Jazzprofilen Erik Lindström är död

En av det finländska jazzfältets pionjärer och mångsysslare är död. Erik Lindström kom att syssla med det mesta i finländskt musikliv och hann verka bland annat som arrangör, producent, dirigent och ledare för olika orkestrar. Han hann fungera både som studiomusiker och skivbolagsdirektör i radio-, tv- och filmsammanhang. Som musiker var han en multiinstrumentalist i egenskap av basist, pianist och vibrafonist.

Erik Lindström blev 93 år gammal. Han opererades i februari för cancer och vårdades hemma hela våren och sommaren. Men de två sista veckorna var han intagen han på sjukhus, innan han definitivt somnade in natten till torsdag. Han sörjs närmast av hustrun Hillevi eller "Tipu", som han var gift med i över 60 år och som kom att skriva skrivit många av hans schlagertexter, samt sonen Carolus. Lindström föddes i Helsingfors den 29 maj 1922 i en familj med en finsk mor och rikssvensk far och levde som svensk medborgare i Finland livet ut.

Hittonsättare

Genom hela Finlands jazz- och underhållnings- historia från 40-talet framåt finns Erik Lindströms namn med i olika sammanhang. Han började som typograflärling vid Uusi Suomis tryckeri men kom i ett tidigt skede att söka sig in i den finländska musikbranschen. Tillsammans med brodern Olle Lindström var han en av de centrala gestalterna vid Cotton Club i Helsingfors där man under krigsåren dansade både vanliga danser och jitterbug och spelade skivor och jammade. Tillsammans med bröderna Jaakko och Sal Furman samt Herbert och Wille Katz svarade Erik Lindström för en stor del av svängen i Helsingfors på 1950-talet. Erik Lindström spelade själv med i både Ossi Aaltos och Onni Gideons orkestrar på 1940-talet, men hans egen orkester verkade under cirka femton år från 1950-talets början till mitten av 1960-talet.

Som kompositör åstadkom Lindström över 500 opus, och mest kända bland dessa är hittarna som uppstod i samarbete med några stjärnsolister. Inspelningen av Muistatko Monrepos'n med Annikki Tähti såldes i knappt 35 000 exemplar och tilldelades Finlands första guldskiva. Likaså kom Helena Siltalas tolkningar av Ranskalaiset korot och Pikku midinetti att etsa sig fast på mångas trumhinnor. Liian vähän aikaa blev likaså en standard. De många hittarna gjorde att Lindström på senare år kunde åtnjuta signifikanta Teostointäkter.

Hans skivbolag Finndisc har beskrivits som litet men innovativt. Med artister som Juha Vainio och Irwin Goodman nådde man en viss framgång även om båda artisterna senare övergick i Fazers tjänst.

Gick sin egen väg

Kompositören och arrangören Pentti Lasanen jobbade ihop med Lindström i femtiosex år och minns Lindström som en stor förebild.

– Han var för mig den stora idolen eftersom han var Finlands bästa basist. Eki hörde till dem som fick gå sin egen väg utan utbildning, för det fanns ingen utbildning, minns Lasanen.

HBL:s tidigare jazzskribent på 1950-talet och Lindströms nära vän Hasse Westerberg minns Lindström som en mycket skötsam människa som alltid hade reda på finanserna.

– Framför allt var han den finska jazzens grand old man, eftersom han började samla en skara musiker först på kafé Columbia på onsdagar. Eki var den självklara ledaren i det här gänget trots att han inte kunde vara med på senare år, minns Westerberg.

– Det var alltid Lindström som kompade när utländska jazzmusiker kom över, påpekar Westerberg.

Erik Lindström var aktiv livet ut och konserterade ännu på sin 90-årsdag i Lahtis. Han lät också för ett par decennier sedan instifta en stipendiefond i syfte att dela ut stipendier åt unga och lovande musiker.

Lindström belönades med Statens tonkonstpris 2003 och fick en gyllene Emmabyst för sitt livsverk 2006.