"Det här är motsatsen till partikelfysik"
Kvällens final i Eurovision Song Contest är svårtippad, enligt den församlade Eurovisionsexpertisen i Wien. Ryssland nafsar förhandsfavoriten Sverige i hälarna. Även Belgiens odds har sjunkit och landet har blivit en av toppkandidaterna till seger, tillsammans med Italien och Australien.
WIEN. Pertti Kurikan Nimipäivät sitter och skriver autografer och signerar skivor på trendigt hippa kaféet och musikaffären Supersense i Wien. Det har gått snart två dygn sedan den första semifinalen då de slogs ut ur tävlingen. Att de blev mycket ledsna över att inte ta sig vidare är inget de försökt dölja, och ännu har inte besvikelsen lagt sig.
– Visst känns det illa att vi inte gick vidare, men man börjar så småningom smälta det, säger basisten Sami Helle vid signeringsbordet.
– Jag är något av en pessimist och tog det ganska hårt, medan de andra i bandet fattade att det bara är en lek. Vi gjorde ett bra jobb, men det var inte det det handlade om den här gången, konstaterar han.
I stället för att vara upptagna med att repa inför finalen blir det nu i stället några lediga dagar fram till söndag morgon då returbiljetterna är bokade. De dagarna tänker de ta det lugnt, umgås med sina anhöriga som är med på resan, och försöka njuta av livet.
Österrikiskt fan
Det är mest finländska journalister som flockas kring signeringsbordet. Men en ung kvinna som inte har den vanliga journalistrekvisitan med sig kommer fram till bandet.
– Jag ville träffa dem och få en vinylskiva och en autograf. Jag tycker de är coola och att det synd att de inte längre är med i tävlingen. Kanske är de för bra för den där skiten, säger kvinnan som är österrikare och kallar sig Julia S.
Hon gillar punk och upptäckte bandet när hon såg dokumentären Punksyndromet för några år sedan.
– De flesta känner inte till dem här, men de som gör det tycker de är ganska coola, och de som är punkrockare är stora fans, säger hon.
Stora i Tyskland
Ett annat fan till bandet är Gregor Samsa, ansvarig musikinköpare på Supersense. Han är ett stort fan av finsk hardcorepunk i största allmänhet och upptäckte PKN redan 2010 då han distribuerade deras skiva i Tyskland där de numera är ett känt band på punkscenen. Han såg den finska uttagningen i UMK i vintras och fick den översatt av en vän från finska till tyska. Han anser att PKN:s medverkan i tävlingen var viktig för Finland som musikland. Han tror inte medlemmarnas funktionsnedsättning hade något med att de föll ur tävlingen att göra.
– Jag tror snarare att det handlar om att deras musik inte är för alla. Det som folk inte gillar med låten är att den är för kort och för rå. Det är en låt som handlar om det verkliga livet och inte om något fejkat, säger han och fortsätter:
– Det är ett riktigt band och du måste öppna dina sinnen för att förstå den här typen av musik. Och Eurovision Song Contest är inte en tävling för öppna sinnen och den levererar inte musikaliska experiment till folket. I stället ger den folk det som folk känner till.
Svårtippad final
I andra ändan av staden, i presscentret i Winener Stadthalle, håller den tunga eurovisionsexpertisen till. I loungeavdelningen sitter två britter och samtalar livligt. De vill av "objektivitetsskäl" inte uppge sina fullständiga namn eller vem de jobbar för ("kalla oss Alex och Patty från London"), men om Finlands bidrag och Eurovisionen pratar de gärna. Alex säger att PKN inte var hans tekopp, medan Patty är mer entusiastisk:
– Jag älskade det, jag älskar Finlands inställning till Eurovisionen! Jag gillar den finska humorn och stilen. Det här hade stil och dess budskap till gamla moder Eurovision var: jag ska slå dig i ansiktet! De levererade det briljant och fick mig att skratta och le. Och jag har ingen aning om vad det handlade om!
