Ska de och dem snart skrivas dom?
Allt fler säger dom i stället för de eller dem. Men ska dom bli accepterat också i skrift?
Inte många rikssvenskar använder längre pronomina de och dem i sitt talspråk. Undantaget är några dialekter där man segt håller fast vid de och dem.
Nu kan språkforskarna skönja samma utveckling i Finland. Också vi övergår när vi pratar allt oftare till dom, ett pronomen som i södra Finland redan länge funnits i dialekter.
– Dom blir populärare, bekräftar språkvetaren Therese Leinonen.
Användningen av dom i tal och skrift är en av de frågor som behandlas i boken Talet lever! Fyra studier i svenskt talspråk i Finland. Boken bygger på de intervjuer som gjordes för projektet Spara det finlandssvenska talet, initierat av Svenska litteratursällskapet.
I skriftspråk är dom fortfarande sällsynt i Finland. I Sverige har användningen av dom i skrift gått i vågor.
– På 1970-talet var trenden för dom i skriftspråk på uppåtgående i Sverige. Sedan tog de och dem åter över och är fortfarande överlägset vanligast, säger Leinonen.
– Men nu debatteras dom igen. Eftersom de yngsta saknar språkkänslan för när man ska använda de och när man ska använda dem har en del lärare börjat undra om man eventuellt borde övergå till att skriva dom.
– Det finns ingen konsensus ännu men frågan kommer att bli aktuell också i Finland.
Intervjuerna i Talet lever! är gjorda med finlandssvenskar bosatta i bland annat Helsingfors, Åbo, Vasa och Mariehamn. Skillnaden mellan hur man talar i de olika städerna var delvis förväntade. Talspråket i Helsingfors och Åbo är ganska lika, förutom på en punkt som gäller det fonetiska.
– I Helsingfors använder man långa konsonanter i mitten av ord söka och veta. En av de intervjuade kallar detta för "Granigrejen" då hen med nasal röst imiterar en Grankullabo och extra noga betonar konsonanterna i mitten av ordet.
– Många unga Åbobor uttalar konsonanterna betydligt kortare och använder ett uttal som påminner mer om det uttal som också finns i Vasa, säger Leinonen.
Däremot går det inte att ur materialet härleda vilken socialgrupp de intervjuade tillhör.
Ti, att eller å?
Infinitivmärket att kan i Finland heta ti, att eller å – beroende på var man bor, och delvis också beroende på utbildning.
– Ti finns i alla finlandssvenska dialekter och används delvis också i Vasa. Men högutbildade talar mera sällan om att de tycker om ti göra något, säger Therese Leinonen.
– Att uppfattas som det mest formella av de tre. Stadsbor talar om att göra något eller å göra något.
Det finlandssvenska standardspråket uppstod i Åbo och Helsingfors och uttalet i huvudstaden uppfattades länge som norm. I dag finns mycket som talar mot den tesen, konstaterar Therese Leinonen.
– Radiospråket uppvisar numera stor variation. Och österbottniska språkforskare säger att det i Österbotten verkligen inte anses självklart att det finlandssvenska standardspråket kommer från södra Finland.
Hur har inställningen till dialekter förändrats, till exempel när vi talar om dialekter i radio?
– I dag hör man betydligt mera dialekter än man gjorde på 1970-talet och därmed följer vi åter samma trend som i Sverige.
– I Sverige finns det faktiskt nästan inga traditionella dialekter kvar, där förstår de flesta numera varandra. I Finland lever fortfarande fler traditionella dialekter.
– Men den generella trenden för alla europeiska språk är att reglerna för standardspråken luckras upp.
Talet förändras
Talet lever! avslutas med att Therese Leinonen visar hur materialet från undersökningen Spara talet kan utvecklas så att fler och mer detaljerade sökningar blir möjliga. Förhoppningen är att andra språkforskare ska ta vid.
Själv är Leinonen nu engagerad i ett projekt om hur språket förändras och vad som händer då. Praktiska exempel hittar hon i sitt eget språk.
– Jag har mycket kontakt med språkforskare från Sverige och märker att jag talar annorlunda med rikssvenskar än med finlandssvenskar.