Kvinnohuvuden rullar på åländska klippor
Karin Persdotter avrättades som häxa den 8 augusti 1666 på Åland. Nu avrättas hon igen – i filmen Djävulens jungfru. Scenen spelas in på klipporna vid Norrhavet. Hon ligger med huvudet på stupstocken och bödeln har höjt sin vassa bila. Sedan blir det paus.
Inspelningen på bergen i Geta är den mesta omfattande i filmen. Omkring 140 personer är engagerade – både framför och bakom kameran. Det vimlar av statister i 1600-talskläder, hela den åländska amatörteatergräddan tycks vara med bland många andra. En del ser fattiga ut. Andra är prydliga och mer förnäma.
– Vi har just bevittnat en avrättning. Vi gråter, skriker, skrattar och är nyfikna, säger en del av dem. Och så lär vi oss att vänta. Det tar tid att spela in en enda scen.
Den häxanklagade kvinnan, spelad av Cris af Enehielm, har bakbundna händer. Hon får höra kyrkoherdens ord. Att det finns starka bevis för att onda handlingar begåtts och att hon slutit förbund med den onde. Hon bönar och ber om att få den sista nattvarden innan bilan faller.
– En intressant karaktär. Hon tänker inte, hon känner. Hon är som ett djur, säger af Enehielm om sin roll.
Claes Malmberg, teve- och filmkändis i Sverige i den komiska genren, är kyrkoherden.
– Det är extremt utmanande och roligt på samma gång. Humor och karaktärsroller kräver precis samma närvaro och det var smickrande att få ett anbud från Finland, säger han.
Skådespelarna i filmen talar svenska, åländska och finska – om vartannat.
– Som det var på 1600-talet. De höga tjänstemännen var rikssvenskar, säger regissören Saara Cantell.
Började på Åland
Manusförfattaren Leena Virtanen säger att häxförföljelserna var ett fenomen i det dåtida Sverige som började på Åland med avrättningen av Karin Persdotter 1666. Efter Karin halshöggs ytterligare sex kvinnor på Åland och många hundra i riket i stort.
– Det blev en boom under fem år, från 1666 till 1671.
Karin Persdotter, som ansågs vara synsk, tillkallades efter en stöld av råg i Jomala hösten 1665. Hon pekade ut en tjuv och bekände att hon besökt djävulen tre gånger. Hon sade sig även ha blivit biten av djävulen, därom vittnade de bruna ärren på hennes kropp.
Häradshövdingen Nils Psilander och kyrkoherdarna i Sunds och Finströms församlingar på Åland var nyckelpersoner i häxjakten.
– Lärda män som drev på att det fanns häxor och som trodde att de stod upp för det goda genom att kvinnorna avrättades, säger Virtanen.
Hon har även skrivit en bok om häxjakten, Noitanaisen älä anna elää, som än så länge finns enbart på finska.
– Det är svårt för oss att förstå att man trodde på häxor. Men vad är vi blinda för i dag som blir uppenbart om ett par hundra år, frågar hon sig.
Farlig kamp
Saara Cantell har intresserat sig för ämnet i många år. I filmen bildar häxjakten den historiska ramen som baserar sig på sanna händelser. I centrum står en fiktiv berättelse om 16-åriga Anna, spelad av Tuulia Eloranta, som blir besatt av kärleken och åtrån till en gift man. Då hon blir avvisad startar hon ett fruktansvärt händelseförlopp, som leder till en ensam och farlig kamp för att få saker och ting på rätt spår igen.
– Häxjakt är ett aktuellt tema. Även i vår tid förföljs och dödas människor av olika anledningar, säger Saara Cantell.
Internationell
Filmen är en internationell samproduktion mellan Finland, Sverige, Norge och Lettland och har många finansiärer, bland dem nordiska filminstitut, Svenska kulturfonden och Yle.
– Vår budget är både hög och låg. Hög jämfört med finska filmproduktioner, låg för att vara en historisk film. Bland annat kläderna blir dyra, säger producenten Markku Flink.
Efter Åland drar filmteamet till Lettland där man spelar in slottsscener. Karin Persdotter satt i verkligheten fängslad på Kastelholms slott på Åland, men det duger inte för inspelningen. Ett slott med rätt tidsanda har man däremot funnit i Lettland liksom bra miljöer för bygdescener.
Slutarbetet med filmen – klipp, ljud, ljus och specialeffekter – görs i Norge och Sverige.
– Eftersom filmen spelats in mestadels på Åland blir det premiärvisning här, lovar Markku Flink.
Djävulens jungfru har en budget på 3 miljoner euro, spelas in på Åland och i Lettland och får premiär på Åland hösten 2016.