”I vissa situationer är det oanständigt att tiga”
– Jag vill inte alls syssla med politik. Jag hatar det. Men det finns situationer då det är oanständigt att tiga, säger Andrej Makarevitj, en av Rysslands mest älskade artister som under det senaste året har blivit uthängd som förrädare av Kremlstyrda medier. Den första oktober ger han sin första konsert i Helsingfors. HBL har träffat honom i Moskva.
MOSKVA
Andrej Makarevitj är klädd i duvgrå sidenskjorta, svart skräddarsydd kostym och röda strumpor. Han är vänlig men uttalat reserverad och uttrycker sig på en bildad ryska som omedelbart skvallrar om hans uppväxt i ett kultiverat Moskvahem.
Makarevitj är dessutom rockstjärna – en av Rysslands största med sånger som har präglat en hel generation. Sedan 1969 är han låtskrivare och solist i Masjina Vremeni (Tidsmaskinen), Rysslands äldsta rockband som grundades samma år och fortfarande ger ut nya skivor.
Generationer över hela det forna Sovjet växte upp med hans musik, en blandning av blues, rock och rysk folkmusik som inte sågs med blida ögon av de sovjetiska myndigheterna men som spelades överallt på raspiga kassettband och icke utannonserade konserter. När jag frågar mina ryska vänner säger alla med en mun: Makarevitjs sånger är vår ungdom.
– Vi ordnade konserter med Masjina Vremeni i ett kulturhus utanför Moskva. Naturligtvis talade vi tyst om vem det var som skulle uppträda. Vi gjorde ingen reklam, biljetterna såldes i hemlighet. Det var fullsatt, säger Konstantin, en av mina vänner i Moskva.
Historien upprepar sig
I fjol var det som om historien upprepade sig. Andrej Makarevitjs konserter drogs plötsligt in och han utsattes för en massiv smutskastningskampanj. Tv-kanalen NTV gjorde en dokumentär om den ukrainska ”juntans” tretton vänner inklusive Makarevitj.
Ett enormt plakat hängdes upp vid bokaffären Dom Knigi på Nya Arbat i centrala Moskva med bilder av ”femtekolonnare”: författarna Boris Akunin och Dmitrij Bykov, oppositionspolitikerna Boris Nemtsov och Aleksej Navalnyj, musikerna Jurij Sjevtjuk och Andrej Makarevitj. Det senaste kunde jämföras med att en enorm poster av J. Karjalainen med rubriken ”Förrädare” hängdes upp på Senatstorget i Helsingfors.
Vad hade Makarevitj gjort? Han hade gått med i demonstrationer mot annekteringen av Krim med den ukrainska blågula flaggan på rockslaget. Han hade öppet kritiserat den ryska krigföringen i Ukraina. Och framför allt hade han åkt till Svjatohirsk i östra Ukraina och uppträtt för en grupp flyktingbarn från Donetsk – något som i statskontrollerade medier beskrevs som att han hade sjungit för ukrainska armén.
Vill inte tala om pressen
Jag träffar Makarevitj i centrala Moskva, på en undanskymd biljardbar med murriga tapeter, tunga mörka möbler och tysta, diskreta servitörer. För att bli insläppt måste man vara klubbmedlem. Det är Makarevitj själv som har valt det här stället.
Själv vill han inte tala om sin säkerhet utan om sin musik. De återupptagna konserterna och nya projekt.
– Om jag hoppade högt varje gång någon kallar mig för det ena och det andra skulle jag inte kunna arbeta. Livet fortsätter. Snart ska jag på konsert i S:t Petersburg, sedan har jag en konsert i Moskva och därefter ska jag uppträda på en festival i Litauen. Jag har haft flera spelningar i USA i samband med projektet Yiddisch Jazz (där Makarevitj spelar glömda verk skrivna i USA av judiska emigranter från Odessa).
Faktum är dock att pressen på Makarevitj fortsätter. Nyligen spreds ett rykte om att han hade dödats på Twitter.
Avskyr lögner
Jag vill resonera med honom om varför det sist och slutligen är ganska få ryska kulturpersonligheter som protesterar mot kriget i Ukraina. Men Makarevitj viftar irriterat bort frågan.
