En Abel utan kainsmärke
I veckans stilfulla premiär finns konnotationer till våldets amerikanska vardag men den undviker allt raffel av det ordinära slaget.
DRAMA
A Most Violent Year HHHHI Manus och regi: J. C. Chandor. Foto:Bradford Young. Musik: Alex Ebert. I rollerna: Oscar Isaac, Jessica Chastain, Albert Brooks, David Oyelowo, Alessandro Nivola, Jerry Adler, Elyes Gabel.
Förvisso finns kriminalitet och korruption med på ett hörn i A Most Violent Year men ändå har den skrivande regissören J. C. Chandor gjort sin originella variant av den amerikanska drömmen som inte rör sig på brottsfilmernas allfarvägar och som aldrig leker med våldet för våldets skull. Trots titeln som syftar på en notorisk brottsvåg i New York 1981 då händelserna äger rum och som även speglas i polisbilarnas radiosändningar.
Abel Morales (Oscar Isaac) är entreprenören med invandrarbakgrund som slagit sig fram i brännoljebranschen. En välklädd och elegant selfmade man, något av en ung Al Pacino, som själv startade som truckförare innan han blev företagare. Det blev han egentligen via giftermålet med Anna (Jessica Chastain) vars far var i samma bransch men sysslade med mindre rent spel i den hårda konkurrensen. För Abel är det ambitioner och hårt arbete som gäller. Inga skumraskmetoder. Han vill inte heller att hans chaufförer ska beväpna sig.
Just när Abel förhandlar om en fördelaktigt belägen depå vid strandlinjen och hunnit betala en handpenning för den börjar det hända saker. Hans truckförare blir utsatta för attentat och lasten plundras. Även inkräktare rör sig i natten kring makarna Morales lyxvilla. Till råga på allt börjar den allmänna åklagaren (David Oyelowo) syna Abels företag i sömmarna då man misstänker oegentligheter i bokföringen och skatteflykt.
Antigangsterfilm
A Most Violent Year är en atmosfärisk film som brinner sakta och långsamt, ett hermetiskt tillslutet drama som i första hand framskrider via diskussioner och transaktioner i stället för renodlade actionsekvenser.
Den knappa information som serveras bidrar till att mystiken alltid finns bakom hörnet. Samtidigt går man hela tiden och väntar på att Abels moraliska fasad ska rämna i det hårda spelet. Men Chandor har åstadkommit en annorlunda film om makt och moral, egentligen en antigangsterfilm. Inte för att Gudfadern var särskilt våldsam den heller.
Jag är inte förtrogen med Chandors två tidigare filmer, Wall Street-dramat Margin Call (2011) och All Is Lost (2013) med Robert Redford. I A Most Violent Year har många funnit tendenser förknippade med 70- och 80-talets "nya Hollywood", 1981 är faktiskt året för Sidney Lumets korruptionsdrama Prince of the City. Men tankarna kan också gå till många kriminellt orienterade dramer som gjordes i Hollywood åren innan McCarthyismen tog vid. Som Abraham Polonskys I ondskans våld (1948), Jules Dassins Tjuvarnas marknad (1949) eller rentav John Hustons I Asfaltens djungel (1950). I den sistnämnda heter det som känt att "brott är den vänsterhänta formen av mänsklig företagsamhet."
I den 1973 födde Chandor har amerikansk film fått en ny regissörsbegåvning av elektrifierat snitt.
En Abel utan kainsmärke
Par i trångmål. Oscar Isaac och Jessica Chastain i J. C. Chandors elektrifierade drama A Most Violent Year.