"Festivaler borde ha ett visst ansvar"

LCMDF-artisten Emma Kemppainen rörde upp känslor när hon på Facebook i början av juni uppmärksammade att Weekend Festival har noll kvinnliga artister.

– Flera män tog illa upp. De upplevde det som störande att ämnet ens diskuteras och att jag klagar. Jag klagade inte, utan konstaterade bara det uppenbara, säger hon.

Medan männen reagerade offentligt, så fick hon flera privatmeddelanden av kvinnliga artister som tackade henne för att hon påtalat bristen på kvinnliga artister överlag på finska festivaler. Men av olika orsaker ville de kvinnliga artisterna inte säga samma sak i offentligheten.

– Vi behöver fler kvinnliga förebilder på scen så att tjejer inser "okej, jag kan vara cool, jag kan själv skriva mina låtar". Då kanske fokus kunde gå från utseende till innehåll.

Då kunde man i stället fokusera på att vara en bra artist och konstnär. Hon tycker att festivaler borde ha ett visst ansvar för att jobba med genusfrågor.

– Det är en etisk fråga.

Själv har Kemppainen varit i musikbranschen i snart tio år.

– Utan artister som Robyn, M.I.A, CSS, Le Tigre och Peaches hade inte LCMDF sett likadant ut. Och en dag kanske LCMDF kan inspirera andra tjejer till att göra musik.

Sini Sabotage är en av ytterst få kvinnor som uppträder på Weekend Festival, som satsar på pop och EDM (elektronisk dansmusik).

Efter att Kemppainen påpekade avsaknaden av kvinnliga artister på Weekend Festival dök det upp tre stycken kvinnor i programmet: Sanni, Sini Sabotage och Milla Lehto.

Hardi Loog, promotor för Weekend, var det är en reaktion på kritiken?

– Nej, de var bokade redan tidigare. Sanni bokade vi för att hon är väldigt populär just nu. Visst har vi diskuterat lineupen och sett att kvinnorna är få i år. Vi försökte boka några större kvinnliga artister men antingen gick vårt bud inte igenom eller så var passade det inte in i deras tidtabeller.
Samtidigt står han för könsfördelningen på åtta procent.

– Vi bokar artister enligt vad som säljer och vem som är tillgänglig: För oss är det viktigt att få besökare till festivalen. Visst vill vi ha kvinnliga artister, men i dj-branschen finns det inte ens speciellt många kvinnor.

Danska Mø stiger upp på scen på lördag på Ruisrock.

Festivalkvoter?

I Sverige skapade Zara Larsson rubriker förra helgen när hon kritiserade festivalen Bråvalla för att alla huvudakter var män. Trots att hon var etta på festivalens egen spellista på Spotify fick hon scentid på eftermiddagen, och upplevde att arrangörerna knappt marknadsfört henne.

Svenskarna har också diskuterat kvinnokvoter på festivaler. Emma Kemppainen tycker att vi ännu inte ens kan ha den diskussionen i Finland.

– Vi har inte helt enkelt tillräckligt med kvinnliga artister att vi kunde ha kvoter. Det finns en stor outnyttjad resurs i de finska kvinnorna, säger Kemppainen.

Hon tycker att vi borde trycka på mer för att få ut den här begåvningen.

– Det handlar om att både ge och ta plats. Men vi behöver också killar som gör saker på ett annat sätt än det traditionella. Vi behöver mångfald.

Också rockjournalisten Nalle Österman skrev om den skeva könsfördelningen. Kritiken lät inte vänta på sig.

– Folk tyckte inte att det här var ett ämne värt att skriva om. "Det är bara så här att kvinnor gör sämre musik än män, var åsikterna som kom fram", säger Österman.

Florence and the Machine uppträder på Flow Festival i sommar. Vi slog ihop alla kvinnliga soloartister och grupper med kvinnor i, och kom fram till att deras andel var 31 procent på Flow. Vi gjorde samma granskning av Ruisrock, Pori Jazz och Weekend Festival.

– Det känns som om vi attitydmässigt gått femtio år bakåt på några år. Det är hårda värden som gäller, med personer som Timo Hännikäninen och Olli Immonen som uttalar sig – andemeningen är tig kärring, vet din plats.

Den skeva könsfördelningen på festivalerna är också symptomatiskt för musikbranschen.

Speciellt problematiskt är det i hiphopen.

– Du ser mycket "ho's" och "bitches" och "suck my cock". Könsrollerna går igen där. Kvinnorna är med för att tillfredställa männens behov, men de har ingen plats på scenen.

Han tycker att festivalbokarna, som oftast är män, borde gräva mer, för de bra kvinnliga artisterna finns där.

Vi bad Taika Mannila, som är en av värdarna på Radio Helsinkis program D.R.E.A.M kompilera en låtlista på Spotify med kvinnliga artister hon önskar att står på finska festivalscener nästa år. Du som läsare får gärna ge dina egna förslag på kvinnliga artister, så uppdaterar vi listan!