Han hoppades på ny politik efter tsunamin

När vi träffas har Toshiki Okada precis hållit i en två dagar lång workshop för finländska scenkonstnärer. Där har den japanske regissören och dramatikern lärt ut det säregna, ”ryckiga”, sättet att röra sig på som kännetecknar hans verk.

– När jag var i tjugoårsåldern och gick på teater blev jag ofta uttråkad, särskilt av skådespelarnas rörelser. I det avseendet föredrar jag dans framom teater. Men skådespelaren har trots allt sin kropp och borde göra det mesta av den och sina rörelser. Rörelsen kan vara på ett annat spår än språket och den idén har jag försökt förverkliga. På mina workshoppar uppmanar jag skådespelarna att beskriva sina hem och utifrån det försöker jag utveckla deras naturliga rörelser och överdriva dem.

I sina föreställningar har Toshiki Okada (f. 1973) hittills enbart arbetat med sin japanska ensemble, men nästa år kommer han att sätta upp ett verk med tyska skådespelare på prestigefyllda Münchner Kammerspiele.

Med åren har Toshiki Okada och hans Chelfitsch-grupp (namnet leker med engelskans självisk, selfish) rönt stor framgång också i USA och Europa.

Besviken på regeringen

Toshiki Okada slog igenom med föreställningen Five Days in March 2005, en pjäs om ungt par som delar bädd på ett hotell under några dagar i mars samtidigt som USA förbereder sin invasion av Irak.

I morgon inleder hans verk Super Premium Soft Double Vanilla Rich scenkonstfestivalen Baltic Circle i Helsingfors. Föreställningen utspelar sig i en närbutik i Tokyo, som håller öppet 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Pjäsen skildrar livet i Japan efter tsunamin och kärnkraftsolyckan i Fukushima 2011.

– Först gjorde jag flera verk som behandlade de fruktansvärda händelserna. Men den nya föreställningen är annorlunda, den kommenterar inte direkt olyckan, men är ändå kopplad till den. Här försöker jag beskriva det japanska konsumtionssamhället genom närbutiken Smile Factory i Tokyo, som har öppet jämt och som säljer precis allt. Det rör sig om en populär japansk affärsmodell enligt vilken personalen lyder under ett väldigt strikt regelverk. Arbetarna är ständigt övervakade och jag försöker skildra deras situation.

– Efter tsunamin och kärnkrafts­olyckan trodde jag att samhället skulle förändras. Jag trodde det skulle bli mindre konsumtion, att vi skulle sluta upp med att slösa energi och hitta andra värden än ekonomiska, sätta upp andra mål än att tjäna pengar och spendera pengar. Jag hade en dröm efter olyckan, men den blev inte verklighet. Jag är besviken och föreställningen kan ses som en reflektion över den besvikelsen, fast en ganska rolig sådan.

Finland och Japan har vissa likheter. Båda länder har en trög ekonomisk tillväxt, men ändå en hög levnadsstandard. I Finland försöker regeringen lansera ett omfattande nedskärningsprogram, hur är läget i Japan?

– Ja, efter att jag pratat med finländare har jag insett att vi har många likheter. Båda länder har en högerregering och politiker med en gräslig syn på invandring. Varken Finland eller Japan har övergett kärnkraften. Jag måste säga att jag är väldigt besviken på den japanska regeringen som alltid låter ekonomin styra, som aldrig avviker från det här tankesättet.

Toshiki Okada är ändå hoppfull inför framtiden. När det japanska parlamentet i höstas godkände en omstridd lag som för första gången på 70 år tillåter japanska trupper att strida utanför landsgränserna, gick över tiotusen människor ut på gatan för att demonstrera.

– De unga har haft svårt att hitta arbete och lycka. Det gläder mig att de är aktiva, att de visar sitt missnöje och inser att regeringen bär ansvar, säger Okada.

Talspråk väcker känslor

Toshiki Okadas scenkonst beskrivs ofta som ”hyperrealistisk”.

– De två viktigaste faktorerna i tea­tern är tal och kropp. Texten i mina föreställningar bygger på samtida japanskt talspråk som äldre ofta kritiserar för det anses vara fult och smutsigt. Men jag gillar det, jag tycker det är vackert. Jag försöker visa att talspråket till och med kan vara en konstform. Samma tanke har jag med kroppen, jag vill överdriva den naturliga rörelsen. Överlag vill jag ge publiken något som är unikt.

Du turnerar flitigt i Europa. Gör du teater i första hand för den japanska publiken eller för den europeiska?

– Främst gör jag föreställningar för en japansk publik, men jag är övertygad om att de också kan tilltala andra. Det japanska samhället är inte isolerat, det är bundet till resten av världen. Jag strävar efter att göra lokala föreställningar som är så intensiva att de blir intressanta även för en publik som inte lever i Japan.

Super Premium Soft Double Vanilla Rich visas på tisdag och onsdag på mediecentret Lume i Arabia.

FAKTA: Baltic Circle

Scenkonstfestival som pågår i Helsingfors 10–14.11.

Bland de internationella gästspelen finns Mårten Spångbergs The Internet som utforskar hur digital kommunikation påverkar koreografi och representation. Föreställningar onsdag och torsdag.

Anna Paavilainens Play Rape har premiär på fredag. Föreställningen diskuterar teatervåldtäkter ur en kvinnlig skådespelares perspektiv. Efter lördagens föreställning ordnas också en diskussion med Hanna Helavuori på Teaterinfo Finland, Elina Knihtilä, professor i skådespelarkonst vid Konstuniversitetet, och Mika Myllyaho, chef för Nationalteatern.