Sedá vill riva barriärer
En liten förskjutning mellan spårvagnssätena gav idén till tjeckiska Katerina Sedás Ihme-verk. I mars ordnar hon en gatumusikfestival i spårvagnarna.
Katerina Sedá (f. 1977) arbetar ofta med projekt som involverar en hel by eller en stadsdel. Hon har fått alla 315 invånare i en tysk by att göra en teckning tillsammans och åkt med 80 tjeckiska bybor till London, varefter de gjorde sin by mer lik storstaden.
Hur fick du idén till en festival i spårvagnarna? Har du besökt Helsingfors och sett spårvagnspassagerarnas ovilja att tilltala varandra, att ens se på varandra?
– Jag måste erkänna att det var mycket som förvånade mig i Helsingfors, inte bara hurdana de offentliga platserna var, men också hur personer uppför sig. Jag tycker att gatubilden saknar överraskningsmoment. Allt är rent, i ordning och välskött, svarar Katerina Sedá per e-post.
Hennes arbete går nästan alltid ut på att göra nya saker i det offentliga rummet och hon varnades för att reglerna för vad man kan göra i Finland är strikta.
– Jag hörde ofta människor säga att finländare är reserverade, självkritiska och följer regler slaviskt.
Det förhållningssättet vill hon utmana.
Sociala experiment
En liten detalj fångade hennes uppmärksamhet: hur sätena i vissa spårvagnar är förskjutna med ett par centimeter så att folk inte ska behöva röra vid varandra. Följaktligen ser man heller inte varandra i ögonen eller börjar prata med varandra.
– Det påminner mig om något en äldre kvinna en gång berättade. När en tjeck kommer in på en bar där det bara sitter en enda person, går tjecken fram och frågar om hen kan göra denna sällskap. Jag har förstått att en finländare aldrig skulle göra så.
– Jag började se förskjutningen på spårvagnarna, något jag inte lagt märke till någon annanstans, som en konkret form för den reserverade hållningen. På samma gång uppstod en impuls att försöka göra något åt saken. Jag beslöt mig för att organisera en icke-traditionell, internationell gatumusikfestival i spårvagnarna. Jag vill åstadkomma nya sätt att varsebli sin omgivning, och också förändra reglerna för vad man kan göra i kollektivtrafiken.
Sedá tänker sig musik i stil med det som framförs av afroamerikaner i New Yorks tunnelbana eller av chanson-artister på metron i Paris, och hoppas att det skulle bli en årligen återkommande festival.
– Jag hoppas att mitt verk öppnar en debatt om byråkrati och regler om vad man får göra i det offentliga rummet, och att det leder till en förändring.
Katerina Sedá arbetar ofta med ett slags sociala experiment där deltagarna testar nya sätt att göra saker.
– Jag vill spränga djupt rotade stereotypa förhållningssätt och motarbeta social isolering.
Sedá bor på landsbygden utanför Brno. Redan som barn var hon den som skapade gemenskap i byn.
– Jag hittade alltid på lekar på gatorna, mina vänner kom ofta och frågade vad vi ska leka nu. Ofta drog jag också med främlingar. Så jag har aldrig behövt fundera på vad jag ska göra med mitt liv. Det fanns inget alternativ. Jag växte upp i det kommunistiska Tjeckoslovakien och när gränserna öppnades 1989 var omvälvningen kolossal. Men med friheten kom en ny slags isolering. Folk började bygga upp gränser mot varandra. Staketen där jag bor har blivit mycket högre, grannarna kan inte längre se varandra.
Sammanföra bybor
I projektet From Morning Till Night åkte Sedá tillsammans med 80 personer från grannbyn Bedrichovice till London, där de under en dag utförde sina vanliga sysslor – som att sporta, sopa eller gräva i trädgården – framför Tate Gallery. Samtidigt satt 80 brittiska konstnärer och målade tjeckiska landskap från fotografier på byn.
– Det var först när vi kom till London som byborna träffade varandra utan åtskiljande murar. Projektet blev starten på ett slags femårsplan för större samarbete mellan byborna, de öppnade ett kulturcenter och återuppbyggde byns torg för att det behövdes en samlingsplats. Jag ville föra en del av atmosfären i London till byn.
Nu flyter Themsen i form av olikfärgade gatstenar genom byn, en röd telefonkiosk skaffades från London, en lekplats fick drag av en tunnelbanestation och utrustades med en dubbeldäckare. Alla bybor var inte genast med på noterna, men allteftersom förändringarna genomfördes började allt fler engagera sig.
– Årsdagen av resan till London firas varje år och till min stora förvåning valdes jag till hedersinvånare i Bedrichovice upon Thames i år.
Sedás verk har visats på Berlinbiennalen och Dokumenta i Kassel, men aldrig tidigare i Finland. Ihme-verket är en del av Ihme-festivalen som årligen ordnas av konststiftelsen Pro Arte.