Häxjakt på pigan som inte var rädd

Av okänd anledning landade Brita Pehrsdotter, född 1630 i Jakobstad eller i dess omgivning, i mitten av 1600-talet som piga i Kajaneborg. Vid sidan av hushållsarbetet assisterade Brita slottets fältskär i hans uppgifter och visade sig vara begåvad och läraktig.

Brita Pehrsdotter lärde sig rengöra infekterade sår, amputera, blanda ihop mediciner och behandla patienter som led av syfilis. Dessutom hade hon bra hand med hästar. Hon var så duktig att ingen i den avlägset belägna borgen brydde sig om att hon var kvinna.

Så småningom återvände Brita till sin hemstad. Hon gifte sig först med tulltjänstemannen Hans Hansson Rijs och, efter att ha blivit änka, med skomakaren Erik Andersson. Trots att hon var gift fortsatte hon att bistå dem som behövde hennes medicinska talanger. Det straffade sig.

1689 åtalades Brita Pehrsdotter för häxkonster. Orsaken var inte hennes förmåga att bota sjuka utan rykten om att hon kanske kunde mana fram sjukdomar som hämnd. Brita hade nämligen svårigheter med att inkassera någon ersättning för de jobb hon gjorde. Man ville ha hennes tjänster men man ville inte betala för dem. Eftersom det var olagligt för en kvinna att arbeta som fältskär var hon inte registrerad och kunde inte räkna med myndigheternas hjälp då det gällde att driva in skulder.

Dessutom hade Brita ett häftigt temperament och en vass tunga vilket inte underlättade hennes situation. Hon dömdes till döden. Men i motsats till många andra kvinnor hade Brita lyckligtvis en man som stod vid hennes sida och som vittnade till hennes fördel.

Dödsstraffet genom halshuggning förverkligades inte men Brita fick höga böter vilket innebar att familjen tvingades pantsätta sitt hus.

Brita Pehrsdotter är ett av de kvinnoöden som lyfts fram i Tiina Miettinens bok Piikojen valtakunta. Nainen, työ, ja perhe 1600–1700-luvuilla (Pigornas rike. Kvinnan, arbete och familjen under 1600–1700-talen). Boken handlar om ett antal kvinnoöden i 1600- och 1700-talets Finland och utgångspunkten var att krossa fördomar.

Alla pigor var inte offer.

– Tyvärr har litteraturen och filmerna befäst bilden av den arma, hunsade pigan. Det är klart att det fanns också sorgliga öden men jag ville visa att för många obesuttna kvinnor var arbete ett sätt att få kontroll över sina egna liv, säger Tiina Miettinen.

Vad förvånade dig mest när du researchade?

– Att så många unga kvinnor var väldigt rörliga redan för 300–400 år sedan. De sökte sig ofta långt från hembyn.

En arbetsduglig flicka kunde stiga i hierarkin bland tjänstefolket på den gård där hon var anställd. Allra finast var det att ansvara för gårdens nycklar.

– Då utsågs man till nyckelpiga. Intressant titel, eller hur, säger Tiina Miettinen.

Så småningom kunde en piga också hitta sig en man bland gårdens drängar. Inte sällan gifte sig pigor ganska sent och var attraktivare ju mera pengar de hade lyckats skrapa ihop.

För adelsfröknarna var situationen den motsatta.

– Adelsdamerna förlorade sina kavaljerer i takt med att åren gick. Och en ogift adelsfröken hade ingen frihet, hon var fånge på sin barndomsgård, påpekar Tiina Miettinen.

Häxprocesser och familjeliv

Brita Pehrsdotter var inte ensam om att vara handlingskraftig och begripa sig på vikten av att en kvinna själv tjänade sina pengar. Men att hon tilläts beträda manliga domäner plus anklagelserna för häxkonster skiljer henne från de övriga kvinnorna i Tiina Miettinens forskning. Fascinerad av Britas livshistoria beslöt sig Tiina Miettinen för att forska vidare i de österbottniska kvinnor som drogs in i häxprocesserna på 1600-talet.

– I Tavastland fanns inga rättegångar mot påstådda häxkonster. Österbottningarna måste ha varit influerade av häxrättegångarna i Hälsingland på andra sidan Bottenviken, konstaterar Tiina Miettinen.

– Österbottningarna var också mycket ivrigare att döma folk för sexualbrott än vad tavastlänningarna var.

På gång nu är en artikel om hur de häxanklagade kvinnornas familjeliv påverkades.

– Intressant i fallet Brita Pehrsdotter är att hennes man inte övergav henne, utan tvärtom stod vid hennes sida, trots anklagelserna om häxkonster. Men det finns exempel på familjer där döttrar till en påstådd häxa har våldtagits.

Vad skulle du fråga Brita ifall du fick träffa henne?

– Jag skulle vilja veta mera om hennes tid i Kajaneborg. Hur hamnade hon där och hur lyckades hon övertala fältskären att ge henne medicinsk utbildning?

– Trots att domstolsmaterialet om Brita Pehrsdotter omfattar mer än 50 sidor finns där inget svar på de här frågorna.

Dessutom arbetar Tiina Miettinen på en artikel om köpmanna- och fogdesläkten Fordell, känd för sina maffiafasoner i 1500-talets norra Österbotten. Mest känd av ättens män är Hans Fordell som gjorde sig ett namn under klubbekriget.

– Eftersom det inte fanns någon adel i Österbotten hade fogdarna mycket makt. Ätten Fordells män var berömda för att hota och skrämma, berättar Tiina Miettinen.

– I skinnbranschen gjorde de goda affärer med att köpa skinn billigt och sälja dem dyrt.

Boken Piikojen valtakunta är en fortsättning på den doktorsavhandling Tiina Miettinen disputerade med 2012. Doktorsavhandlingen fokuserade på ogifta kvinnors ställning i hushåll i västra Finland under 1600- och 1700-talet.

Men när föddes intresset för familjehistoria?

– Via släktforskning. Jag tycker om att studera tillgängligt material och bygga upp en alldeles vanlig finländsk kvinnas liv.