Hitlers ande svävade över Bulevarden

Farfar var tysk och kom till Finland för att som frivillig kämpa på den vita sidan i inbördeskriget 1918. Han blev sjuk, förälskade sig i sin sjuksköterska, gifte sig och fick barn. När Hitler tog makten i Tyskland blev han motståndare till nazismen.

Pappa föddes i Finland men var tysk medborgare. Under slutskedet av andra världskriget åkte han iväg för att kämpa på Hitlers sida. När han återvände till Finland var han övertygad om att judeutrotningen aldrig hade ägt rum.

Och mamma insjuknade tidigt i cancer. Hennes kamp mot det obevekliga sjukdomsförloppet kom att prägla tonåren.

Med en familjehistoria byggd på minnen och känslor debuterar skådespelaren Kristofer Möller nu som dramatiker. Pjäsen utspelar sig i barndomshemmet på Bulevarden i Helsingfors, i en miljö där familjehemligheter dras upp till ytan.

Pjäsen kom till under en dramatikkurs på Labbet när det visade sig att Möller hade mycket att skriva om.

– Mitt tyska arv har förstås spökat i mitt undermedvetna hela tiden, liksom det faktum att både mamma och pappa dog när jag var tonåring, säger Möller.

Kristofer Möllers pappa brukade underhålla sina söner med berätta om tyska folksagor och pjäsens namn, Rübezahl, är namnet på en jätte i den tyska sagomytologin. Men hur tacklade fadern sin vurm för Hitler?

– Han gömde den inom sig och plockade fram den ibland då han plötsligt slängde ur sig något. Det innebar oftast problem för honom, berättar Möller.

– Men han avsvor sig inte sina ideal och han trodde absolut inte på Förintelsen. Han kunde helt enkelt inte acceptera att sanningen var någon annan än den verklighet han trodde på.

Men efter ett besök i Auschwitz i början av 1980-talet var fadern skärrad.

– Före det besöket sade pappa ofta att han som pensionär skulle ägna sin tid åt att visa att Förintelsen inte har ägt rum. Efter besöket i Auschwitz sade han inget om det längre och kort därpå avled han.

Som barn tyckte Kristofer Möller att det var lite konstigt med en pappa som såg upp till Hitler. Som vuxen insåg han att det förmodligen fanns en hel del pappor som tyckte som hans far.

– Efter att som unga idealister ha åkt ut och kämpat för något de trodde på måste det ha varit svårt att byta åsikt.

Din pappa avled 1985. Vad skulle du fråga honom om du fick möta honom i dag?

– Jag skulle vilja veta vad som egentligen hände i kriget. Jag vet inte vid vilken front han var men jag vet att han togs till fånga och satt i ett läger och att han rymde och hamnade i ett annat läger i Schweiz.

Tonår utan uppror

Så småningom skilde sig Kristofer Möllers föräldrar. Ett par år efter skilsmässan insjuknade modern i cancer.

– Helst skulle jag radera hela sjukdomen men den har ju hänt.

Moderns sjukdom satte avtryck på Kristofer Möllers uppväxt. Tonårsuppkäftigheten fick inte plats, inte behovet av att vara rebell heller. Cancern ruvade som en skugga över hemmet.

En mamma som dör i cancer behandlades på scen senast i uppsättningen av I taket lyser stjärnorna som visades på Lilla Teatern för några år sedan. Kristofer Möller såg uppsättningen och tyckte som så många andra att den var fin.

– Men den fångade inte min upplevelse.

– Jag vill få fram att en döende människa har rätt till sin smärta. Man behöver inte vara ett helgon fastän man är förälder.

Rübezahl är fiktion men den bygger på minnen, associationer och stämningar. Hur terapeutiskt har arbetet med pjäsen varit?

– Den aspekten har jag inte ens tänkt på. Jag har gått i terapi och det var terapeutiskt.