Video och reportage: De gör Jussi Björlings liv till opera
Hans röst var den mest fulländade: Jussi Björling, tenoren som sjöng så att himlen öppnade sig. Men när hans liv skildras i en nyskriven opera lyfts också det djupt tragiska bakom rösten, offret, fram. Just därför ser skaparna verket som en hyllning till honom.
Stockholm ”Ni var fantastiska i dag. Jussi, du var – jag saknar ord.”
Det är David Björlings röst vi hör. Hans söner Jussi, Gösta och Olle har precis uppträtt. De är bara barn men skolas redan hårt av fadern.
Nu är han nöjd, han firar med ett, med flera glas och tonläget förändras. Han blir irriterad.
”Vad är det för cirkus? Tystnad. Jag sade tystnad!”
Stefan Dahlbergs tenor ljuder i studion i en källarlokal på Östermalm i Stockholm. Det är han som gör rollen som pappan David Björling i den nyskrivna operan Silverfågeln. Den baserar sig på finlandssvenska Yrsa Stenius bok Tills vingen brister.
Vi är med på den första genomdragningen av hela kammaroperan. I tre veckor har repetitionerna pågått och snart flyttar de till Vattnäs i Mora där Silverfågeln sätts upp i den konsertlada som operasångarna Anna Larsson och Göran Eliasson har låtit bygga. Det är också de som har tagit initiativet till projektet.
– Jag läste Yrsas bok och förstod att här är ett livsöde värdigt en opera. Det är ett gripande människoöde, liv och död, stora känslor, kärlek och desperation, säger Anna Larsson, själv alt som gör rollen Besökaren.
Det handlar om pojken och mannen med gudagåvan till röst, den som fortfarande berör så starkt. Men här finns också – och kanske ännu mer – ett mörker och en tragik. Det är sidor av Björling som Yrsa Stenius tror att många inte känner till.
– Det är en skildring av Jussi Björlings geni, men dramat i det hela är kampen som han för med och mot sin utvaldhet. Att födas till underbarn och så tidigt bli exploaterad av sin målmedvetna pappa. Förväntningarna och trycket pågår hela livet, från att han är 3 år tills han drar sin sista suck, säger Stenius.
Året var då 1960. Han var 49 år och hade problem med alkoholen, psyket och hjärtat. De dagliga sånglektionerna med fadern började när han var mycket liten och bröderna levde ett turnéliv utan egentliga vänner och skolgång. Vid 15 års ålder hade han redan gjort tusen konserter.
Varierad musik
Greta Sundberg har skrivit librettot och Mats Larsson Gothe har komponerat musiken. Han är med under repetitionen, gör anteckningar och tittar på klockan.
Det går lite för långsamt, 2 timmar och 20 minuter ska tvåaktaren sluta vid. Och riktigt färdig är hans del av arbetet inte heller. Det var så sent som i augusti som Mats Larsson Gothe började komponera det som blir hans fjärde opera och han lägger fortfarande orkesterstämmor. Fjorton musiker och fjorton sångare, tre av dem barn, ingår i ensemblen.
Den svärta och melankoli som han tycker att Björling hade i sin röst – han jämför den med Jean Sibelius nordiska vemod – har han försökt få med. Mats Larsson Gothe beskriver musiken i Silverfågeln som hans kanske mest melodiösa opera.
– Den spänner från i mitt fall lite ironisk modernism till fullständigt tonala partier som gränsar till musikal.
Det modernistiska kommer till exempel när inre schizofrena röster anklagar Björling för allt han inte gjort. En humoristisk karaktär är Forsell, operachefen som upptäcker Björling och helst ville bli kallad löjtnant.
Sångideal
”Mina vingar av silver, de bär”, sjunger en ung Jussi Björling, eller Tobias Westman.
Han är 25 år, har gått Operahögskolan och är Göran Eliassons elev. Eliasson gör rollen som den gamle, döende Jussi.
Tobias Westman medger att han känner en viss press. Det är sannolikt att folk kommer att jämföra honom och hans röst med Jussis. Han påminner ändå om att det är en roll han gör
Jussi Björling var den första musik i genren han hörde som barn.
– Det är svårt att som svensk tenor bortse från det sångideal han utgör, hans karriär och liv.
Göran Eliasson säger att han som operasångare kan känna igen sig i en hel del som också Björling upplevde. Han råkade själv som barn ut för en hård gosskörsledare. Som vuxen är det allt det där med att vara borta från familjen, alla hotellrummen …
Björlings röst ser han som ”otroligt klinisk och vacker”.
– Där himlen öppnar sig, där är Jussis röst.
– Det är svårt att tro att han hade en sådan scenskräck.
Anna Larsson påpekar att rösten var en gåva men också ett resultat av den hårda träningen. Han var nästan som en produkt, en broiler – något som ingen skulle utsätta ett barn för i dag, säger hon.
– Det var ett enormt offer men därför blev rösten så fulländad, fullständigt perfekt.
Försoning
”In på scen, sjung din sång, gör ditt jobb, glöm allt”, sjunger kören.
”Du är Jussi, ditt namn, din plikt”.
När Yrsa Stenius bok kom ut 2002 var inte alla förtjusta. Hans familj har tagit avstånd från den och ogillar speciellt Yrsa Stenius sätt att skildra Björlings alkoholism. Inte heller recensionerna var enbart positiva. Också nu var det några äldre sångare som inte ville delta i operaprojektet.
Men Anna Larsson försvarar bestämt berättelsen, librettot.
– För mig är det jätteviktigt att vi tar barnet Jussis parti. Vi vill ge honom upprättelse och tala om att hans uppoffringar är värda så mycket för oss.
Kompositören Mats Larsson Gothe ser Silverfågeln som en kärleksförklaring.
– Det här gör Jussi ännu större som människa, att han kunde göra det han gjorde samtidigt som han kämpade så mycket.
När Björling levde talade man inte om utbrändhet, om det som fanns bakom fasaden. Han hoppas på en försoning, för Jussi och oss alla.
– Vi är alla människor, det är en gemensam kamp vi för. Jag hoppas på ett slags katharsis så att vi sedan kan möta livet på nytt.