
Musikrecension: Berörande rekviem
Manifestum har under sin femåriga historia etablerat sig med buller och bång, inte bara på den finlandssvenska utan även på den nationella manskörsscenen.
För tre år sedan gjorde man Sibelius Kullervosymfoni på ett nog så imponerande sätt och nu var det dags att under överinsyn av nytillträdde dirigenten Jonas Rannila ta sig an en av musikhistoriens mest älskade klassiker för blandade körer: Brahms Ein deutsches Requiem.
Samarbetspartner var även denna gång Ylioppilaskunnan Soittajat – en verklig symbios för bägge ensemblerna – och nu gällde det alltså att hitta lämpliga kompletterande damstämmor. En detalj Jan Salvén och hans mannar löste elegant genom att kontakta väninnor i Nyslotts operafestspelskör, Musikhuskören och Nyländska kören.
Detta resulterade i att damerna, för en gångs skull, var i klar minoritet vilket i sin tur ledde till att stämbalansen, för en gångs skull, var i skick. Och även i övrigt var detta en sannskyldig konstnärlig seger för den knappt 70-hövdade kören.
Fortissimona var rungande, snudd på hårresande, pianissimona andlöst vibrerande och de många mezzonyanserade partierna däremellan gjordes med en tillika mustig och behärskad klang samt en genomgående beundransvärd rytmisk och tonal precision.
Även orkestern gjorde, trots några nymornade blåsarinsatser här och där, överlag väl i från sig. YS-dirigenten Mikk Murdvee hanterade sina skaror med säker hand och tolkningen verkade på det hela taget noggrant genomtänkt, med välmotiverade tempon på den rörligare sidan och en fungerande helhetsdramaturgi.
Solisterna har relativt små, men ack så centrala roller och Mika Kares uttrycksfulla och myndigt ljudande basbaryton var en fröjd för örat, medan samma tyvärr inte gällde Tiina-Maija Koskelas insats i femte satsens undersköna sopransolo. Koskelas sång känns både analytisk och inlevelsefull, men stämman kan inte med bästa vilja i världen sägas vara öronsmekande eller annars ljuv, vilket är a och o inte minst i det här partiet.
Brahmsrequiemet klingade på det stora hela dock emotionellt berörande, dramatiskt uppfordrande och innerligt trosvisst utan att någonsin bli proklamerande.
Precis som det skall, med andra ord, och framförandet ges i repris i Johanneskyrkan den 15 oktober. Då med Juha Kotilainen och Marjukka Tepponen som solister och Jonas Rannila som dirigent.
Brahms: Ein deutsches Requiem
Ylioppilaskunnan Soittajat och Manifestum. Dirigent: Mikk Murdvee. Solister: Mika Kares, Tiina-Maija Koskela. Körinstudering och orgel: Jonas Rannila.
Tempelplatsens kyrka 29.9.