Jämnstarka egon på Helsinki Lit-scenen
Festivalen Helsinki Lit inleds på fredag med ett samtal på engelska mellan två litterära världsstjärnor, finska Sofi Oksanen och ryska Michail Sjisjkin.
– Många människor är deprimerade över den politiska situationen just nu och olyckliga över att regeringspartierna vill stänga om Finland. Å andra sidan kan man åtminstone försöka göra något konkret för att motverka det och öppna för världen via kulturen. Just nu händer det i alla fall en hel del, säger Philip Teir, programchef för den nya litteraturfestivalen Helsinki Lit.
Den första Helsinki Lit har ett stark nordiskt inslag – Carl-Johan Vallgren, Peter Høeg, Jonas T. Bengtsson, Jörn Donner, Lena Andersson – jämsides med somaliskt och irakiskt och diverse annat. Kärlek och Sverige och författandets väsen är exempel på det som kommer att behandlas.
Helsinki Lit samsas under veckoslutet med den redan etablerade kulturfestivalen Världen i byn, som mixar musik och internationell samhällsdebatt med ett inslag av litteratur.
– Vi beslöt från början att vi samarbetar i stället för att konkurrera. Vi delar på Sjisjkin till exempel. Och det verkar inte som om vi skulle äta av varandras publik. Folk vill ha mycket på en gång. Det finns till och med en realistisk chans att vi får fullt hus på Savoy-teatern på fredag – vi har sålt över 500 biljetter av 735 redan. Lite mindre än så på lördag, tillsvidare.
Idén till Helsinki Lit fick Teir efter att ha besökt diverse litteraturfestivaler; bland annat Stockholm Literature på Moderna Museet i Stockholm, Louisiana Literature i Köpenhamn. Internationellt inriktade tillställningar med kvalificerade författarsamtal och uppläsningar i centrum, och betalande publik. Så varför inte i Helsingfors, tänkte han och på den vägen är han.
– Vi satsar på samtal mellan författare, inte intervjuer, så vi har en journalist på scenen under bara en programpunkt.
Författaregon kan vara rätt stora. Ni är inte rädda för att de ska försöka köra över varandra i stället för att verkligen samtala?
– Vi har nog funderat på det där men jag är inte hemskt orolig. Vi har försökt kombinera jämstarka författare. Jag har sett många av de här författarna på scen, också stora egon kan inta en väldigt generös hållning i vissa situationer.
Danska Høeg kommer att samtala med Fagerholm på engelska, medan Vallgren uppträder på svenska, liksom Donner och Andersson, som enligt programmet ska prata om kärlek.
– Men Donner har sagt att han inte vill tala om kärlek utan om Sverige, och Andersson skriver förutom romaner om Ester Nilssons kärlekar också samhälleligt inriktade krönikor i DN, så det ordnar sig. Hon har också läst både Mammuten och Lilla mammuten och lär ha olika slags frågor om dem. Jag tror nog att båda kommer att få fram vad de vill ha sagt.
Helsinki Lit avslutas på lördag med en Literary Death Match, där författarna läser sina texter som sedan bedöms av en jury, både som texter och som performance. Lite som Idols. Låter ganska vilt?
– På sätt och vis låter det väl snarast så vulgärt att det skall vara en amerikan för att komma på det och få det att bli bra och smart ... Adrian Todd Zuniga är den som hittat på konceptet, han har varit programvärd för de här matcherna på många festivaler i världen, och han får det att fungera så det blir både roligt och seriöst. I själva verket är det här ett väldigt bra sätt att presentera litteratur på scenen. Det gynnar texten mera än samtal och författarintervjuer, och ger mera fördjupning än enbart uppläsningar eller poetry slam.
Var det svårt at få finansiering för en festival med ett koncept som är nytt i Finland?
– Nja, vi fick ju pengar av Otavas bokstiftelse, av Svenska kulturfonden och Konstsamfundet, och av Helsingfors stad som har varit en mycket viktig samarbetspartner. Och så samarbetar vi med förlagen, som betalar resorna för författare som är aktuella för dem. Svårare var det kanske att som nybörjare presentera det här för författarna, så att de skulle första vilken sorts tillställning det är frågan om och framförallt att den verkligen skulle bli av.
Blir det Helsinki Lit också nästa år?
– Vi har redan en del pengar för att planera nästa års festival. Och jag hoppas vi i framtiden inte behöver snegla på förlagens aktualitetskriterier och utgivningsscheman så mycket, utan ännu mera sätta vår egen agenda.