Ingen av dem skulle vilja slå vad om vem som vinner i år, så svårtippad anser de finalen vara. Men de tror det står mellan Ryssland, Sverige, Australien, Estland och Slovenien.
– Den stora frågan i tävlingen tror jag är vad som skulle hända om Ryssland vinner. Jag tror att vissa personer skulle vara upprörda eftersom det är en så politisk tid i Europa just nu. I fjol buades det åt det ryska bidraget, i år älskar många det, säger Patty.
Han anser att charmen med tävlingen är just att det är svårt att förutse vem som i slutändan vinner. Ibland kan det vara någon helt otippad.
– Ofta är resultatet fel, och det gillar jag. Eurovisionen är inte partikelfysik, det är snarare motsatsen till partikelfysik.
I övrig anser han att många länder tar tävlingen väldigt seriöst i år.
– Det är väldigt få gimmickar och hamsterhjul och grekiska män som hoppar på trampoliner och ostronskal.
Alex instämmer.
– Det här året är lite väl dystert för min smak. Satt man bredvid vissa av artisterna i bussen skulle man vilja byta plats eftersom sången är så dyster.
Italiensk klyscha
Michele Imberti som rapporterar för den italienska sajten Eurofestivalnews har samma förhandsfavoriter som britterna, men nämner också Italien som möjlig vinnare.
– Det är en väldigt italiensk låt, och Italien har inte vunnit på flera år. Jag tycker själv det är lite klyschigt, absolut, men det respresenterar Italien på ett effektivt sätt eftersom det är det man förväntar sig av Italien. De är duktiga och gör det på sitt eget sätt, lite fräschare och mer ungdomligt. De har en egen marknad som speciellt finns utanför Italien, analyserar Imberti.
Landet var borta från tävlingen åren 1998–2010 men enligt Imberti håller italienarna på att igen bli intresserade av Eurovisionen.
– Det kommer ta lite tid för folk har ju hunnit glömma bort tävlingen, men intresset har ökat de senaste åren eftersom vi skickat kända artister med många fans i Italien. Il Volo vann årets San Remo-festival vilket gjort dem enormt populära.
Kosovo vill med
Bland de länder i Europa som inte tävlar i år finns Turkiet och Kosovo. Turkiet är borta från tävlingen för tredje året i rad. Kosovo har aldrig deltagit, men Erdi Tejeci hoppas att landet kommer att delta i framtiden.
– Vi älskar Eurovisionen. Eftersom vi inte har någon egen representant stöder vi Albanien i stället. De som producerat låten är från Kosovo, så även om vi inte deltar som land upplever vi ändå att vi har med ett bidrag i år, säger Tejeci.
Shenol Muttu från sajten Eurovisiondream Infe Turkey kan inte säga varför det turkiska rundradiobolaget TRT dragit sig ur tävlingen som fortfarande många tittar på i Turkiet.
– Nej, det handlar inte om pengar, utan snarare om röstandet. Och om The Big Five, antyder Muttu.
Stort för Australien
På ett annat bord i presscentret står det små australiensiska flaggor. Australien är årets specialinbjudna gäst med anledning av tävlingens sextioårsjubileum. Michael Polh från den australiensiska radiokanalen Joy 94.9 är en av de australiensiska journalisterna på plats. Att Australien deltar är enligt honom något enormt.
– Det är en stor sak för oss. Vi har tittat på Eurovisionen i över trettio år.
I landet råder Eurovisionsyra och även sådana medier som tidigare bara kortfattat rapporterat om spektaklet har nu en omfattande rapportering. Polh hoppas på seger, och tror att Australien i alla fall kommer topp fem.
– Det finns två anledningar till att Eurovisionen är så stor i Australien. Den första är att Australien är fullt av européer. Efter andra världskriget kom många immigranter till Australien, och Eurovisionen är deras sätt att fortsättningsvis ha kontakt med Europa. Den andra är att tävlingen är en stor fest, det är kul, det är färgglatt, och australiensare älskar att fira.