Ronya klar för drabbning
I måndags fyllde hon 24 år, på torsdag firar hon skivsläpp för sitt andra album Tides. Nu har Ronya Gullichsen siktet ställt på utlandet.
– Det är kanske ingen vits att boka Osman tupa precis, säger musikagenten Zachris Sundell skämtsamt när vi spekulerar över Ronyas möjligheter att slå igenom med nya plattan Tides.
Osman tupa i lilla staden Eura är typexemplet på en klassisk Suomirockbar, mytomspunnet bland finska artister på oändliga turnéer kors och tvärs i landet. Och visst, det hör till att runda inhemska klubbar och pizzerior ett år eller två medan man bygger upp rutin och namn, men för Ronya känns kanske Sverige och de större internationella kretsarna som det naturliga valet.
– Vi kör Finland nu i första hand. Såklart vill man ha erkännande i sitt hemland, men samtidigt vill man ju inte förbli receptionist resten av karriären. Jag sjunger på engelska så naturligtvis är målet internationellt, säger hon.
Konkurrensen också i Sverige musik är mördande i alla genrer – inte minst för unga kvinnliga popsångerskor. Mycket har hänt sedan Robyn visade vägen med sitt debutalbum Robyn is here (1995), men fortfarande spökar hennes blonda lugg i kulissen då man talar om och med den nya generationens artister, de som i dag styr sin karriär med desillusionerad disciplin, hårt passionerat arbete och kvalitet som enda godkännbara resultat.
– Det var när producenten Kalle "Koobra" Wahlberg kom med som saker började falla på plats. Vi fick färdigt albumet i september och sedan dess har vi fokuserat på releasen.
Konstnärskap och företagande finns det gott om i släkten och Sjundeåflickan Ronja hade redan i de tidiga tonåren bestämt sig för en professionell musikkarriär, men fick då nej av familjen som inte ville att hon skulle exploateras som barnartist.
– De tyckte inte jag skulle behöva rida på min ålder för att nå framgång.
Vid sjutton fick hon äntligen skriva på kontrakt med ett av Finlands största skivbolag Warner Music, men det dröjde ännu några år innan hon kände sig mogen för debutsingeln Annoying (2011) och albumet The Key Is The Key (2012).
– Då ville jag verkligen visa alla. Skivan var full av olika stilar och influenser, den låter nästan hysterisk då jag lyssnar på den nu.
Inför Tides sopade Ronya rent med den rockiga sillsalladen och serverar nu en mer stilren cuisine av dansant pop med mörk ådra.
– Jag tvekar att säga "mer vuxen", men det är väl precis vad den är. Skillnaden mellan att vara 20 och 24 är ju ganska stor.
Samtidigt böt hon också bolag till det mindre och oberoende Cocoa Music.
– Inget ont om Warner, men om jag ska utvecklas som artist måste jag få göra min egen grej, inte bara kallas in för att sjunga på någon sång då det passar dem. Nu har vi ett team som jag känner bryr sig om varandra.
Tydligen skyndar man inte i onödan heller. Första singeln från nya albumet hette Flame släpptes redan i februari i fjol, som följdes upp av Work Harder i december och Great Escape nu i augusti. Långsamt har man låtit dem växa i radion för att låta urladdningen komma på Tavastia.
En liten generalrepetition fick Ronya och bandet i Kina för ett par veckor sedan, då man var specialinbjudna till en H&M-lansering.
– Men på torsdagen blir det annorlunda, det är första gången de nya låtarna framförs i rätt uppsättning. Det blir väl ett litet spektakel med dj:ar och gästartister.
Skivan är färdig och paketet är klart men det är på torsdag det egentliga jobbet börjar.
– Att skapa nytt är jätteroligt, men som alla artister tycker jag att det allra roligaste är att uppträda!
----
Ronyas albumrelease och konsert på Tavastia torsdag 12.11. Se också Ronya tala i Studio HBL om kreativitet och att designa kläder. På Osman tupa kan man för övrigt se Scandinavian Hunks nästa lördag.