Kvinnor som överlevare, inte som offer
Kim Longinotto trodde att hon var förutbestämd att bli författare men hon hade fel. Hon blev dokumentärfilmare i stället.
Färgstark är väl det minsta man kan säga om kvinnan som med inlevelse och svepande gester föreläser för en grupp kvinnliga interner med uttryckslösa ansikten.
I 25 år livnärde sig Brenda Myers-Powell som prostituerad i Chicagos slum – hon misshandlades, förnedrades och försökte mildra ångesten över sin misär med droger men hon lyckades kravla sig tillbaka till livet.
I dag har Brenda Myers-Powell familj, hem och jobb. Och hon skäms inte för sitt förflutna.
– Det är helt otroligt. Utan att blygas berättar Brenda om sin bakgrund när hon möter föräldrarna till sina barns kompisar. Tack vare att hon är så öppen och chosefri accepteras hon överallt, säger dokumentärfilmaren Kim Longinotto.
Kim Longinotto hade absolut inte tänkt sig en film om prostituerade. Men när hennes producent presenterade Brenda Myers-Powell för henne ändrade hon sig.
Brenda Myers-Powell ägnar i dag sin tid åt att hjälpa prostituerade kvinnor i Chicago och hon är huvudperson i Kim Longinottos film Dreamcatcher. Dokumentären fick pris vid Sundance filmfestival i vintras och visas på Esbo Ciné.
Kim Longinotto och Brenda Myers-Powell tillbringade tio veckor tillsammans. Kameran följer Myers-Powell när hon nattetid möter prostituerade kvinnor i Chicago och när hon föreläser i fängelset men också när hon är hemma med barnen, osminkad och utan peruk.
Lärde sig Kim något av Brenda?
– Massor! Jag insåg att jag är en överlevare och inte ett offer och tack vare Brenda fattade jag äntligen att det går att förändra sitt liv.
Kvinnor, i synnerhet de som står vid sidan om och som är maktlösa, har blivit något av Longinottos särdrag som dokumentärfilmare. Själv vet hon också hur det är att känna sig utanför. Barndomen var ensam och inte särskilt lycklig och vid fyllda tio skickades Longinotto till en internatskola där hon blev utfryst. Räddningen blev Enid Blytons ungdomsböcker, i synnerhet serien om barnen som inleddes med Fem söker en skatt. Boken utkom 1942 och översättningen till svenska kom 1954.Fem-gängets huvudperson är pojkflickan George (döpt till Georgina).
– Jag som hatade klänningar och var ledsen över att jag inte fötts till pojke älskade George och önskade att jag skulle lära mig skriva som Enid Blyton.
För bara någon tid sedan återvände Kim Longinotto till sin ungdoms favoritförfattare och konstaterar med glänsande ögon att Fem-böckerna går att läsa om i vuxen ålder.
– Folk sade åt mig att Enid Blyton var fördomsfull och skulle ge mig rasistiska idéer men de hade fel. De rasistiska impulser jag fick kom från mina föräldrar.
Inspirerad av Enid Blyton sökte sig Kim Longinotto i vuxen ålder till universitetet i hopp om att lära sig skriva. Rätt snabbt upptäckte hon att projektet var dödfött.
– Lyckligtvis snubblade jag in på film i stället, konstaterar hon.
Arbetet med nästa dokumentär har börjat och även den kommer att spelas i USA. Kim Longinotto är på väg till New York för att göra research och säger att det förmodligen blir en film om gäng och gängkultur.
På Esbo Ciné är Kim Longinotto aktuell med två filmer – Love is all och Dreamcatcher. Love is all är en episodfilm där Longinotto kombinerar scener från svart-vita stumfilmer med samtida musik.
Love is all visas på esbo Ciné på lördag kl. 18 och på slndag kl. 14. 15. Dreamcatcher visas söndag kl. 20.15