Boken om döden är årets roman
Solidaritet tycks vara ett okänt begrepp för såväl delar av landets befolkning som beslutsfattare, säger Finlandiavinnaren Laura Lindstedt. Lindstedt anklagade regeringen för att bygga ett klassamhälle.
Sju kvinnor möts i limbot mellan dödsögonblicket och dödens inträffande. De sju representerar olika världar och olika kulturer och några av dem vill inte ens erkänna att de är döda. Romanen om dem är Oneiron, den är skriven av Laura Lindstedt och den utsågs på torsdagen till årets skönlitterära Finlandiavinnare.
– Mina kvinnor begriper att de inte skulle klara sig på egen hand. De behöver varandra och de behöver sin påtvingade gemenskap – för att kunna tänka, och tänka lite till, säger Laura Lindstedt.
Kommunikation är temat för Lindstedts kommande doktorsavhandling och i sitt tacktal hade hon inga problem med att gestalta sin ilska gentemot Finlands regering.
-
Finlandiapriset delas ut i tre kategorier – skönlitterära Finlandia, Fack-Finlandia och Finlandia Junior. Sex verk nomineras i varje kategori.
-
Äldst av de tre kategorierna är skönlitterära Finlandia som har delats ut sedan 1984. Då segrade Erno Paasilinna med boken Yksinäisyys ja uhma.
-
Bo Carpelan är den ende författare som har belönats med Finlandiapriset två gånger – 1993 för Urwind och 2005 för Berg.
-
Kari Hotakainen har rekord i antalet nomineringar – fem stycken. Han belönades med Finlandiapriset 2002 för Juoksuhaudantie och var nominerad med Henkireikä i år.
– Med sitt förvaltningsprojekt vill vår sannhögerinriktade regering underlätta de rikas skatteparadisbedrägerier. Tråkigt nog är det skatteparadisen och de makthavare som inte på allvar kämpar mot skattefuskare, som undergräver stater, samhällen och gemenskaper där människor på allvar är redo att bygga upp något gott tillsammans.
Musikern och journalisten Heikki "Hector" Harma var enväldig domare och utsåg Oneiron till vinnare bland sex romaner. Harma erkänner att han var lite rädd inför utmaningen men att valet sist och slutligen var enkelt.
– Oneiron uppmanar sin läsare att associera sina upplevelser med romanfigurernas öden. Romanens oräkneliga hänvisningar till namn och fenomen inom konsten, kulturen, historien och filosofin visar att författaren har fördjupat sig i mänsklighetens andliga utflykter och lidanden, beskriver Harma.
– Efter att ha tillåtit mig själv att kasta mig ut i romanens overkliga värld blev allt mycket verkligt, till och med i den grad att jag ibland måste googla huruvida en viss konstnär verkligen har existerat och om hennes performanser har uppförts någonstans.
Laura Lindstedt arbetade i åtta år med sin roman som innehåller flera olika genrer och utvikelser. Oneiron, som är grekiska och betyder dröm eller hallucination, är hennes andra roman. Oneiron ges ut av Teos.
Rashygien och nynazister
Årets Fack-Finlandia tilldelas Tapio Tamminen för verket Kansankodin pimeämpi puoli (Folkhemmets mörkare sida, Atena). Boken handlar om svensk rasbiologi, ett ämne som livligt diskuterats i Sverige alltsedan 1990-talet och som i boken utvidgas till att diskutera dagens europeiska nynazism och främlingsfientlighet.
– En bra fackbok anknyter till samtiden. Jag kan inte förneka att världsläget i dag och den senaste tidens händelser i Syrien, Paris, Mali och Torneå har påverkat mitt val, säger tv-journalisten Arto Nyberg som i år fungerat som enväldig domare för Fack-Finlandia.
Tapio Tamminen säger att han i oroliga tider som dessa, och med terroraktionen i Paris i färskt minne, hoppas på en försiktigare användning av ordet hämnd.
– När fanatismen sprider sig kan en alldeles vanlig medborgare bli hjälte eller bödel.
Rambo
Nadja Sumanens ungdomsbok Rambo (Otava) belönas med årets Finlandia Junior. Anu Laitila, som leder Finlands institut i Estland, jämför i sin motivering Rambo med Anna-Leena Härkönens genombrottsroman Tjurdödarvapnet (Häräntappoase) och säger att hon hoppas att Rambo ska läsas i skolor i flera år framöver.
Bokens huvudperson är en fjortonårig pubertal yngling, faderlös och rastlös. Hans räddning blir en man som han kan se upp till.
– Rester av ett otryggt och osäkert barn finns hos oss alla. För att man ska kunna förstå sig på mänskligheten måste man läsa barn- och ungdomslitteratur. Då påminns den vuxne läsaren om att varje vuxen ansvarar för alla barn, inte endast för sina egna barn, säger Anu Laitila.
Nadja Sumanen säger att hon skrev sin bok som en kärleksförklaring till alla de unga Rambon hon mött, och som en hyllning till alla ensamstående mammor som kämpar på, trots svårigheterna.
De tre Finlandiaprisen delades i år ut samtidigt, på en stor tillställning på Nationalteatern. Ingen svenskspråkig bok fanns med bland de arton verk som nominerats.