Pippi Långstrump fortsätter leka
Som en fredens friska fläkt i för stora kängor klampade en rödhårig flicka rakt in 40-talets Sverige. Hon vill inte bliva stor, men i år fyller Pippi Långstrump 70 år. Leken fortsätter ändå.
Här kommer Pippi Långstrump. Det är maj 1945 och andra världskriget har precis tagit slut. Fredsfirandets konfetti har lagt sig på gatorna och Astrid Lindgrens dotter Karin fyller år. Året innan fick hon ett ännu opublicerat bokmanus i födelsedagspresent. Snart ska samma historia hamna i många andra barns händer, förvandlas till både film och tv och bli ett fenomen, inlemmat i det svenska kulturavet.
Jag fick henne i present, men hon var aldrig min, säger Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman.
Historien om hur Pippi föddes är känd. Hon fick konturer i de sagor som Astrid Lindgren berättade för Karin, refuserades av Bonniers och gavs slutligen ut av Rabén & Sjögren i november 1945, till såväl läsare som de flesta kritikers förtjusning. Det var som om barnlitteraturen hade längtat efter en Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump. Kriget var slut, delar av Europa förvisso i ruiner men allting kanske, ändå, möjligt också en flicka som bor ensam i en vildvuxen villa.
Astrids ventil
Astrid Lindgren själv var mycket berörd av kriget erfarenheter som behandlas i hennes nyligen utgivna krigsdagböcker. Karin Nyman minns en tyngd atmosfär, som även barnen kände av. Pippi var befriande, mitt i allt det tunga.
Det fanns en förfärlig längtan efter att vara fri, efter att inget skulle förtrycka en, och Pippi klev fram som den som sade "det fixar sig, det ska inte vara så längre". Hon var som en ventil, även för Astrid, säger hon.
Barnboksforskaren Lena Kåreland menar att den uppstudsiga flickan markerade ett skifte i både uppfostran och litteraturen.
Nya tendenser utvecklades efter kriget, en mindre auktoritär syn på barnets uppfostran. Pippi bröt mot mycket av den tidigare barnlitteraturen, som var mer välborstad.
Uppstudsiga flickor, ofta moderlösa, hade visserligen förekommit i barnböcker även tidigare. "Både frimodiga och anti-auktoritära", säger Eva Wahlström, som har skrivit en avhandling om just Pippis föregångare.
Men Astrid Lindgrens storhet går inte att göra avkall på. Pippi kom i en extremt lämplig tid. Där finns till och med Starke Adolf, som har mustasch, bryter på tyska och blir nerbrottad av Pippi. Det är en anti-nazistisk anda, fortsätter hon.
Modern utgåva
I år fyller Pippi 70 år. Är hon fortfarande modern?
Man kan inte göra henne till ett 2000-talsbarn, då får man skriva om alltihopa, säger Karin Nyman, som menar att "bok-Pippi" är förankrad i 40-talet.
Bok-Pippi har dock fått en hel del sällskap sedan dess. De första böckerna är numera en liten del av ett större, fortfarande aktivt kulturellt maskineri som under åren har resulterat i allt från pekböcker och gosedjur till pjäser och filmer. Barn som upptäcker Pippi i dag möter henne kanske i andra sammanhang än efterkrigstidens unga bokslukare: På tv, nöjesfält eller i bilderböcker. På 90-talet kom en tecknad Pippi, märkligt nog dubbad, men fortfarande frihetstörstande. Fast Karin Nyman gillar inte den tecknade serien. Ibland blir hon trött på hur Pippi tolkas fel.
Det är lätt att förvanska henne, och visst finns det många exempel på det. Det viktiga är att ursprunget inte förvanskas, säger hon.
Årets nyutgåva av samlingsboken "Boken om Pippi Långstrump" från 1952, med de klassiska illustrationerna av Ingrid Vang Nyman, har visserligen moderniserats. Pippis pappa är inte längre negerkung utan söderhavskung. "Alldeles nödvändigt", enligt Karin Nyman. Astrid Lindgren själv ville gärna se en omskrivning.
Starka flickan
Barnet som får gå och lägga sig när hon vill och äta karameller i stället för fiskleverolja lockar förstås, men Pippi har betytt mer än äventyrslusta, menar Lena Kåreland.
Rent feministisk har hon blivit en ikon för den starka flickan, och för den goda människan, som trots att hon är stark och rik inte utnyttjar sin styrka för egen vinning. Hon är barnet som med friska ögon ser de begränsande och fåniga regler som gäller för det vuxna beteendet.
Karin Nyman har en liknande bild:
Pippi är respektlös mot det som hon uppfattar att man inte behöver ha respekt för, men bara det. Annars är hon ju en godsinnad person. Och rolig också.