Vad sjöngs egentligen på 1800-talet?

– Vi vill öka den historiska medvetenheten och motverka historielösheten.

Så förklarar pianisten Gustav Djupsjöbacka tanken bakom konsertturnén som han och tenoren Niall Chorell gett sig ut på.

I dessa dagar reser herrarna Svenskfinland runt med ett konsertprogram som presenterar tio finländska 1800-talstonsättare, som nästan helt glömts bort.

Fredrik Pacius, Karl Collan och Gabriel Linsén är bekanta namn ur musikhistorien, medan Axel Gabriel Ingelius, Fredrik August Ehrström, Ernst Fabritius, Filip von Schantz och Theodor Sörensen eventuellt känns igen av konnässören. Den enda kvinnan i sammanhanget är Alexandra Edelfelt – Albert Edelfelts mor, född Brandt.

Syftet med turnén har dels varit att skapa en konstnärligt så gedigen helhet som möjligt, dels att dokumentärt presentera den musik som skrevs i Finland på 1800-talet. Många fler namn kom på tal när konsertturnén förbereddes, men de fick lämnas bort när man ville sammanställa ett program som skulle kännas tillräckligt intressant och varierande.

Och sångerna härstammar från olika håll i Svenskfinland: Fredrik Pacius och Karl Collan verkade i Helsingfors, Gabriel Linsén i Borgå, Ingelius i Åbo och Nystad. Ehrström föddes i Larsmo, men verkade största delen av livet i Helsingfors. Sörensen var ursprungligen från Danmark, men sökte sig via Åbo, Björneborg och Kristinestad till Viborg. För de tydligaste utländska (tyska) influenserna svarar Fabritius och von Schantz som båda hade studerat vid konservatoriet i Leipzig.

– Så visst kan man säga att den geografiska spridningen är stor, menar Djupsjöbacka.

Ungefär hälften av sångerna är skrivna till Runebergs texter, vilket säger något om Runebergs dominans vid tidpunkten. Runebergs första diktsamling utkom 1830 och kom att ha stort inflytande. Almqvist hade gett ut sina dikter redan tidigare. Också Topelius hade en viss popularitet.

En presentation som denna ger också en inblick i musiklivets utformning före 1882, året då både Helsingfors musikinstitut och Helsingfors orkesterförening grundades. Organiserad musikverksamhet förekom i Helsingfors, främst vid universitetet, åtminstone femtio år tidigare och i Åbo sträcker sig rötterna ännu längre bakåt.

– Det intressanta är att vi på det här sättet också får en inblick i hur Finland såg ut före Sibelius tid. Pacius verkade före Sibelius och Ehrström ledde körerna innan Pacius kom, förklarar Djupsjöbacka och Chorell som avsiktligt lämnat bort nationalhjälten.

Det som konsertprogrammet ytterligare synliggör är bristen på skolning som präglar flera av 1800-talstonsättarna. De kunde vara begåvade melodiker och skriva utmärkta sångstämmor, medan pianosatsen oftast blev alltför enkel.

– Här ser vi att Fabritius är i en klass för sig med sin skolade bakgrund, menar Djupsjöbacka.

Förra helgen tillbringade herrarna i Österbotten, i Jakobstad och Vasa. Nu står Åland och Nyland i turen.

– Det hade naturligtvis funnits fler orter som vi kunnat uppträda på men dem får vi ta oss an senare.

Niall Chorell och Gustav Djupsjöbacka uppträder på Ålands musikinstitut 18.9 kl. 19, i Lilla Villan i Nickby 20.9 kl. 16, i Stadshusets festsal i Hangö 26.9 kl. 19 och på G-18 i Helsingfors 27.9 kl. 16.