"Show, inte tävling, i kväll"
I kväll gäller det för Jennie Storbacka. Hon är en av de fyra finalisterna i The Voice of Finland som sänds direkt i Nelonen från Logomo i Åbo klockan 20 i kväll. Vinnaren får ett skivkontrakt. HBL ringde upp Pedersörebördiga Storbacka, som är känd från musikalscenen, och ställde några frågor.
Varför tror du att just du är en av de fyra finalisterna i The Voice of Finland i kväll?
– Jag är faktiskt lite förvånad. Jag har sjungit hela mitt liv, och tydligen har det sound som jag representerar börjat gå hem också här i Finland. Jag har ju inte ett typiskt finskt melankoliskt sound, utan det hörs att jag fått mina influenser utomlands ifrån.
Vad har du fått ut av att delta i tävlingen?
– Det känns som jag måste vänta ännu ett tag med att summera, men rent konkret har jag fått ett avtal med Casino Helsinki om att göra en show där i höst. Jag trodde det var vinnaren som skulle få det, men de valde den de tyckte är den mest lysande stjärnan. Att få fler jobb är också en orsak till att jag deltar i det här.
Hur är Michael Monroe som coach?
– Han har ett bra öga och är ganska noggrann med småsaker. Han har hjälpt mig jättemycket med detaljer i mina framträdanden. Han har varit ett väldigt stort stöd, och inte försökt förändra mig som artist. "Keep your eyes on you", brukar han säga. Det vill säga jag ska fokusera på mig själv och försöka glömma ståhejet runtomkring. Det behöver man höra ibland när man är med i något så här stort.
Vem vinner?
– Det fina är att det egentligen inte spelar någon roll, vi förtjänar det alla lika mycket. I finalen blir det ingen tävling, utan show. Vi har alla ett eget sound: Jani Klemolas är finsk iskelmä vilket passar honom jättebra. Jesper Anttonen är flickidolen och virvelvinden med massor av energi. Miia Kosunen passar att sjunga stora, kvinnliga sånger. Själv är jag starkt soulinfluerad.
Vilka är dina styrkor i kväll?
– Jag har jobbat i branschen i så många år att jag lärt mig fokusera och inte låter stressen och nervositeten ta överhanden. Jag har från början haft en vision om vad jag vill göra och vart jag är på väg.
Svagheterna då?
– Jag analyserar massor och är perfektionist, vilket inte är så bra i sådana här livesammanhang då det inte alltid blir som man vill. Jag måste lära mig att släppa att någon ton eller fraseringen inte blir som det är tänkt. Men självkritiken är också något som driver mig framåt och får mig att utvecklas.