Malin Slotte: Reflektioner kring sommarens prat
Till sommarens nöjen hör sedan flera år tillbaka sommarpraten i radio.
Sommarprat finns numera i hela Norden, och för traditionen i Svenskfinland står sedan ett antal år tillbaka Yle Radio Vega. I år bjöd kanalen på fyrtio pratare varje vardag, från artisten Elin Blom till artisten Jari Sillanpää, med start efter midsommar fram till i fredags.
Årets sommarprat i Vega har bjudit på många intressanta lyssnarupplevelser. Rent generellt har kvaliteten på praten förbättrats från år till år. Manusen har blivit bättre, och i år har få prat varit direkt dåliga – även om det funnits program man kunnat klara sig utan.
Ett varierat spektrum av prat har passerat örat: analytiska, underhållande, intresseväckande, hurtiga, välberättade, självgoda, reflekterande, träiga, klichémättade, litterära, självutlämnande, brådmogna, intelligenta och väl framförda. En del har berört med svåra och utlämnande erfarenheter: exempelvis en mammas alkoholism (scenografen Maria Antman) och sorgen efter en död vän (komikern Alfred Backa). Ett återkommande ämne i flera prat har varit mobbning.
Urvalet av pratare har varit bra, med många namn som väckte förväntan när listan presenterades i början av sommaren, och en del nya bekantskaper som överraskat. Förutom det självklara att ordbrukare som författare och journalister oftast kan sin sak (här rekommenderas exempel prat av författarna Maria Turtschaninoff och Peter Sandström samt journalisten Jeanette Östman) hade exempelvis även ishockeyspelaren Erik Riska, dansbandsmusikern Charles Plogman och läraren Minna Leigh personliga och väl sammansatta program som man gärna lyssnade till.
Vad utmärker då ett bra sommarprogram? Ett bra sommarprat kan handla om vad som helst. Det får lyssnaren att stanna upp i sina sysslor, får henne att sluta skrubba potatisen eller snoppa jordgubbarna, för att lyssna uppmärksamt, kanske till och med andäktigt, för att inte gå miste om något.
Hur man uppnår den effekten på lyssnaren är en knepigare fråga, men en nyckel är att väcka förväntan genom att berätta. Att ta lyssnaren till en plats, en tid och en miljö, ett här och ett nu. Att beskriva en scen eller en anekdot väcker automatiskt nyfikenhet och får en att lystra. Att berätta konkret i scener är ett grepp som Sveriges radios sommarpratare ofta praktiserar, och det kunde användas mer i Radio Vega. Kanske var det ingen tillfällighet att båda sverigefinländarna Johanni Larjanko och Jari Sillanpää behärskade greppet – Jari, som mycket ledigt och levande framförde sitt prat, bjöd dessutom på årets mest känslosamma ögonblick när han flera gånger rördes till tårar.
Så om man fick ge råd till pratarna skulle det med erfarenhet av sommarens skörd vara något i den här stilen: Släng gärna in en scen eller anekdot då och då. Tala med utgångspunkt i dig själv – döda släktingar intresserar få ifall du inte kopplar det till något som bränner i dig själv. Rabbla inte upp var du studerat och gjort din militärtjänstgöring om du inte har någon annan poäng med det. Liksom det rent allmänt är bra att undvika klichéer, och alldeles särskilt följande floskel: att vem som helst kan bli vad som helst bara den vill det tillräckligt mycket.
Fotnot: Alla Vegas sommarprat kan fortfarande höras som podcastsändningar på yle.fi.