Blandade reaktioner på litteraturpriset
Reaktionerna på att Svetlana Aleksijevitj fick Nobelpriset är blandade i Vitryssland och Ryssland. Vissa är stolta, andra pinsamt berörda.
MOSKVA – Det här är ett pris till den ryska världen. Inte den ryska värld vi påtvingas på tv, en värld av aggressioner, lögner och chauvinism. Utan en värld av mänsklighet, av en kamp för sanningen och för det goda, skriver den kända ryska litteraturvetaren Dmitrij Bykov i sin blogg på Radio Echo Moskvys hemsida.
Svetlana Aleksijevitj är vitryska men skriver på ryska. Bykov påpekar att hennes första bok "Kriget har inget kvinnligt ansikte" kom ut redan 1985 i Sovjetunionen och han anser att hon därför även kan kallas en sovjetisk författare.
"Kriget har inget kvinnligt ansikte" trycktes upp i två miljoner exemplar när den väl gavs ut efter att ha legat på förlaget i två år. (Förläggaren kände tveksamhet eftersom bilden av den sovjetiska kvinnan som Aleksijevitj gav inte passade ihop med det sovjetiska idealet).
Med andra ord blev den mycket läst. Det är talande att när jag frågar städerskan på kontoret i Moskva om hon känner till Aleksijevitj säger hon sig aldrig ha hört namnet. När jag däremot frågar om hon har hört om boken "Kriget har inget kvinnligt ansikte" lyser hon upp och utbrister:
– Naturligtvis! Den är ju en klassiker!
Då Dmitrij Bykov intervjuades av den före detta liberala ryska nyhetssajten gazeta.ru lyftes ett helt annat av hans uttalande upp. Nämligen: "Det här priset tyder på att Nobelkommittén prioriterar ett verks sociala betydelse framför dess litterära kvaliteter."
Det är inte förvånande att gazeta.ru, en före detta liberal sajt som nyligen bytte chefredaktör, väljer att fokusera på uttryckligen kritik mot Aleksijevitj. För både den ryska och vitryska statsmakten är det pinsamt att en författare som konsekvent och oförtröttligt har kritiserat både Putin och Lukasjenko nu belönas med världens finaste litteraturpris.
– Det var väntat att när Nobelkommittén väljer en författare så väljer man framför allt en författare som kritiserar makten, säger Michail Butov till den ryska nyhetsbyrån TASS. Butov leder expertkommissionen som utser den ryska priset "Bolsjaja kniga" (Den stora boken) varje år.
I fjol var Aleksijevitj en av de tre som nominerades till priset med boken "Tiden second hand". Hon vann inte, men röstades istället fram till läsarnas favorit.
Samma dag som Nobelpristagaren kungjordes sade Aleksijevitjs ryska författarkollega Michail Veller i Echo Moskvy att litterär kvalité inte längre avgör vem som får priset.
– Nobelpriset i litteratur ges inte längre till goda författare. Det ges till författare av politiska skäl. Eller till någon liten minoritet någonstans för att visa att också den har en litteratur, sade Veller torsdag morgon, några timmar innan Aleksijevtij utropades till segrare.
I Izvestija skriver den ryska författaren Zachar Prilepin ett rasande inlägg om varför "riktiga" ryska författare aldrig kan få priset.
– Det är en princip för dem att Ryssland inte kan få Nobelpriset. Jevtjusjenko, Pelevin, Sorokin, Makanin, Iskander, Bitov - alla skulle de förtjäna priset.
Vitrysslands president Aleksandr Lukasjenko gratulerade Aleksijevitj med ett formellt uttalande som lades ut på presidentens hemsida några timmar efter att hon hade fått priset. Där står: "Era verk lämnar varken vitryssar eller läsare i andra länder likgiltiga. Jag är uppriktigt glad över Era framgångar. Jag hoppas att Ert pris kommer att tjäna vår stat och det vitryska folket."
Gratulationerna har formulerats med omsorg, med tanke på att Aleksijevitjs böcker inte har kommit ut i Vitryssland och hon själv inte har tillåtits framträda på flera år.
Ordföranden för Helsingforskommittén i Minsk, Oleg Gulak, säger till TASS att priset är en seger för de mänskliga rättigheterna i Vitryssland.
– Hennes författarskap handlar om människan och om hur hon påverkas av det som sker omkring henne. Det ligger nära oss alla som kämpar för mänskliga rättigheter, säger Gulak.