Ständiga sekreteraren: Akademien vidgar sitt litteraturbegrepp
– Hon ger oss en ny litterär form men också en historia som vi inte kände till: känslans historia från andra världskriget och framåt. Så beskriver Sara Danius, Svenska Akademiens ständiga sekreterare, Svetlana Aleksijevitjs författarskap.
Stockholm
Genom att ge Nobelpriset till Svetlana Aleksijevitj vidgar Svenska Akademien sitt litteraturgrepp. Det säger Sara Danius strax efter att hon för första gången som ständig sekreterare har stigit ut genom de så kända spegeldörrarna i börssalen i Stockholm.
Det är historiskt i dubbel bemärkelse eftersom det också är första gången som en kvinna innehar posten som akademiens högsta chef.
Sara Danius säger att Aleksijevitj gjort inte bara en, utan två betydande saker för litteraturen.
För det första:
– Hon skänker oss ett nytt historiskt material: känslornas historia, händelsernas själ.
I närmare 40 år har Aleksijevitj studerat den sovjetiska och postsovjetiska människan, men är inte intresserad av traditionella historiska dokumenten utan av just känslan. Den dominerande är enligt Danius ofta förtvivlan och kärlek – inte minst kärleken till fosterlandet.
– Det är en stark kraft.
För det andra: Sara Danius lyfter fram att Svetlana Aleksijevitj också har utvecklat en ny journalistisk genre.
– När hon intervjuar människor placerar hon sig själv i bakgrunden, det enda hon är intresserad av är rösten och det speciella ögonblicket när hon når människans inre värld.
När Aleksijevitj har träffat kanske hundratals människor komponerar hon ihop rösterna i något som Danius beskriver som ett körverk.
– Man kan tala om ett musikaliskt verk fast i verbal form.
Metoden ha Svetlana Aleksijevitj också använt i den bok som Sara Danius rekommenderar som första läsning: Kriget har inget kvinnligt ansikte.
Fyrtio år efter andra världskrigets slut träffade författaren hundratals av de kvinnor som krigade för röda armén. De var över en miljon till antalet.
– Det finns en stor tragik i många av dessa öden. När de återvände till det civila ödet efter två år vid fronten blev de sällan hjälteförklarade, som, männen utan i stället misstänkliggjorda.
Sara Danius säger till HBL att akademien var samstämmig i sitt beslut. På frågan om Aleksijevitj – som tidigare levt i landsflykt – kan få problem av priset svarar Danius att hon snarare hoppas på det motsatta.
Göteborgskoppling
När Sara Danius inför medier och intresserad publik säger Svetlana Aleksijevitjs namn, går det som ett accepterande och igenkännande "visst" genom publiken. Sedan bryter applåderna ut. Aleksijevitjs har varit förhandstippad, och det också tidigare år.
Maria Domellöf–Wik är litteraturredaktör på Göteborgs-Posten och är uppriktigt glad. Det beror inte minst på att Aleksijevitj bott i Göteborg under delar av sin exil och då varit medarbetare för tidningen.
– Det är en stor dag för det litterära reportaget. Det är första gången som någon med rötter i journalistiken får litteraturpriset. Speciellt i dagar av journalistikens kris är det ett värdigt val.
Lena och Kjell Bylund är pensionärer som har kommit till Stockholm från Halland för att vara på plats.
– Det är samma stämning som på nyårsafton, ett skifte. Det är så svenskt och alla känner till priset utomlands, säger Lena Bylund om varför hon närvarar.
Hon har inte läst Aleksijevitj men tänker göra det.
– Det är roligt att de valde henne, säger Kjell Bylund.
Intresset är enormt både internationellt och i landet för det mest prestigefyllda litteraturpriset. I Sverige har kulturredaktioner skämtsamt låtit katter och kaniner tippa årets vinnare.
Det har Sara Danius inget emot.
– Nej tvärtom. Det visar att folk tycker det är roligt.