Susanna Ilmoni: Låt mig underhålla dig
Precis när vi medelålders tanter och farbröder på de traditionella medieföretagen nonchalant börjat svänga oss med begrepp som digitala infödingar, digitala invandrare och UX (user experience, det vill säga användarupplevelse) så har det digitala tåget rusat vidare.
Kvar på perrongen står vi med ett smådammigt Facebook och några trötta Twitteruppdateringar medan festen tar fart någon helt annanstans i det virala.
Det är sannerligen inte lätt att hänga med när dagens unga konsumerar och kommenterar och spottar ut innehåll i en hejdlös takt för att sedan dra vidare till nästa framväxande gemenskap. Hur ska vi traditionella mediehus kunna bli en del av den?
Låt oss börja med att försöka ringa in lite av det beteendemönster de ungas medieanvändning bildar.
Katarina Graffman är svensk doktor i antropologi och specialiserad på medie- och konsumentantropologi. I några färska studier har hon synat hur unga (12–25 år) i Finland, Sverige och Skottland använder medier och plattformar. Om vi tar sammandraget först (alla kanske inte orkar läsa till slut) så handlar allt i dag om att innehållet ska vara underhållande för att uppfattas som meningsfullt för de unga.
Enligt Graffman är det inte helt problemfritt att tala om digitala infödingar och tro att vissa beteenden är självklara inom en viss grupp, som att personer med digital kompetens automatiskt är duktiga på informationssökning. Men människor som växer upp bland det digitala använder inte media, de är media. Digitala medier är fullt integrerade i deras vardagsliv och där någonstans har de traditionella mediehusen inte riktigt kunnat greppa vad det här innebär.
Medier handlar allt mer om upplevelser och allt mindre om produkter, enligt Graffman. De unga förväntar sig att det mesta ska vara underhållande och dessutom gratis. Det är självklart för dem att vara delaktiga, och att dela material. Tidsbristen och att ständigt tvingas vara närvarande för att inte missa något eller kanske såra en kompis för att man inte svarar tillräckligt snabbt utgör den största stressen bland unga.
Smarttelefonen är den överlägset viktigaste medieenheten. Genom att ständigt vara närvarande och genom att dela text, bild och video via till exempel Snapchat, Whatsapp, Instagram, Vine och Twitter har den unga koll på det sociala nätverket och skapar även sin identitet online.
En fjortonårig finsk flicka säger i Graffmans studie att "man inte behöver läsa nyheter för att få reda på nyheter" och menar att hon får veta allt hon behöver via sociala medier.
För de unga är medier lika med det sociala, medier är att socialisera. Därmed byggs nu ett relationssamhälle i stället för ett kunskapssamhälle och man umgås främst med sina likar, vilket Graffman kallar för en "bubblifiering".
Unga konsumenter gör heller ingen uppdelning mellan professionellt producerat innehåll jämfört med amatörproducerat. Enligt Graffman går det därför inte att förstå de ungas mediepreferenser på en traditionell skala som underhållning eller information. För dem gäller andra parametrar som värdefullt eller meningslöst – något för de traditionella mediehusen att ta till sig.
Transparens är viktigare än objektivitet, säger forskare Vilma Luoma-aho.
Graffitikonsten som pekade ut Vandabossar plockades ned och därmed gick staden från en pinsamhet till en annan.
Logga in för att kommentera.