Omstritt temaland i Göteborg
Ungern står i fokus på årets bokmässa i Göteborg. En rad ungerska författare har bjudits in för att tala om litteratur, samtidigt som flyktingkrisen åter har satt ljuset på landets regim och på bristerna i yttrandefrihet.
Av tradition har litteraturen varit inflytelserik i Ungern, även under kommunismen. I dag ser situationen annorlunda ut. Allt färre ungrare läser böcker och författarnas arbetsvillkor har drastiskt försämrats. Det säger en av de ungerska författare som kommer till Bokmässan i Göteborg i veckan, Noémi Szecsi.
Hon har flera framgångsrika romaner bakom sig, bland annat fick hon EU:s litteraturpris 2009 för Kommunistisk Monte Cristo. Men nu har hon helt slutat att skriva skönlitterärt, berättar hon, och håller sig i stället till facklitteraturen. Men det har inte så mycket med arbetsvillkor att göra som med det politiska klimatet. Här i Sverige kommer regelbundet rapporter om politiker som styr såväl medier som kultur och Noémi Szecsi bekräftar till viss del den bilden. Du kan skriva vad du vill, menar hon, men försöker du stå självständig står du också utanför.
– Du definieras politiskt av andra, oavsett om du vill det eller inte. Att stå fri i mittfåran är i princip omöjligt, kulturen har blivit en arena för politiska sammandrabbningar.
Staten påverkar
Flera av Ungerns internationellt etablerade författare, bland annat George Konrad, har vittnat om hur regimkritiker bojkottas av radio och tv. Eszter Babarczy, medieforskare och en av initiativtagarna till pressfrihetsdemonstrationerna i Budapest 2011, bekräftar bilden. Hon är också inbjuden till Bokmässan i Göteborg, med anledning av mässans andra tema – yttrandefrihet.
– Det är enorma skillnader på nyheterna som sänds i tv och radio, som i stor utsträckning är statskontrollerade – jämfört med det tidningarna skriver. De flesta äldre och lågutbildade får all information från tv och de är därmed lättpåverkade. Tidningarna, åtminstone vissa, är betydligt mer regimkritiska.
Under flyktingkrisen blev det extra tydligt vilket budskap regimen ville nå ut med till den ungerska befolkningen, menar Eszter Babarczy.
– I de statligt kontrollerade tv-kanalerna visades bara skrämmande bilder på flyktingar i bråk, aldrig några bilder på barn.
Allt fler kvinnor
För att vara ett relativt litet centraleuropeiskt land med en befolkning på cirka tio miljoner har Ungern gjort ett stort avtryck i litteraturhistorien. För litteraturintresserade är Péter Esterházy, Péter Nádas och förstås Nobelpristagaren Imre Kertész välkända namn. När Bokmässan i Göteborg har temat ungersk litteratur är Esterházy det främsta namnet, men också yngre generationer finns representerade – och då är kvinnorna betydligt fler.
– Allt fler kvinnor efterlyser litteratur av andra kvinnor. Det är en långsam process men jag tror att den går långsammare här än i andra länder, och att det var kommunismen som bromsade den utvecklingen, säger Noémi Szecsi.
Hon tycker att både Krisztina Tóth och Anna Jókai har starka positioner i Ungern, men menar att det har varit svårare för kvinnliga författare att nå utanför Ungerns gränser. Kanske hänger det ihop med den machokultur som hon tycker sig se i flera östeuropeiska länder?
– Det är inte unikt för litteraturen. Många har sett kommunismen som progressiv, men när Ungern blev kommunistiskt dog en tradition av starka kvinnliga författare ut, säger hon och fortsätter:
– Vår upplevelse av den totalitära regimen har länge dominerat litteraturen. Det har ibland gjort det svårt att nå ut med andra historier. Nu håller det på att förändras.