Spelmanskvinna på landsvägen
Tänk dig att cykla 60 kilometer i motvind. Vad gör du när du väl kommit fram? Latar dig i solen, kopplar av i bastun? Nehej – då är det dags att ta fram instrumenten och spela konsert!
”Långa, tråkiga kilometer ensam med dina tankar, genom oändliga skogar som ser precis lika ut. Och sedan – plötsligt anländer du till nästa konsertplats. Intressanta människor, bra musik, mycket att göra. Den här turnén betonar verkligen kontrasterna.”
Så låter det i turnébloggen, då Emilia Lajunen och Kare Eskola tillbringat två veckor ute på landsvägen. Lajunen är folkmusiker och fiolspelman, maken Eskola musikjournalist vid Yle. Bägge två är dessutom kända cykelentusiaster. Vad är väl då naturligare än att kombinera nytta med nöje, turnéliv med en insats för miljön, och ge sig ut på landsvägarna för att spela folkmusik? Emilia spelar och Kare sköter medierna samt fungerar som konferencier, men dammar också av fiolen efter en paus på femton år.
Att anlända på cykel är en bra form av mental förberedelse inför uppträdandet, upplever Emilia Lajunen.
– Det är något helt annat än att åka turnébuss! Man anländer långsammare, men när man väl är framme är man beredd att genast ta fram fiolen och spela. När man är i rörelse hela vägen till konsertplatsen får man också bukt med nervositeten. Man är ju tvungen att koncentrera sig på själva cyklandet.
Det är inte frågan om att utföra några hjältedåd, konstaterar Lajunen lugnt.
– Det här är något som i princip är möjligt för vem som helst. God kondition måste man naturligtvis ha för att orka.
Emilia Lajunen är van vid att cykla i ur och skur i Helsingfors, men att turnera på cykel är nytt också för henne. Hon ser hela projektet som en resa till spelmansrötterna.
– Förr i tiden rörde sig spelmännen till fots eller cyklade, land och rike runt. Knappast hade någon råd med häst! Min förfader Pilli-Hermanni (spelmannen Herman Saxberg 1830–1909, red.anm.) gick långa sträckor och snattade antagligen potatis direkt från åkrarna ...
Rör sig tillsammans med musiken
Emilia Lajunen säger sig njuta av att röra sig långsamt.
– Jag gillar också den konkreta känslan av att röra mig tillsammans med min musik. Jag har grävt fram repertoar i arkiv på olika håll i Finland och nu åker jag ut till människorna med den här musiken.
Turnéprogrammet är noggrant planerat, så det inte blir för långa avstånd – men några maratonkörningar har man inte lyckats undvika. Efter midsommar startade Lajunen och Eskola från Lajunens barndomshem i Suolahti, och hittills har man hunnit med bland annat Keuru, Haapavesi, Siilinjärvi och Kuhmo.
Hur håller fysiken då för en sådan här prestation? Lajunen poängterar vikten av att äta rätt.
– Man kan till exempel inte äta ett stadigt mål genast då man kommer fram, då tuppar man nog av och då kan det vara rätt svårt att uppträda ...
Alla konserter är solouppträdanden. Fiol, femsträngad fiol och nyckelharpa följer med på färden i släpvagn. Det blir egna låtar och traditionellt, instrumentalt och visor.
– Jag ser fram emot att få mera rutin som soloartist, berättar Emilia Lajunen. Visst har jag spelat en del solo förut, men solospelningar är faktiskt svårare att sälja än band, trots att kostnaderna är lägre.
Tydlig historia hjälper
Det hjälper att ha en tydlig historia att berätta, och cykelturnén som idé har helt tydligt sålt som smör. Hittills har däremot ingen nappat på Lajunens erbjudande att spela till bröllop.
– Om någon ringer och ber mig spela ett helt bröllop så kommer jag! Så fungerade en spelman förr, så varför inte i dag? Jag gillar tanken på en ensam spelman som spelar till dans.
Vissa har i dag fördomar mot termen spelman, men Lajunen ser den som en hederstitel. Hon har ivrigt fördjupat sig i äldre spelstilar.
– Jag lyssnar mycket på arkivband, på hur de äldre spelmännen verkligen spelar. Man lär sig otroligt mycket! Jag föredrar att lyssna framför att bläddra i nothäften till exempel.
Vad händer sedan då, när sommarens turné är ett avslutat kapitel? Emilia drömmer om en fortsättning, gärna utomlands. Något traditionellt cyklingsland skulle passa bra. Överlag vill Lajunen gärna göra en insats för att uppmuntra folk att cykla mera.
– Om man cyklar till jobbet får man motion på köpet. Och då man cyklar hem från jobbet lämnar man det verkligen bakom sig.
Är något cykelväder omöjligt?
– Nej. Visst är det jobbigt med snöslask eller oplogade cykelvägar på Brändö bro till exempel ... Men man vänjer sig vid det mesta. Självklart kommer det att regna också i sommar! Den finländska sommaren är ju som den är.