Rytmihäiriö har uppnått krogåldern
I kväll firar Rytmihäiriöklubben vid Sparbanksstranden 18-årsjubileum. HBL:s Jan-Erik Holmberg har varit på plats nästan från början och presenterar några av sina bästa minnen.
Rytmihäiriöklubben vid Sparbanksstranden blir myndig. Sensommaren 1997 föreslog klaviaturisten Max Tabell och trummisen Tomi Salesvuo klubbidén för Juttutupas chef Ari Astikainen. I kväll spelar samma trio, Bitter Sweet, med Eerik Siikasaari på bas. Även Manuel Dunkel som spelade i början av historien dyker upp – plus många fler, bland annat Verneri Pohjola.
År ett, våren 1998, spelade Quartet Coyote. Ledare var basisten Ape Anttila, de övriga mindre kända ynglingar. Den då något yngre kritikern noterade bland annat Teppo Mäkynens kontemporära trumkomp och Kari Ikonens suveräna scennärvaro på rhodespiano, samt konstaterade att de yngre jazzmusikerna i detta land spelar väl.
Drygt två år senare spelade Markus Ketolas Tila Ensemble (med bland annat Jukka Perko) musik som ibland söker sig mot nutidsmusik. En farlig farled, påstod kritikern, men Tila lyckades undvika skären. Dessutom var lokalen ”lyckligtvis inte någon stökig cottonclub eller storyville, där musik av detta slag inte ges några existensmöjligheter”.
År 2000 uppträdde även Jeanette Lindström från Sverige på klubben, som Bitter Sweets gästsolist. Repertoaren gick från A Night In Tunisia till Light My Fire. Publiken var talrik och högljudd denna gång, men en önskan i krian gick i uppfyllelse; det blev mera nordiskt samarbete genom åren i Hagnäs.
Fyra år senare var kritikern inte helt nöjd med Pophorn, den europeiska jazzunionens storband som spelat i Arabiasalen. Lyckligtvis spelade det nya bandet Dalindèo på Rytmihäiriö. Bandet förenade ”brasilianska bossanova- och sambaingredienser med modern klubbmusik och jazzimprovisation”. Det var rena magin då både Jaska Lukkarinen och Rasmus Pailos spelade pandeiros.
Då RH gick på sitt tionde år var klubben redan så populär att det gällde att vara på plats en timme före showtime. Raoul Björkenheims trio med Uffe Krokfors och Markku Ounaskari spelade. Det var lätt att konstatera, att ”Musiken har en tung klangbild som tilltalar rock- och bluesvänner samtidigt som det är fråga om fullblodad jazz med allt vad det innebär i högklassig instrumentbehandling, intelligent repertoar och spontant samspel”. Björkis har spelat för fullt hus många gånger genom åren.
Den 21 februari 2007 var en av de kvällarna man minns länge enligt kritikern. Giorgos Kontrafouris släppte skivan Little Daddy’s Blues. Orgeljazz av traditionellt snitt med Manuel Dunkel, Sami Linna och Jussi Lehtonen i bandet – klart att det blev eldfängt med de krafterna.
Rytmihäiriö har de tre senaste åren figurerat på DownBeats lista över världens 150 främsta jazzklubbar. Legenden lever vidare.