Museala men charmiga radioklassiker
Hur lät egentligen den omtalade skillnadskan som varje finlandssvensk skådespelare skulle bemästra när hen klev upp på scenen?
I sommar har lyssnaren möjlighet att bekanta sig med den speciella språknormen som döptes efter den enda plats på vilken den praktiserades: på Svenska Teatern vid Skillnaden i Helsingfors. Radioteatern dammar nämligen av hörspelsklassiker från 50- och 60-talet som sänds åtta onsdagskvällar i rad.
– Vi tänkte att det skulle vara roligt att sända gamla hörspel precis som Filmarkivet visar gamla filmer. Skillnaden mellan hur det lät då och hur det låter i dag är enorm, säger Janina Jansson, dramaturg vid Radioteatern.
Hörspelen som kommit till under perioden 1954 till 1963 hör till de äldsta i Radioteaterns arkiv. Det finns inte många äldre verk eftersom föreställningarna länge sändes direkt utan att bandas.
– Alla föreställningar håller inte lika bra i dag, men patinan och det museala är utan tvekan en upplevelse.
Den stora behållningen är att höra det gamla språket och att bli varse om den utveckling som skett, enligt Janina Jansson.
– Här är det ännu scenspråket ”skillnadskan” som gäller. Skillnadskan var en helt egen norm som utvecklades vid Svenska Teaterns scenskola. Den yngre generationen, med Bengt Ahlfors i spetsen, gjorde sedan uppror mot skillnadskan och ersatte den med ett vardagsspråk.
Stort utspel
Numera får varje skådespelarkull från Teaterhögskolan gå en kurs för att lära sig skillnaden mellan att stå på teaterscenen och tala i mikrofon.
– Men i de gamla hörspelen trumpetar skådespelarna ut sina repliker för fullt. Det är teatraliskt och stort utspel, men visst är det charmigt! Man kan småle, men man ska också minnas att det är enligt tidens normer. Skådespelarprestationerna är verkligen fina.
I rollerna hörs dåtida storstjärnor som Erik Lindström, Axel Slangus, May Pihlgren, Gerda Ryselin, Eric Gustafsson, Börje Lampenius, Gunvor Sandkvist och Hélène Hagelstam.
Ett tema är kvinnans frigörelse som bland annat behandlas i en uppsättning av Hjalmar Söderbergs pjäs Gertrud från 1954, där en kvinna, spelad av May Pihlgren, har haft utomäktenskapliga kärleksaffärer och är i färd med att lämna sin make.
– Det är en desillusionerad pjäs eftersom hon inte lyckas uppnå frihet. Den är intressant eftersom den kretsar kring 1880-talets emancipation och begrepp som fri kärlek.
Dessutom sänds Sveriges Radios uppsättning av Fröken Julie, också den om kvinnans erotiska frihet.
– Det intressanta är att Julie spelas av en 57-årig Inga Tidblad, medan Jean spelas av en nästan tjugo år yngre Ulf Palme som har en modern, fräsch spelstil.
Ett annat tema är 1918 som behandlas i Runar Schildts Den stora rollen, där en statist drömmer om att få den stora rollen och ansluter sig till den röda sidan trots att han saknar politisk övertygelse. Jarl Hemmers Ljuset från Gehenna, som är en förlaga till romanen En man och hans samvete, tar också upp inbördeskriget, men ur ett annat perspektiv.
– Föreställningen har en fruktansvärt seg början, men håller man ut belönas man med ett intressant samtal om hur en präst kan förhålla sig inbördeskrigets våld och fasor.
Först ut är Runar Schildts Galgmannen i en uppsättning från 1961 kl 22.15 i Radio Vega.