Den bästa sidan av Finland

Glädje. Samvaro. Kreativitet. Ljus i mörkret. Omdömet är odelat positivt när Antonio van Cleave och Houda Wahbi sätter i gång med att beskriva sina upplevelser från projektet Under the Same Roof.

Sedan 2013 har en grupp svenskstuderande invandrare träffats för att dela med sig av sina livsöden under ett slags berättarverkstäder som finlandssvenska proffsskådespelare hållit i. Genom dramaövningarna har upplevelserna gestaltats och behandlats.

Projektet initierades av skådespelaren Oskar Silén som själv har erfarenhet av att flytta mellan länder och anpassa sig till nya samhällen.

Nu vankas tre föreställningar på Teater Universum i Rödbergen. De kunde egentligen karakteriseras som "öppna workshoppar", där också publiken får dela med sig av sina berättelser. Utgångspunkten är att varje människa har en berättelse värd att förtälja.               

– Vi lever i en tid och en värld med politiska regimer som tvingar folk att fly för att slippa bli mördade. Vissa av de som deltagit i våra workshoppar är just de här personerna. De bär på berättelser som man annars bara läser om i tidningarna eller ser på tv. Skillnaden är att man här verkligen möter dem, ser och hör smärtan. För mig är det en värdefull upplevelse, i själva verket en obetalbar upplevelse, säger Antonio van Cleave.

Antonio van Cleave och Houda Wahbi fick höra om projektet på Arbis i Helsingfors där båda läser svenska. van Cleave kom till Finland för ungefär tre år sedan efter att han gift sig med en finländsk kvinna. Houda Wahbi lämnade hemlandet Marocko för juridikstudier i Finland.

– Som invandrare känner man sig sällan välkommen. När jag vänder mig till offentliga myndigheter känner jag mig ofta avvisad, jag får höra att jag inte är finländsk medborgare och att det inte finns något för mig. Men här på Universum känner jag mig välkommen, här får jag en kram för varje berättelse jag berättar. Det är viktigt för en person som befinner sig långt borta från sitt hem och sina nära och kära, säger Houda Wahbi.

Nya upplevelser

Kultur- och konstaktiviteter är inget som Houda Wahbi sysslade med innan hon kom till Finland. Till en början ställde hon sig tveksam till projektet.

– Jag var jätterädd för storytelling och vad det kunde innebära! Min integrationskoordinator sa att jag bara skulle pröva. Jag gjorde det och blev helt beroende! Jag var inne i en verkligt jobbig period. På teatern kunde jag hantera problemen på ett hälsosamt sätt tillsammans med gruppen.

Relationerna inom gruppen är starka och Teater Universum har blivit som ett hem för många. Antonio van Cleave säger att projektet hjälpt honom upptäcka nya sidor hos sig själv.

– Det känns som man kommunicerar med livet mer. Det är som att jämföra mellan att sova och vara vaken. De flesta sover, men när man kommer i kontakt med sin kreativa sida och börjar skapa, då är man verkligen vaken.

Slutet samhälle

Kajsa Ek är en av skådespelarna som deltagit i projektet. Berättelserna hon hört under workshopparna har påverkat henne starkt, ibland rentav chockat henne.

– Jag kände inte många invandrare innan. Jag är tacksam för alla de här berättelserna och ödena som jag fått ta del av. Den här upplevelsen har gjort det ännu svårare för mig att förstå invandrarfientligheten i vårt samhälle.

Både Houda Wahbi och Antonio van Cleave konstaterar att Finland inte är ett öppet land när det gäller invandring.

– Å andra sidan skulle det säkert vara ännu värre i till exempel Storbritannien. Var än du är, är det svårt att vara invandrare, säger Antonio van Cleave.

– Socialt är jag väldigt integrerad. Jag har haft tur med vänner och nätverk. Chocken var systemet, byråkratin. Allt som glimmar är inte guld och det stämmer in på Finland. Realiteterna är annorlunda än jag föreställde mig. Ibland vill jag bara sticka, men det är alltid något eller någon som håller mig kvar. Mina vänner eller den här teatern. Det finns två olika Finland, Finland folket och Finland systemet. Jag är förtjust i människorna, men jag är inte övertygad om att systemet vill att jag ska integreras.

Oroväckande utveckling

Både Antonio van Cleave och Houda Wahbi oroar sig över samhällsklimatet i Finland efter riksdagsvalet.

– Jag känner mer samhörighet med träden och jorden än med något enskilt land. I USA finns ful nationalism och jag ser den också här. Människor är i grund och botten osäkra, de hittar alltid de fiender som de behöver, säger Antonio van Cleave.

– När jag lyssnar på den officiella diskursen låter det som vi invandrare vore en majoritet och finländarna en minoritet. Det låter som om invandrare håller på att invadera Finland, trots att vi är en liten minoritet. Kom igen! Vi är inte många, vi är inget hot. Vi är nytt blod, ny interaktion, vi gör samhället dynamiskt och levande, säger Houda Wahbi.

Hon drar paralleller till sitt hemland Marocko:

– Nationalism är förståeligt under krigstid, då behövs den eventuellt. Men Finland har fred, så vem slåss man egentligen emot? Marocko är ett mångkulturellt land. Vi hade nationalism under en viss tid, det var logiskt då, men nu har vi inte det längre. Nationalismen här skrämmer mig. Det är det mångkulturella Finland jag gillar, det känns som en verklig del av Europa.

Både Antonio van Cleave och Houda Wahbi hoppas att Under the Same Roof fortsätter. De anser att projektet, som nu främst finansieras av Kulturfonden, förtjänar stöd från staten.

– Konstnärerna lyckas där politikerna misslyckas. De hjälper oss att se den bästa sidan av Finland. Integration är att upptäcka, i två riktningar. De finländska skådespelarna upptäcker oss, vi upptäcker dem, säger Houda Wahbi.

Under the Same Roof visas den 15 till 17 maj på Universum i Helsingfors.