Hon sätter värde på barnens berättelser
Hurdan teater föds om barn och unga själva får påverka? Harriet Abrahamsson leder projektet Ung dramatik som ska göra barn- och ungdomsteatern till en plats för experimentlust.
Skådespelaren, regissören och dramatikern Harriet Abrahamsson har länge jobbat med barn- och ungdomsteater och tycker att det är ett viktigt område att utveckla. Tillsammans med Unga Teatern leder hon nu projektet Ung dramatik som ska generera nyskrivna barn- och ungdomspjäser och göra barnens röst hörd på teaterscenen.
– Jag tänker mig att det är en demokratifråga. Om projektet lyckas vidga bilden av vad barn- och ungdomsteater kan vara, öppna upp teatern som ett verktyg för barn och unga på ett sätt som gör att de inser makten i att säga och göra något, att vara aktiv och våga tala högt och tydligt om det man tycker är viktigt, så har vi nått långt, säger Abrahamsson.
Projektet, som sträcker sig över två och ett halvt år, har fått 350 000 euro av Kulturfonden. Precis som systerprojektet Reko är det en del av Kulturfondens strategiska satsning på att utveckla det finlandssvenska teaterfältet.
Ett av målen är nio nya barn- och ungdomspjäser som ska sättas upp bland annat på Viirus, Unga Teatern, Åbo Svenska Teater och Wasa Teater. Man kommer också att samarbeta med performancegruppen Oblivia och andra aktörer som tidigare inte sysslat med scenkonst för barn och unga.
– Projektet ska erbjuda möjligheten att experimentera med hur barn- och ungdomsdramatik ser ut. I Sverige är barn- och ungdomsfältet ett självklart område för experiment, det är ofta där man börjar med experimenten som sedan läcker ut åt andra håll. Helt så är det inte hos oss. Med undantag för Teater Taimine spelas det ganska lite nyskriven barn- och ungdomsteater. Eftersom barnpublikerna är mindre och biljettpriserna är lägre känns det kanske svårt för teatrarna att ta risker.
Barn och unga med i processen
Pjäserna skrivs av proffsdramatiker som också får stöd av dramaturger under skrivprocessen. Men utgångspunkten är att barn och unga i någon form deltar i processen. I många av produktionerna kommer man att använda så kallad devising som metod. Det rör sig om olika kollektiva skaparmetoder där texten föds genom till exempel improvisation och diskussion.
Abrahamsson har själv använt sig av metoden, bland annat när hon och Paul Olin skrev pjäsen Hamlet sade det vackrare för Wasa Teater. Under ett och ett halvt års tid träffade pjäsförfattarna och skådespelarna ungdomar och personal på skolhemmet Lagmansgården, och ur mötena föddes föreställningen.
– Slutresultatet hade mindre av den realism som fanns i ungdomarnas egna berättelser. Men samtidigt hade vi aldrig kunnat skriva den pjäsen om vi inte fått ta del av deras berättelser och expertkunskap i hur det är att vara ett omhändertaget barn.
Blir det bättre barn- och ungdomsteater om barn och unga själva får vara med och bestämma innehållet?
– Det som barn skapar är värdefullt, det ger en autentisk bild av hur de uppfattar verkligheten. Men vi vill också ha med professionella dramatiker som bearbetar texterna. Också om barnens repliker inte finns kvar i sin ursprungliga form i pjäsen finns ändå deras insats inbäddad i materialet.
Abrahamsson påpekar att alla texter inte ska bli färdiga pjäser. En annan målsättning är att barnen får möta teaterproffs och själva arbeta med text och andra konstnärliga uttryck.
Pjäs om björnar
Harriet Abrahamsson är själv aktuell med pjäsen Björnarna är vi som får premiär i höst. Skådespelarna Kira-Emmi Pohtokari och Gogo Idman, som sätter upp pjäsen, har också bidragit med idéer.
Det rör sig om en utvecklingsberättelse om en björn som lämnar skogen för att arbeta på stadens zoo. Ju mer han domesticeras desto sämre blir relationen till hans björnunge som allra helst vill gå i ide och återgå till familjens gamla vanor.
– Den handlar om barnets svåra sits, om vad man kan göra om man inte är den som bestämmer. Pappan och de vuxna uppför sig svekfullt, gör fel prioriteringar, prioriterar inte kontakten med barnet, eller det som är långsiktigt viktigt, det vill säga deras levnadsmiljö.
Varför vill du jobba med teater för barn och unga?
– Jag tycker det är roligt och intressant. Barn och unga är ibland fiffigare än vuxna.
Hamlet sade det vackrare spelas på Hangö Teaterträff i kväll. Föreställningen är nominerad till Antoniapriset. På lördag kl. 15 intervjuar Harriet Abrahamsson Viirus konstnärliga ledare Maria Lundström som ett led i projektet Ung dramatik.