Här skapas framtidens scenkonst

Medan institutionernas höstsäsong rullar på, pågår en alternativ scenkonstfestival på det gamla kraftverksområdet i Södervik.

Det är andra gången som konsthuset Mad House slår upp sina dörrar i det nyligen upprustade Presseriet.

En av arrangörerna är performancegruppen Oblivia som är aktuell med flera föreställningar under festivalen.
Nästa vecka får fjärde delen i föreställningssviten Museum of Postmodern art (Museet för postmodern konst) premiär.

Föreställningen The Rave, eller Mopma 4:an, kommer att filmas och spelas upp i realtid för publiken.

– Vi rejvar i en studio och publiken ser oss på en filmduk i Mad House, huset bredvid, förklarar Annika Tudeer, konstnärlig ledare för Oblivia.

Tanken var att skapa ”framtidens föreställning”, berättar Tudeer.

– Precis som många andra konstnärer har vi funderat på hur föreställningar ser ut i framtiden. Kommer folk att gå på teater? Jag tror det fortsättningsvis kommer att finnas ett behov av samvaro, att uppleva konst tillsammans med andra. Rejv­festen är en gemenskap, och samtidigt är konceptet gammaldags. Vi ville också göra något lite töntigt.

Tudeer konstaterar att The Rave är en ekologisk föreställning. Tack vare streamingtekniken kan den visas i Australien och på Nya Zeeland utan att gruppen behöver lämna Finland.

Svenska Teatern nästa

Senare i oktober bjuder Oblivias medlemmar Timo Fredriksson och Magnus Logi Kristinsson på en sex timmar lång kinesisk teceremoni.

– De sitter vid ett bord, delar med sig av berättelser ur sina liv men också påhittade händelser samtidigt som de genomför den intrikata teceremonin, berättar Tudeer.

I år fyller Oblivia 15 år, men performancegruppen har valt att inte fira sitt jubileum. I stället firar gruppen sin ”sweet sixteen” nästa år. De kommer emellertid att återuppliva den omtyckta trilogin Entertainment Island och framföra de tre delarna i ett kör på scenen.

Annika Tudeer firar själv ett personligt jubileum – det har nämligen gått 25 år sedan hon började uppträda.

Monologen Annikas Sacre, som hon framför på Svenska Teatern senare i höst, är på sätt och vis en del av firandet. Verket sätts upp inom ramen för det Kulturfonden-finansierade Nicken Nu-projektet och likt hennes föregående solo, Annika gör Svansjön, utgår Annikas Sacre från en balettklassiker. Den här gången är det modernistiska verket Våroffer (Le Sacre du printemps), med musik av Stravinskij och koreografi av Nijinskij, Tudeers inspirationskälla.

– Våroffer är intressant för det är det sista stora balettverket. Men föreställningen kommer också att handla om min släkts historia. En av mina förfäder var en otäckt effektiv missionär i Lappland på 1600-talet. Kolonialismen och dagens värld granskas genom Våroffer.

Att uppträda på en institution som Svenska Teatern är en speciell upplevelse för Annika Tudeer som främst varit verksam på det fria, alternativa scenkonstfältet.

– Det är med skräckblandad förtjusning jag beträder dessa anrika tiljor! Men Nicken Nu avviker från teaterns övriga verksamhet och fungerar egentligen som vilket europeiskt produktionshus som helst.