Ny europeisk film i Esbo
I år skulle den svenska filmstjärnan Ingrid Bergman ha fyllt 100 år. På Esbo Ciné firas det med Stig Björkmans hyllade dokumentär Jag är Ingrid, resultatet av Isabella Rossellinis önskan om en film ”om mamma”.
I dag inleds biljettförsäljningen till årets uppsättning av filmfestivalen Esbo Ciné. 10 dagar med över 100 filmer väntar då festivalen går av stapeln den 21–30 augusti.
Festivalen expanderar rent geografiskt i år. De sedvanliga utrymmena Esbo kulturcentrum, Kino Tapiola och Sellosalen får sällskap av Kannbrosalen, en underjordisk biograf i Esbo centrum. Sett till filmutbudet kan Esbo Ciné ståta med ett brett utbud av ny europeisk film.
Öppningsfilmen på årets festival är Andrew Haighs relationsdrama 45 Years där Charlotte Rampling och Tom Courtenay ska fira 45-årsbröllopsdag men blir distraherade av ett minne från det förflutna. Haigh är mannen bakom den lågmälda och intima pärlan Weekend (2011), där det var början av ett förhållande, eller bara ett möte, som var under lupp. Om Haigh har lika god hand med relationers fortsättning torde 45 Years vara en ny fullträff.
Årets festival kan skryta med ovanligt många dokumentärer, närmare 20 stycken i långfilmsformat. En av dem är Jerry Rothwells How To Change The World, en ”hippie heist movie” om hur ett gäng kanadensiska miljöaktivister 1971 försökte stoppa Nixons kärnvapenprov i Amchitka, Alaska, och i samma veva grundade Greenpeace. Filmen visar arkivmaterial från aktionerna och intervjuar dem som var med från början.
En annan är Stig Björkmans omtalade Ingrid Bergman-dokumentär Jag är Ingrid som hade premiär i Cannes tidigare i år. Projektet fick sin börjar då Björkman träffade Bergmans dotter Isabella Rossellini på filmfestivalen i Berlin 2011, och hon föreslog att han skulle ”göra en film om mamma”. I år skulle den ikoniska filmstjärnan ha fyllt 100 år. Esbo Ciné visar även filmklassikernas filmklassiker Casablanca, med Ingrid Bergman och Humphrey Bogart, som utomhusbio.
Den nordiska kopplingen fortsätter i Liv Ullmanns filmatisering av August Strindbergs klassiska Fröken Julie, med Jessica Chastain och Colin Farrell i huvudrollerna. Filmen har inte övertygat kritikerkåren men skådespelarprestationerna har hyllats unisont.
Med Far from the Madding Crowd tar sig den danska regissören Thomas Vinterberg an Thomas Hardys Fjärran från vimlets yra. Det gjorde även John Schlesinger år 1967, då med Julie Christie i huvudrollen. Här är det Carey Mulligan som spelar Bathsheba, den starka kvinnan som dras mellan tre mycket olika friare.
Jessica Hausners morbida Amour Fou tar sig an den tyska poeten Heinrich von Kleist, som tillsammans med sin vän Henriette Vogel hittades död vid Kleiner Wannsee i Berlin år 1811. von Kleist hade först skjutit Vogel och sedan sig själv. von Kleist har i hög grad blivit ett namn just på grund av detta öde, men Hausner är här mer intresserad av Vogel och varför hon egentligen valde att delta i denna självmordspakt.
Äran att avsluta festivalen får Peter Greenaway med den provokativa ”sex och död”-orgien Eisenstein in Guanajuato. Filmen skildrar den sovjetiske regissören Sergej Eisensteins tid i Mexiko under början av 30-talet, där det misslyckade filmandet av Que viva Mexico sammanföll med hans sexuella uppvaknande. ”Den här Eisenstein har mer gemensamt med Harpo än med Karl Marx” skrev Variety och visst är det en något clownlik Eisenstein (spelad av den finlandssvenska skådespelaren Elmer Bäck) som dyker upp i Mexiko, iklädd vit kostym och med håret på ända.
Såväl Greenaway som Bäck besöker festivalen.