar av isbjörnar i området. Andrée hittas sittande på en klippa ovanför sina två döda kamrater och har eventuellt tagit livet av sig med morfin.
Farbröderna förklarar
Fram till dess att Bea Uusmas teori presenterades ansågs det allmänt att expeditionens medlemmar dog av trikiner från rått kött, A-vitaminförgiftning eller botulism. I ljuset av nutida medicinskt kunnande kullkastar Bea Uusma detta men oemotsagd har hon förstås inte fått vara.
– En viss sorts farbröder ska alltid förklara hur allt hänger ihop. Men när det gäller Andrées expedition är det jag som vet mest och det är en härlig känsla.
Bea Uusma utbildade sig till läkare för att kunna sätta sig in i alla medicinska fakta som berörde expeditionsmedlemmarna. Hon har läst alla dagböcker och brev medlemmarna efterlämnade, studerat deras kläder, suttit dagar och veckor på Andréemuseet, läst tusentals sidor dokument samt alla böcker och artiklar om dem. Och hon har rest till Nordpolen och Vitön, inte en utan flera gånger.
Än är hon inte redo att ta farväl av sin passion.
– Jag trodde att jag var klar med allt och att min längtan till Vitön var över men jag hade fel. Nya ledtrådar dyker upp hela tiden.
– Så länge jag tycker det är kul att forska i expeditionens olösta mysterier fortsätter jag. Det här är ett uppdrag jag själv har ålagt mig.
En blodig tröja?
En tröja hittad under den döde Knut Frænkel är nästa undersökningsobjekt. Bea Uusmas ögon glittrar av glädje när hon redovisar fyndet som hittades i samband med att expeditionens läger kunde grävas ut en sommar när det hade töat på Vitön.
– Egentligen är det bara en halv tröja men hela insidan är täckt av rödbrun vätska som ser ut som blod. Nu ska vi undersöka om det är blod och om det i så fall är människoblod eller isbjörnsblod.
– Jag har aldrig gillat Andrée, erkänner Uusma. Foto: cata Portin
– Det här är en jättebra ledtråd och det är superspännande!
Synen på ingenjör Salomon Andrée har varierat under det dryga sekel som gått. Andrées samtid ansåg honom vara en hjälte – i dag betecknas han snarare som dryg och otrevlig och med en övertro på tekniken.
– Jag har aldrig gillat Andrée erkänner Uusma.
– Andrée var bra på att snacka och han gillade att flyga ballong. Men han var inte ödmjuk, han tog inte reda på något om Arktis och han underlät att berätta för expeditionens medlemmar att vätgasballongen läckte.
Lättast att lära känna var expeditionens yngste medlem, Nils Strindberg. Kärleken mellan Strindberg och fästmön Anna Charlier är rörande och underbar. Bea Uusma sörjde med den olyckliga Anna och i boken finns det kort Anna tecknade åt sin älskade och förärade honom i avskedsgåva inför den ödesdigra ballongturen.
Jag kan ej följa dig står det på kortet.