Förälskad i det romerska livet
Medeltidens mystik var avgörande när Tuomas Heikkilä valde studieriktning. I dag är han chef för Villa Lante och säger att den romerska spontaniteten är omöjlig att inte förälska sig i.
Apelsinträden blommar utanför Villa Lante och utsikten från loggian är bedövande. Står man här har man hela Rom framför sig – med ett fängelse, ett kloster och palatset Palazzo Corsini där drottning Kristina avled, i förgrunden.
Omgiven av en grupp internationella doktorander och deras handledare kommer vetenskapscentrets direktör Tuomas Heikkilä ut till oss på loggian. Doktoranderna deltar i ett seminarium om medeltida texter och om hur innehållet i dem har spridit sig. Seminariet är initierat av Heikkilä och ingår i hans målsättningar då det gäller att profilera Villa Lante som vetenskapsinstitut.
– Tack vare digitaliseringen finns mera källmaterial från medeltiden än någonsin. Nu gäller det att sovra i det jättelika materialet, säger Heikkilä.
Tuomas Heikkilä fastnade för medeltiden i början av 1990-talet. På den tiden gick det inte att studera medeltidens historia i Helsingfors och Heikkilä inledde studierna i Tyskland. Medeltiden attraherade eftersom den stod för något som Heikkilä uppfattade som både mystiskt och svårt.
I dag har han hittat nya dimensioner.
– Vad gäller medeltiden är det fortfarande möjligt att göra nya upptäckter som tvingar oss att ompröva våra åsikter. Jag vet att alla forskare säger så om sina områden men kolla till exempel in samtida nationalistiska trender och budskap – de har alla inspirerats av medeltida fanatism.
– Och kristendomen, som har påverkat vårt tänkesätt mer än någonting annat, föddes på medeltiden.
Ett läckert bibliotek
Vatikanbiblioteket, där Tuomas Heikkilä tillbringade ett år av sina studier, finns bara ett stenkast från Villa Lante. Biblioteket är ofattbart stort med bland annat världens största samling handskrifter. Inte ens hälften av det material som finns i biblioteket har katalogiserats.
– Vatikanbiblioteket är stort och läckert och man kan hitta vad som helst där. Men visste du att Helsingfors universitet har världens näststörsta samling av pergamentfragment? Inte många känner till det, berättar Heikkilä.
Ändå är just de medeltida fragmenten en anledning till att Finlands första vetenskapsinstitut placerades i Rom. Av Finlands 17 kultur- och vetenskapsinstitut är institutet i Rom störst och äldst, invigt 1954.
Men utan Amos Anderson skulle Finland inte ha något Rom-institut, åtminstone inte i Villa Lante som är Finlands enda renässansvilla, belägen på Gianicolo-kullen. Amos Anderson som själv var genuint intresserad av Rom, antiken och den katolska kyrkan trädde två gånger till den finska statens hjälp, båda gångerna med miljonbelopp, och han övervakade själv renoveringen av Villa Lante när köpet äntligen var klart.
– Vi brukar tala om Sankt Amos, avslöjar Tuomas Heikkilä och pekar på bysten av Anderson.
Bysterna av tre viktiga mecenater – Amos Anderson samt Antti och Raakel Wihuri är synligt placerade på den inglasade loggian.
Kalendrar som forskningsobjekt
Den som vill bli direktör för Villa Lante måste presentera en forskningsplan för sin mandattid. Tuomas Heikkiläs forskning nu tar avstamp i tidsanvändning och tidskatalogisering, det vill säga i kalendrar under senantiken och medeltiden. Redan då var kalendrarna något som påverkade allas liv.
– Kalendrar är ett givet forskningsmaterial eftersom de innehåller listor över personer och händelser som anses så viktiga att de måste uppmärksammas årligen.
Utgångspunkterna är två – hur kalendrarna fjättrar oss och hur de hjälper oss att organisera oss.
– Kalendrarna är ett verktyg med vilket både den ekonomiska och den religiösa makten vill värna sina intressen. Alla regenter vill göra avtryck via kalendrarna. Tänk bara på käbblet om helgdagar i Finland.
Tuomas Heikkiläs kalenderforskning omspänner tiden mellan Julius Caesar och Gregorius XIII, alltså 1 600 år. De nordiska länderna använde sig av först den julianska kalendern som gällde fram till 1753 och därefter den gregorianska kalendern.
I Frankrike infördes i samband med revolutionen 1789 en revolutionskalender som innebar att veckan fick tio dagar vilket inte var populärt. Också fascisterna i Italien ville införa ny tideräkning och i Ryssland försökte man sig efter revolutionen på en tideräkning som innebar olika vilodagar för olika familjemedlemmar.
– Allt detta berättar om vår forntid och samtid. Speciellt spännande är det att forska i hur den antika kalendern blev kristlig vilket skedde redan på 300-talet, berättar Heikkilä.
Många länder har ett kulturinstitut i Rom. Villa Lante samarbetar med bland annat Svenska institutet, Norska vetenskapsinstitutet, American Academy och Vatikanska biblioteket.
Också finländarna tycks uppskatta det arbete Villa Lante utför. Stolt redogör Tuomas Heikkilä för det gallupresultat som presenterades inför 60-årsjubileet i fjol.
– Var fjärde finländare känner till oss men allra roligast är att åttio procent av de intervjuade anser att humanistisk forskning är viktigt.
Så vad skulle du fråga om du fick möta Villa Lantes välgörare, Amos Anderson?
– Är du nöjd ?