Konstkamp för världens kvinnor
Keramikkonstnären Catharina Kajander fortsätter bearbeta kvinnors utsatthet. Med feministiska mattor och konstverket Flygande matta II återvänder hon till Laterna Magicas galleri.
– Jag har inte varit så feministisk av mig. Men senast nu är det dags att inse att i största delen av världen är kvinnan inte jämställd med mannen, säger Catharina Kajander.
Vi begrundar hennes keramiska och feministiska mattor – en bönematta, dörrmatta och Pandoras box.
– Myten om Pandora handlar om att det onda kom från kvinnan. Den åsikten är fortfarande infiltrerad i alla religioner, påpekar Kajander.
De feministiska mattorna finns i det rum i Laterna Magicas ateljé där Kajander, i samband med en rörrenovering för tio år sedan, grävde fram berget. Spåren från istiden finns kvar i det lätt sluttande berget.
Basen för Catharina Kajanders nu pågående jubileumsutställning är två lådor blyglasyrer som hon i trettio år förvarade i sitt lager. Som ung keramikkonstnär bodde och arbetade Kajander i ett litet hus på gården till Norra kajen 12. Samma ateljé hade tidigare använts av keramikkonstnären Gregori Tigerstedt som i samband med att han lämnade ateljén sålde sina oanvända Blythes glasyrer åt konstnären Ben Renvall.
Efter Renvalls död fick Catharina Kajander glasyrerna av Renvalls son, Tuomas Renvall. Nu kommer glasyrerna äntligen till användning.
– Här var tidigare ett hål i golvet vilket innebar att folk brukade snubbla, berättar Catharina Kajander medan vi betraktar det färgstarka konstverket Flygande matta II.
Tack vare blyet i de lågbrända glasyrerna är färgerna starka och klara. Den flygande mattan blir en explosion av trekanter i turkost, lindblomsgrönt, rosa, vinrött och blått och kontrasterar fint mot den första flygande mattan, konstverket Flygande matta I som består av golvplattor av terrakotta utan glasyr.
Röda krigsänkor
Kvinnors utsatthet har varit ett tema för Kajander också tidigare.
För några år sedan avtäcktes i Hangö äntligen Kajanders skulptur Torso 1918. Skulpturen står i Rådhusparken och är en påminnelse om inbördeskrigets fasor och om de Hangöbor som satte livet till – alla arbetare, inte endast rödgardisterna jagades och kvinnorna fick lida.
En av de arbetare som dog var Catharina Kajanders mammas morfar som svalt ihjäl i fånglägret på Sveaborg. Han hade arbetat som stenarbetare på Ab Granit Oy i Hangö. Största delen av företagets arbetare avled under inbördeskriget.
Sanningen om familjens sorgliga förflutna uppenbarades först efter Kajanders mammas död 2001. Då upptäckte hon att modern, som var bördig från Hangö och född 1918, hade adopterats bort som barn och hamnat i en vit familj i Vasa.
– De röda änkorna hade mycket svårt och fick inget socialunderstöd om de inte adopterade bort sina barn eller lämnade dem på barnhem. Mormor tvingades lämna bort sitt yngsta barn, som var mamma.
Att Catharina Kajander attackerade traumat med inbördeskrigets offer genom torson är ingen slump.
– Utan armar, ben och huvud kan man inte påverka sitt liv, säger hon.
Kvinnotemat fortsätter Catharina Kajander att utforska, nu som medlem i konstnärsgruppen Sjählö9.
Utställningen Terrakottamattor visas på Laterna Magica, Fredsgatan 7 till den 14 november.