– Jag tänker inte tala om för andra vad de ska göra, hur de ska tycka och tänka. Och minst av allt tänker jag slå mig själv för bröstet och kalla mig nationens samvete. Det vore bara löjligt. Men jag tycker otroligt illa om en sak: Lögner. I synnerhet lögner på statlig nivå. Jag avskydde sovjetmakten av hela mitt hjärta. Det sista jag vill är att vi ska vara tillbaka där igen.
Ser ni sådana tendenser?
– Titta omkring er! Hur man firar Moskvadagen till exempel. Hela estetiken är som tagen från sovjettiden. Tarvlighet och talanglöshet klarar jag helt enkelt inte av. Jag mår fysiskt illa av det.
I fjol skrev Makarevitj ett öppet brev till Vladimir Putin om klappjakten som hade anställts på honom. Några år innan hade han skrivit ett brev till Putin om korruptionen, som presidenten genast svarade på. Den här gången uteblev svaret – om man inte räknar med att Putins pressekreterare Dmitrij Peskov lät förstå att Makarevitjs problem är att ingen längre går på hans konserter.
– Naturligtvis hade jag inte förväntat mig något annat. Att Putin skulle ha svarat: ”Kära Andrej! Jag läste ert brev i går och nu har jag kommit på andra tankar...”? Det är ju bara skrattretande. Det här brevet skrev jag mer för min egen skull. Och till vem ska man rikta ett sådant brev? Naturligtvis till den som bestämmer.
Trots att Makarevitj säger sig avsky politik har han synligt stött två ryska politiker. Den ena var Boris Jeltsin, den andra Dmitrij Medvedev.
– Jeltsin stödde jag därför att jag för allt i världen inte ville ha kommunismen tillbaka. Jag hade levt med den i över trettio år, det räckte. När det gällde Medvedev väckte han ett visst hopp både i mig och många andra. Men då han bytte plats med Putin stod sanningen mycket klar för oss.
Sång om råttor
Makarevitjs besvikelse tar skepnad i en av hans senare sånger, Krysy (Råttorna) som kom ut 2012.
”Råttorna skapar en värld för råttor och för dem är den utmärkt att leva i. / En råtta som lever enligt råttors lagar lever som en gud. / Råttorna gillar inte andra världar / i sin egen värld är de gudar, medan andra håller dem för råttor.”
På Youtube kallas detta en sång om Putin. Makarevitj själv säger att den handlar om makthavare som stjäl av sina egna.
– När jag tar ställning till något gör jag det i det land där jag själv är medborgare. Jag har inga planer på att lämna Ryssland. I mitt arbete är jag beroende av språket, av att kunna dikta. Utan det ryska språket går det inte. Jag har inga illusioner om att rysk musik någonsin kommer att bli internationell. Jag arbetar här därför att när jag ställer mig på scenen och sjunger räknar jag med att folk begriper vad jag sjunger om.
Profil
Andrej Makarevitj
Född: I Moskva den 11 december 1954.
Utbildning: Gick på elitskola i Moskva med engelsk inriktning. Började studera till arkitekt men tvingades lämna utbildningen på grund av att han spelade rockmusik, något som sovjetmyndigheterna betraktade som suspekt och omoraliskt.
Karriär: Grundade rockbandet Masjina Vremeni som skolpojke år 1969. Sedan dess har ett flertal av gruppens medlemmar bytts ut. Bland deras mest kända låtar är Povorot (Vändpunkten) 1979, Kostior (Elden) 1981 och Vagonnye spory (Gräl i tågvagnen) 1984. Bandet ger fortfarande ut skivor. Under kommunisternas försök till statskupp år 1991 gav Masjina Vremeni gratiskonserter vid Vita huset där folk hade barrikaderat sig för att försvara parlamentet.
Nya projekt: Spelar jazzmusik i projektet Yiddisch Jazz, där glömd musik som skrevs på 1920- och 1930-talet av judiska emigranter i Odessa för första gången sätts upp. Har turnerat i USA med de här uppsättningarna.