Recension: Moderskärleken känner inga gränser
Joonas Berghäll stiger in i kvinnovärlden och dokumenterar mödrar och döttrar med moderskärlek som genomgående tema.
Alla har en mamma eller en morsa. Så även dokumentärfilmaren Joonas Berghäll som i den vemodiga, lågmält dramatiska och djupt personliga, öppningssekvensen erinrar sig hur han som åttaåring fick höra att hans mor var svårt sjuk och att hon därför måste genomgå en operation som hon i värsta fall inte skulle överleva.
I den stunden smakade inte ens de nygräddade karelska pirogerna, nej, men åtminstone har regissören fångat vårt intresse. Efter att i Miesten vuoro/Den nakna mannen tagit sig an den finländska mannens själslandskap är det nu kvinnornas eller rättare sagt mödrarnas (och lite grann döttrarnas) tur.
Vi talar om en världsomspännande antologi som belyser moderskärleken ur flera olika perspektiv. I En mors önskan (Äidin toive), som filmen heter, möts moll och dur, i-landsrikt och u-landsanspråkslöst, men utan att regissören nödvändigtvis hakar upp sig på de ekonomiska klyftorna.
Han är mera intresserad av det emotionella engagemanget, av den lycka och glädje respektive sorg och saknad som följer moderskärleken i spåren. I episoden med kanadensiska Martina vankas bägge aspekterna.
- Regi: Joonas Berghäll.
- Manus: Berghäll, Anna Nykyri, Timo Vierimaa
- Foto: Tuomo Hutri, Heikki Färm, Henrik Ipsen m.fl.
- ***
Efter att under de fyra senaste åren drabbats av inte mindre än sju missfall är det nu dags att ta igen skadan, detta i en scen som lär få de flesta att fälla en tår (och som inte överraskande satte filmteamet och dess tidtabeller på hårt prov).
Mera tårar blir det när Virginia-bördiga Terri för en väninna lägger ut texten om sin son som de tretton senaste åren hållit till på "death row". Prövningar vankas det också i det brittiska avsnittet där en mor erinrar sig en ödesdiger bilolycka. Varför just jag? frågar sig den skuldtyngda olycksbilschauffören.
Från Tammerfors till rymden
Trots allt detta finns det i filmen en positiv underton. I Nepal möter vi en kvinna som födde sitt första barn som 16-åring, inom ramen för ett tvångsäktenskap, men som sedermera lämnat helvetet bakom sig. Hon sliter från morgon till kväll men gläder sig åt sina barn som har privilegiet att gå i skola – ingen självklarhet på dessa breddgrader.
Det är lätt att ta till sig Joonas Berghälls dokumentär, låt sen vara att det säkert finns kotterier som vänder sig mot den "snäva" definitionen av kvinnan som mor, i vissa fall kanske också madonna.
Inte för att Berghäll blir ställd på den punkten. Den amerikanska astronauten Karen L. Nyberg visar att man kan förverkliga sina drömmar och vara en bra mamma – samt rymdburen "superhjälte" – på en och samma gång.
På tal om professionella aspirationer ser det ut att gå vägen även för Nannelly, strippan och ensamföräldern från Tijuana, som drömmer om en egen skönhetssalong.
Hur sympatiskt som helst om än inte fullt lika vasst som i fallet Den nakna mannen. En mors önskan må vara en bra mycket större och stiligare produktion men lika underfundig (läs: humoristisk) och personlig är den inte.
Eller kanske är det bara så att det är ett större mirakel att få den finländska mannen att tala ut än att få hans kvinnliga motpart att öppna sig. Hur som helst går resan från Tammerfors till yttre rymden.